Posts Tagged Jan Björklund

Inget nytt under solen

Jag läser en recension av en nyutkommen reportagebok om den svenska skolan och konstaterar tre saker: såhär är det,  såhär har det varit under flera år och alla borde redan veta hur det ligger till.

Den lokala bildningsnämnden bjuder in lärare från samtliga gymnasieskolor för samtal om skolans utmaningar och problem. Det blir ett bra samtal där en enig lärarkår pekar på samma problem och brister. Nämndens ledamöter ställer frågor, nickar och antecknar. Ändå kommer vi knappast med några nya avslöjanden utan allting vi säger är allmänt kända problem som definitivt bildningsnämnden – som dessutom inkluderar en del före detta lärare – borde känna till sedan lång tid tillbaka.

Det har skrivits åtskilliga böcker, artiklar och reportage om den svenska skolans kollaps under de senaste åren. Med jämna mellanrum kommer nya rapporter, undersökningar och jämförelser som visar på sjunkande resultat, betygsinflation, bristande likvärdighet, ökande klyftor och stressade lärare som byter arbete. Det saknas alltså knappast underlag för kraftfulla politiska insatser på såväl lokal som nationell nivå.

Mycket sägs och lite görs – i synnerhet ute i kommunerna. Jan Björklund har byggt sin politiska karriär på att snacka skolfrågor, men det han konkret levererar som ansvarig minister lämnar mycket övrigt att önska. Det faktum att hans reformer tycks vara underfinansierade och framhastade får mig att undra över hur mycket stöd han egentligen har ibland moderaterna.

SKL är angelägna om att skolan ska förbli under kommunal kontroll och lobbar hårt för detta. Samtidigt verkar de enskilda kommunerna stå handfallna inför skolans problem och få verkar utnyttja sitt inflytande för att åstadkomma förändringar och förbättringar.

Att ingenting händer kan förstås bero på att tillräckligt många fortfarande upplever att just deras barn fortfarande har möjligheten att välja och fullfölja en bra utbildning och att de därmed känner sig mindre engagerade i de familjer som inte har samma möjligheter. Dessutom talar inte lärarkåren med en röst och de högsta fackliga företrädarna anser rent av att de har fått gehör för sina förslag under de senaste åren. Höjd lön, rimlig arbetsbelastning och vettiga arbetsvillkor verkar alltså inte vara frågor som mitt fackförbund tycker är värda att driva.

Jag är rädd för att medelklassföräldrarna ännu inte har förstått fullt ut att även deras barn kan mindre och presterar sämre än tidigare generationer och att skolans problem inte bara drabbar fattiga invandrarbarn i avlägsna förorter eller att ett fritt skolval inte är den enda lösning som behövs. Jag är rädd för att mitt arbete som lärare försvåras av att jag verkar inom ett motsägelsefullt, förvirrat och illa genomtänkt system. Jag är rädd för att vi inte har nått botten än.

Förhoppningsvis har vi ork nog att ta oss upp igen när vi väl hamnar där.

Tags: , , , ,

En skolmiljard från Maud

Häromdagen gjorde Centerpartiet ett skolpolitiskt utspel på DN:s debattsida. De vill kopiera systemet med kömiljarden i skolans värld och belöna de skolor som förbättrar elevernas resultat på de nationella proven i högstadiet. Efter att ha läst igenom deras förslag, har jag några kommentarer och anmärkningar.

Var tionde elev som går ut grundskolan saknar behörighet till ett nationellt program i gymnasieskolan. Så här kan det inte fortsätta. Det är ett stort misslyckande att så många går ut utan godkända betyg. Bristande kunskaper leder till arbetslöshet och utanförskap. Avhoppen från gymnasieskolan är 25 procent i Sverige, jämfört med 15 procent för EU i genomsnitt. Detta är en starkt bidragande orsak till vår höga ungdomsarbetslöshet. Det är ett skrämmande underbetyg för årtionden av social­demokratisk skolpolitik.

Jag vet att det är valår och jag vet att Centerpartiet har all anledning att skylla skolans och samhällets problem på sina motståndare, men jag tycker ändå att det börjar bli minst sagt tröttsamt att alla borgerliga skolutspel måste ha en passus om att allting är socialdemokraternas fel. Samtidigt som merparten av de aktiva politikerna idag är en produkt av den så hatade socialdemokratiska skolan, liksom de tidigare prestationsnivåer som man nostalgiskt ser tillbaka mot.

Utgångspunkten bör vara resultaten på de nationella proven i årskurs 9 då dessa prov samlas in nationellt. Vi bedömer att nationella prov för närvarande är en stabilare bas för bonusen än betygen.

Problemet med detta är att de nationella proven rättas av lärarna på varje skola och bara omfattar de tre ämnena matematik, engelska och svenska. Om lärarna får starka ekonomiska incitament för att ge generösa betyg förlorar de nationella proven allt värde som mätinstrument. Risken blir dessutom att undervisningen i de tre utvalda ämnena prioriteras, på bekostnad av alla andra.

