Archive for category Filmer

Boys Don’t Cry

”Boys Don’t Cry” bygger på en verklig historia om Brandon Teena, född som en man i en kvinnas kropp. Brandon är runt 20 och lever ett småkriminellt och kringflackande liv. På en bar lär han känna John och Tom samt deras vänner Candace och Lana. Brandon blir snart accepterad som en i gänget och inleder ett förhållande med Lana. Men man förstår tidigt att John och Tom är farliga och våldsamma personer.

boys-dont-cryBrandons kriminella förflutna hinner dock i fatt honom och han blir arresterad av polisen. När Lana kommer för att lösa ut honom så upptäcker hon att han sitter i kvinnornas arrest. Brandom bortförklarar det hela med att han är en hermafrodit och snart kommer att genomgå en könsbytesoperation. Lana väljer att acceptera och älska honom som han är.

När John och Tom får höra rykten om att Brandon inte är vad han utger sig för att vara, tvingar de honom att med våld klä av sig och våldtar honom sedan när de upptäcker att han är en kvinna. Brandon lyckas fly och anmäler våldtäkten till polisen och börjar planera att rymma tillsammans med Lana.

När John och Tom får reda på att våldtäkten har blivit anmäld, blir de oroliga för att hamna i fängelse. En kväll när de är berusade tvingar de med sig Lana och åker hem till Candace där Brandon bor. Därefter mördar de Brandon och Candace och flyr ifrån brottsplatsen. Lana blir sittande vid Brandons döda kropp.

”Boys Don’t Cry” är en stark och gripande film som tydligt visar att kön och sexualitet inte nödvändigtvis är enkla och okomplicerade saker. Hillary Swank fick också en Oscar för sin roll som Brandon Teena. Jag brukar visa den när vi diskuterar jämställdhet, sexualitet, kvinnligt och manligt under Samhällskunskap A. Den blir ett visuellt hjälpmedel och är en utmärkt utgångspunkt för diskussioner. Filmen innehåller dock en del ganska obehagliga scener, som våldtäkten och mordet på Brandon.

Tags:

Magnum force eller Harry och kvinnorna

Häromveckan såg jag Dirty Harry-klassikern ”Magnum force” ifrån 1973. Den här gången riktar Harry sin överdimensionerade revolver mot en grupp motorcykelpoliser som tagit lagen i egna händer. Handlingen är inte mycket att orda om och är rentav svagare än den som fanns i den första filmen. Harry går runt och är hård, hans partner blir sprängd i bitar och ett stort antal personer faller offer för hans skjutkonster. Hygglig, förutsägbar action på det hela taget. Även om handlingen och skådespeleriet är lika bristfälligt som i dagens action-filmer så har ändå Clint Eastwood något visst, som dagens skådespelare tycks sakna.

Magnum_ForceNågot som jag dock reagerade på var hur de få kvinnor som var med framställdes. Förutom diverse älskarinnor till olika gangstrar så får tre stycken kvinnor lite mer utrymme:

  • Dirty Harrys gamle kompis hustru. Harry möter en polare ifrån polisskolan på stan och denne beklagar sig över byråkratin, samhällets orättvisor och sitt havererade äktenskap. Här förväntas tittaren tro att det är kompisen som ligger bakom de många attackerna mot olika kriminella element. Harry besöker kompisens exfru för att höra om hon vet något mer. Det dröjer inte många minuter förrän hon börjar tafsa på honom, trots att hennes barn springer omkring i närheten och att hennes förre make är självmordsbenägen och deras äktenskapen nyligen kraschat. Harry bara ler sitt outgrundliga leende och tycks varken inbjuda till eller avböja hennes inviter. Högljutt beklagar hon sig över hur svårt det är att hitta någon att knulla med.
  • Harry möter sin sexiga, unga grannflicka när han hämtar posten. Trots att de aldrig har mötts tidigare, undrar hon snart vad som krävs för att en kvinna ska hamna i hans säng. Harry ler sitt outgrundliga leende och säger att det bara handlar om att fråga. En stund senare har de sex och så småningom hindrar Harry henne från att bli sprängd i luften av en bomb avsedd för honom.
  • En svart prostituerad kvinna hoppar på en taxi och gömmer undan pengar i bh och trosor samtidigt som den slemmige chauffören stirrar på henne i bakspegeln. Hon flörtar lite barnsligt med honom innan hennes hallick stiger på taxin, tar hennes pengar och tvingar henne att dricka propplösningsmedel.

Vad vill jag då ha sagt med detta? Inte mer än att jag tycker att även en halvkass action blir rätt mycket sämre av unken sexism och omotiverad kvinnoförnedring. Dessutom förde kvinnoskildringarna tankarna till hur författaren Lars Gustafsson ibland framställer sex och förförelse – något som jag har reagerat på tidigare.

