Min ambition är att på sikt recensera och diskutera hur olika böcker, tidningar och filmer kan användas i undervisningssyfte. Som en inledning till detta ambitiösa projekt tänkte jag rent allmänt reflektera över hur jag använder dessa redskap i min lärargärning och vilka möjligheter och svårigheter som är förknippade med dem.

Media kan användas för två syften: fortbildning och som undervisningshjälpmedel. Lärare bör vara allmänbildade, i synnerhet de som undervisar i Samhällskunskap. Därför skadar det inte att de håller sig någorlunda uppdaterade om dagaktuella händelser och politik. Det är också en bra bonus att koppla undervisningen till sådant som för tillfället är i fokus och diskuteras av eleverna. Hur påverkar det amerikanska presidentvalet oss i Sverige? Vad får den finansiella krisen för effekter för de elever som tar studenten nu? Vem är ansvarig för miljöproblemen?

Personligen föredrar jag att ha kontroll över alla aspekter av min undervisning. Även om jag inte planerar allting in i minsta detalj så vill jag inte göra mig beroende av faktorer som jag inte kan råda över. Använder man sig av olika former av massmedia finns risken att man råkar ut för något förargligt tekniskt problem som man inte kunde förutse. En DVD-spelare kanske går sönder, böcker saknas eller är trasiga, bandspelaren är utlånad. Sådant är väldigt frustrerande och avskräcker ibland ifrån att använda sig av något mer avancerat än tavla och kursböcker. Men om man bara har en viss framförhållning så brukar det ändå gå vägen.

Film och tv-serier

Filmer har blivit ett vanligt inslag i undervisningen och är något som eleverna ofta själva efterfrågar. De är lätta att använda sig av och tacksamma att stoppa in i ett arbetsområde. Ett vanligt problem som jag själv brottas med är att filmerna blir en belöning och inte något som är integrerat i den övriga undervisningen. Särskilt inte när det handlar om spelfilmer. Dokumentärer brukar ha en mer naturlig koppling till arbetsområdet. Pratar man om andra världskriget så är det naturligt att visa en film som ”Schindlers list” och utgå ifrån att den är mer eller mindre självförklarande. Filmer är ofta runt två timmar långa och varar mellan två och tre lektioner. När filmen är slut vill eleverna gå och då är det svårt att komma där med några hastigt påkomna diskussionsfrågor.

Jag tycker att man, så långt det går, ska bibehålla kontrollen över upplägget och se till att alla delar av undervisningen är genomtänkta och har ett syfte. Man ska ej heller vara rädd för att bara visa en scen eller ett kortare klipp ifrån en film. Det är inte alltid som det är nödvändigt att visa hela filmen för att illustrera en poäng. Ett avsnitt av en tv-serie kan också vara lättare att klämma in i ett tajt planering jämfört med en hel film.

Jag skulle även vilja slå ett slag för att använda internets filmskatt. Sidor som YouTube innehåller visserligen mycket skräp men också en del användbara klipp. Ett tag fanns det ett klipp ifrån avrättningen av Saddam Hussein. Något sådant skulle kunna vara en vinjett både när man talar om Irakkriget och dödsstraff. Hans Rosling har också flera intressanta föreläsningar ute på nätet. SVT:s öppna arkiv innehåller mängder av material Att släppa ut en skock elever i en datorsal för dock med sig en del risker och att ordna fram projektor och dator kan också vara rätt krångligt. Men det skulle kunna vara en hemuppgift att se och reflektera över ett kortare filmklipp som finns allmänt tillgängligt på nätet.

Böcker och tidningar

Många elever är måttligt förtjusta i att läsa böcker och artiklar, i synnerhet sådant som skolan prackar på dem. Elevernas bristande läsvanor är ytterligare ett argument för att skolan ska ge dem texter att bearbeta, men det gäller att anpassa dem både till eleverna och ämnet. Dagstidningar, notiser och artiklar är dessutom betydligt mer lättlästa än många böcker. Särskilt dagstidningar är också bra på att sammanfatta teorier, konflikter och händelser med hjälp av enkla figurer.

Böcker har annars en unik förmåga att fånga och sätta ord på svåra och komplicerade känslor. Därför kan de vara användbara inom alla ämnen, även om läsningen av en hel bok kan ta mycket tid i anspråk. Det fungerar med kortare utdrag också, men det krävs en hel del arbete att läsa igenom en bok och plocka ut enskilda kapitel eller stycken.

Övrigt

Utöver de mer konventionella källorna film, böcker och tidningar finns det andra alternativ. Talböcker, radioprogram, ljudinspelningar, musik, bildspel, hemsidor och bloggar. När Sveriges egen utrikesminister är en aktiv bloggare blir plötsligt bloggen mer intressant både att använda och diskutera. Alla stora tidningar, företag och organisationer har egna hemsidor med alltmer avancerade inslag. SR har flera program som tar upp intressanta ungdomsfrågor. I somras höll komikern Nour El-Refai i ett intressant program när hon var sommarpratare. Det finns mycket som kan användas om man har lite fantasi.

Självpublicering

Slutligen vill jag slå ett slag för att låta eleverna själva publicera artiklar, tidningar och böcker. Det är idag möjligt att relativt billigt trycka upp sina egna alster på print on demand-sidor som Lulu och Vulkan. Många kommuner har dessutom egna tryckerier av enklare slag som skolan skulle kunna använda sig av. För att skapa en tryckfärdig produkt krävs det en del layoutarbete och engagemang.

Att publicera på en blogg eller hemsida är alldeles gratis och relativt enkelt. Många av eleverna har säkert erfarenhet av bloggande sedan tidigare.

Fördelen med att publicera sig själv är att resultatet bevaras och kan visas upp för andra. Det blir alltså något mer än bara en angelägenhet mellan lärare och elev.