Kunskapsmiljarden blir en ekonomisk morot för skolor som förbättrar sina resultat.

Skolor som konsekvent presterar bra kan alltså inte räkna med någon ekonomisk belöning utöver ett starkt varumärke och fler sökande?

Kunskapsmiljarden kan gå bland annat till bättre läromedel, fler speciallärare eller mindre grupper.

Men är det inte just detta  man behöver satsa på för att kunna förbättra resultatet till att börja med? Är det inte lite bakvänt att ge extrapengar till skolorna efter att de uppnått de mål som extrapengarna egentligen hade behövts till?

Vi vill också utveckla nya metoder för att mäta och följa upp hur skolan klarar sin andra viktiga uppgift, att rusta barn och ungdomar till ansvarstagande, demokratiska medborgare som klarar av att ta ansvar för sig själv och sina medmänniskor.

Spännande! Kom gärna med något exempel på dessa fantastiska metoder.

För att fler unga ska få jobb efter skolan krävs mer än teoretiska kunskaper. Skolans uppdrag, att ge barn och ungdomar en bra grund, omfattar både kunskap och värderingar.

Jag håller helt med. Men detta är verkligen inte i linje med den skolpolitik och retorik som skolminister Björklund ägnar sig åt. Ska detta tolkas som att Centerpartiet bryter med den politik som alliansens högste skolansvarige bedriver?

Sammanfattningsvis är det en ganska ytlig och intetsägande debattartikel. Som så ofta förr när det gäller skolpolitik så handlar det mer om att medels ältning av gamla argument befästa den egna svart-vita världsbilden.

Vad andra har skrivit om Centerpartiets utspel:

Christer Magister

Tysta tankar

Lilla O

Morrica

Tags: , ,

Om att förstatliga skolan och dagens lärare

För några dagar sedan publicerade DN en debattartikel om att skolan borde återförstatligas. Undertecknare var Jan Björklund och två andra folkpartister.

Vanligtvis är jag ganska skeptisk till Björklunds skolpolitik, men det här förslaget gillar jag, även om det inte verkar vara särskilt väl förankrat ibland hans regeringskollegor. Eller oppositionen för den delen. Lärarfacken gillar förslaget, men de har å andra sidan inte fått särskilt mycket gehör för sina åsikter under de senaste åren.

Utbildning är en viktig fråga för hela samhället. Därför bör staten också spela en mer aktiv roll, särskilt när det gäller att skapa en likvärdig utbildning över hela landet.

Ekonomistas konstateras det att lärarkårens minskade status till stora delar sammanfaller med kommunaliseringen av skolan. Att läraryrkets låga status har medfört att de som söker in på lärarutbildningarna har lägre betyg har de tidigare diskuterat.

Själv visste jag att läraryrket inte var en genväg till status och rikedomar när jag valde det. Ändå blir jag ganska nedstämd när jag läser följande kommentar av signaturen lg på Jonas Vlachos inlägg på Ekonomistas:

[...] Ändå fortsätter folk söka till läraryrket. Säger ju en del om de som söker sig dits (sic!) förmåga till perspektiv och att ta in kunskap som är allmänt spridd i samhället. Och med sådana nollor anställda, vad kan man förvänta sig av barn och ungdomar som ska ledsagas till kunskap osv?

Skulle inte förvåna mig om 10-25% av eleverna i en genomsnittlig teoretisk gymnasieklass är attraktivare på arbetsmarknaden dagen efter studenten än en lärare med ”normal” CV som skulle söka sig till en annan bransch. Jag har visst anställningsansvar och skulle jag stöta på en fd lärare (det hoppas jag verkligen jag slipper!) skulle denna individ behöva ha en OERHÖRT bra förklaring till varför han/hon valde lärarbanan för att jag alls skulle vara intresserad av att gå vidare i anställnigsprocessen.

Är det verkligen så illa att man som lärare både med största sannolikhet är en babblande idiot och dessutom för evigt dömd att vandra längs skolans korridorer eftersom ingen vettig arbetsgivare är intresserad av föredetta lärare? Det hoppas jag verkligen inte.

Tags: ,

Om skolk I

Något senkommet finner jag en artikel om att Jan Björklund vill lagstifta bort skolket. Det kanske är väl optimistiskt att tro att man kan lagstifta bort skolk, men själva grundtanken är ändock god. Jag tycker absolut att skolk ska bestraffas mycket hårdare och att föräldrarna och CSN ska informeras i ett tidigt skede. Studiebidraget borde dras in mycket enklare och snabbare än idag. Jag tror att det bästa sättet vore att använda sig av någon form av enhetlig frånvarorapporteringssystem som automatiskt flaggar elever som varit borta för mycket och skickar informationen vidare till CSN och föräldrarna. Att läraren ska ringa ett samtal hem så fort som eleven är borta är dock orealistiskt. Med tanke på hur trög frånvarohanteringen ofta är, kan det ta längre tid än en dag innan man vet om frånvaron är ogiltig eller inte. Dessutom har lärarna redan nog att göra utan att behöva jaga föräldrar som inte alltid är vare sig lätta att nå eller intresserade av att ta itu med  sina barns skolkande.