Vikarien

”Vikarien” är en dokumentär, där man får följa den unge läraren Max Wejstorps försök att få ordning på kaoset på Hallonbergsskolan. Till sist ringer han upp sin gamle mellanstadielärare Folke Silvén och ber honom om hjälp. Folke är trots sina 73 år fortfarande aktiv som lärare vid Tunaskolan i Lund. De båda lärarna representerar två olika klassrumsstilar: Folke är auktoritär, medan Max försöker vara mer som en kompis till eleverna. Gemensamt för båda, är ett genuint intresse för ungdomar och en passion för skola och undervisning.

vikarienDet här är en viktig och väldigt nyanserad skildring av de utmaningar som den svenska skolan idag står inför. Både Max och Folke skildras på ett rättvist sätt och dokumentärfilmarna Åsa Blanck och Johan Palmgren tar inte ställning för någon av dem. Man får även en bra bild av eleverna och hur deras bakgrund påverkar deras beteende i skolan.

Visst är det rörigt och stökigt på lektionerna, men även eleverna skildras ömsint. De kommer ifrån hela världen och flera av dem har redan upplevt tragedier som inget barn borde utsättas för. Det kan handla om föräldrar som försvunnit eller blivit mördade, flykt ifrån krig och förtryck eller en ständig osäkerhet kring uppehållstillstånd och medborgarskap. Ändå blir man imponerad över de framsteg som de har gjort, trots att många av dem bara vistats några år i Sverige och flera av dem bär på ett tungt emotionellt bagage.

Det blir inte bättre av nedskärningar, sjukskrivningar och en frånvarande skolledning. Slutet på dokumentären är också melankoliskt: Max har lyckats dra sin klass genom hela högstadiet, men får sedan veta att han kommer att sägas upp.

Det här är en dokumentär som väcker känslor; känslor av glädje, sorg, vanmakt och hopp (och igenkännande för den som arbetar inom skolan). Varken Max eller Folke ger upp, de engagerar sig för sina elever – ibland för mycket. Max tillbringar helger och lov med läxläsning hemma hos eleverna och Folke blir fruktansvärt upprörd när han upptäcker att en av hans klasser har fuskat. Sina olika lärarstilar till trots, så är de båda förebilder genom sitt engagemang och det arbete som de är beredda att lägga ner på sin undervisning. De bryr sig verkligen om sina elever och det är ett mycket gott betyg för alla lärare.

”Vikarien” borde visas på alla lärarutbildningar runt om i landet och utgör en utmärkt grund för diskussioner kring undervisning och skolans problem.

Vad andra har skrivit om ”Vikarien”:

Avslöjande scener från ett klassrum – Svenska dagbladet
”Vikarien” visar lärarens vånda – Skolvärlden
Tillbaka på Tunaskolan – Sydsvenskan
Den erfarne läraren Folke Silvén i dokumentärfilmen Vikarien – Statens folkhälsoinstitut

Tags:

En obekväm sanning

Idag brukar man ta upp miljö, klimat och global uppvärmning på olika sätt inom Samhällskunskap och Naturkunskap. Lite slentrianmässigt visas då ”En obekväm sanning” av och med den tidigare vicepresidenten Al Gore.

obekvam”En obekväm sanning” är en blandning av dokumentär och självbiografi. I princip har man filmat en av Al Gores många föreläsningar och detta varvar man sedan med klipp där han själv sitter och filosoferar över sitt liv och sitt engagemang i miljön. Det är torrt, faktaspäckat och ganska självbelåtet. Medan jag småfnissar åt skämten, förfasar mig över statistiken och oroar mig över framtiden, så skruvar eleverna alltmer på sig under den dryga 90 minuter som dokumentären varar.

”En obekväm sanning” är egentligen mer lämpad för lärare och vuxna, än för måttligt intresserade ungdomar som intresserar sig mer för nuet än en avlägsen morgondag. Det kan inte alla Al Gores diagram, putslustiga kommentarer eller anekdoter ändra på.

Att använda media i undervisningen

Min ambition är att på sikt recensera och diskutera hur olika böcker, tidningar och filmer kan användas i undervisningssyfte. Som en inledning till detta ambitiösa projekt tänkte jag rent allmänt reflektera över hur jag använder dessa redskap i min lärargärning och vilka möjligheter och svårigheter som är förknippade med dem.

Media kan användas för två syften: fortbildning och som undervisningshjälpmedel. Lärare bör vara allmänbildade, i synnerhet de som undervisar i Samhällskunskap. Därför skadar det inte att de håller sig någorlunda uppdaterade om dagaktuella händelser och politik. Det är också en bra bonus att koppla undervisningen till sådant som för tillfället är i fokus och diskuteras av eleverna. Hur påverkar det amerikanska presidentvalet oss i Sverige? Vad får den finansiella krisen för effekter för de elever som tar studenten nu? Vem är ansvarig för miljöproblemen?

Personligen föredrar jag att ha kontroll över alla aspekter av min undervisning. Även om jag inte planerar allting in i minsta detalj så vill jag inte göra mig beroende av faktorer som jag inte kan råda över. Använder man sig av olika former av massmedia finns risken att man råkar ut för något förargligt tekniskt problem som man inte kunde förutse. En DVD-spelare kanske går sönder, böcker saknas eller är trasiga, bandspelaren är utlånad. Sådant är väldigt frustrerande och avskräcker ibland ifrån att använda sig av något mer avancerat än tavla och kursböcker. Men om man bara har en viss framförhållning så brukar det ändå gå vägen.

Film och tv-serier

Filmer har blivit ett vanligt inslag i undervisningen och är något som eleverna ofta själva efterfrågar. De är lätta att använda sig av och tacksamma att stoppa in i ett arbetsområde. Ett vanligt problem som jag själv brottas med är att filmerna blir en belöning och inte något som är integrerat i den övriga undervisningen. Särskilt inte när det handlar om spelfilmer. Dokumentärer brukar ha en mer naturlig koppling till arbetsområdet. Pratar man om andra världskriget så är det naturligt att visa en film som ”Schindlers list” och utgå ifrån att den är mer eller mindre självförklarande. Filmer är ofta runt två timmar långa och varar mellan två och tre lektioner. När filmen är slut vill eleverna gå och då är det svårt att komma där med några hastigt påkomna diskussionsfrågor.

Jag tycker att man, så långt det går, ska bibehålla kontrollen över upplägget och se till att alla delar av undervisningen är genomtänkta och har ett syfte. Man ska ej heller vara rädd för att bara visa en scen eller ett kortare klipp ifrån en film. Det är inte alltid som det är nödvändigt att visa hela filmen för att illustrera en poäng. Ett avsnitt av en tv-serie kan också vara lättare att klämma in i ett tajt planering jämfört med en hel film.

Jag skulle även vilja slå ett slag för att använda internets filmskatt. Sidor som YouTube innehåller visserligen mycket skräp men också en del användbara klipp. Ett tag fanns det ett klipp ifrån avrättningen av Saddam Hussein. Något sådant skulle kunna vara en vinjett både när man talar om Irakkriget och dödsstraff. Hans Rosling har också flera intressanta föreläsningar ute på nätet. SVT:s öppna arkiv innehåller mängder av material Att släppa ut en skock elever i en datorsal för dock med sig en del risker och att ordna fram projektor och dator kan också vara rätt krångligt. Men det skulle kunna vara en hemuppgift att se och reflektera över ett kortare filmklipp som finns allmänt tillgängligt på nätet.

Böcker och tidningar

Många elever är måttligt förtjusta i att läsa böcker och artiklar, i synnerhet sådant som skolan prackar på dem. Elevernas bristande läsvanor är ytterligare ett argument för att skolan ska ge dem texter att bearbeta, men det gäller att anpassa dem både till eleverna och ämnet. Dagstidningar, notiser och artiklar är dessutom betydligt mer lättlästa än många böcker. Särskilt dagstidningar är också bra på att sammanfatta teorier, konflikter och händelser med hjälp av enkla figurer.

Böcker har annars en unik förmåga att fånga och sätta ord på svåra och komplicerade känslor. Därför kan de vara användbara inom alla ämnen, även om läsningen av en hel bok kan ta mycket tid i anspråk. Det fungerar med kortare utdrag också, men det krävs en hel del arbete att läsa igenom en bok och plocka ut enskilda kapitel eller stycken.

Övrigt

Utöver de mer konventionella källorna film, böcker och tidningar finns det andra alternativ. Talböcker, radioprogram, ljudinspelningar, musik, bildspel, hemsidor och bloggar. När Sveriges egen utrikesminister är en aktiv bloggare blir plötsligt bloggen mer intressant både att använda och diskutera. Alla stora tidningar, företag och organisationer har egna hemsidor med alltmer avancerade inslag. SR har flera program som tar upp intressanta ungdomsfrågor. I somras höll komikern Nour El-Refai i ett intressant program när hon var sommarpratare. Det finns mycket som kan användas om man har lite fantasi.

Självpublicering

Slutligen vill jag slå ett slag för att låta eleverna själva publicera artiklar, tidningar och böcker. Det är idag möjligt att relativt billigt trycka upp sina egna alster på print on demand-sidor som Lulu och Vulkan. Många kommuner har dessutom egna tryckerier av enklare slag som skolan skulle kunna använda sig av. För att skapa en tryckfärdig produkt krävs det en del layoutarbete och engagemang.

Att publicera på en blogg eller hemsida är alldeles gratis och relativt enkelt. Många av eleverna har säkert erfarenhet av bloggande sedan tidigare.

Fördelen med att publicera sig själv är att resultatet bevaras och kan visas upp för andra. Det blir alltså något mer än bara en angelägenhet mellan lärare och elev.