Sedan finns det mer subtila problem som Jan Björklund nog inte tänkt på. Om eleven är din kund och bidrar till att finansiera skolans verksamhet så länge som han eller hon finns kvar, är man kanske inte så lika benägen att ta i med hårdhandskarna. Om tillräckligt många elever byter skola för att de känner sig påhoppade av nitiska lärare, riskerar dessa lärare att förlora jobbet. Skolans nuvarande finansieringssystem passar illa ihop med Jan Björklunds idéer om hårdare tag och mer disciplin. Eleverna kan med lätthet undslippa krav, ansvar och arbete genom att utnyttja sin rätt att välja skola. Det går inte att kombinera ”Kunden har alltid rätt” med ”Elever ska veta hut”.

Slutligen anar jag en liten smula förakt för de praktiska utbildningarna i Björklunds svar på frågan om hur man ska stävja skolkandet:

En stor del beror på att ungdomar är skoltrötta och att yrkesprogrammen på gymnasiet är väldigt teoretiska och akademiska. Jag tror att vi måste erbjuda betydligt mer yrkesförberedande utbildningar. Då tror jag att en del av de här eleverna skulle känna högre motivation.

Skolkarna är alltså främst yrkeselever, de skolkar ifrån kärnämneskurserna och lösningen ligger inte i att förändra och anpassa dessa kurser utan det handlar om att ta bort dem istället.

Tags: ,

Om överetablering och lärarflexibilitet

3700 gymnasieplatser står tomma enbart i Stockholms län. Situationen är likadan även i andra delar av landet. Minskade elevkullar verkar inte oroa vare sig politiker eller friskolor. Nya skolor etableras på löpande band, trots att det är välkänt att antalet elever går ner. Folkpartisten Ann-Katrin Åslund förklarar varför man inte ska försöka begränsa nyetableringarna:

Det vore väldigt dumt att stoppa nyetablering, då stoppar vi också nya idéer och ny kompetens. Den friskola som startar sist kan ju vara den bästa, säger hon.

Den kompetens och de idéer som redan finns behöver man dock inte ta någon hänsyn till.

Ett sätt att hantera problemen är att hyra in lärarna som konsulter vid behov. Så gör den driftige friskolerektorn John Sjöberg.

Den moderate politikern Johanna Sjöö menar att dagens elever får räkna med att den skola som de går på faktiskt kan läggas ner med kort varsel:

Det finns inga garantier någonstans. Man får hitta en skola som verkar bra och som man tror på.

Jag undrar hur många elever som faktiskt förstår vilken risk de tar om de väljer en friskola – i synnerhet en liten friskola. Men redan i högstadiet har de ju fått lära sig hur samhället fungerar om man får tro Jan Björklund och därmed borde de inte bli överraskade.

I dagens skola finns det en tydlig motsättning mellan de ideal som gäller för pedagogik, undervisning, elever och lärare och det system som elevpeng och konkurrensutsättning uppmanar till. Om skolorna förväntas tävla om eleverna på en illa reglerad och otydlig marknad, så kommer detta naturligtvis att påverka kvaliteten. Vad som är effektivt och rimligt när det gäller att maximera vinsten och minimera kostnaderna, behöver inte vara effektivt och rimligt när det gäller att upprätthålla en hög kvalitet och vettiga arbetsvillkor för lärare och övrig skolpersonal. Å ena sidan vill man skapa världens främsta skola, locka de bästa lärarna och ge rättvisa betyg. Å andra sidan är lönerna den största utgiften, höga genomsnittsbetyg god marknadsföring och möjligheten att jämföra skolor och utbildningar mycket begränsad.

Visst kan man bli beklämd över hur olika skolor – kommunala såväl som fristående – utnyttjar systemet. Men det är faktiskt politikernas fel att de överhuvudtaget kan göra det. De anpassar sig helt enkelt efter de krav och villkor som finns. Höga ideal och stora visioner är en sak, men i slutändan handlar det om överlevnad och pengar. Så länge det är lönsamt att tumma på kraven, kommer de att tummas på. Särskilt när risken är så liten och vinsterna så stora.

Om Jan Björklund verkligen vill komma till rätta med skolans många problem, bör han ta sig en ordentlig funderare på hur skolan ska styras, finansieras och granskas. Money talks, bullshit walks.

Tags: , , , ,

Svar till Jan Björklund

För en tid sedan skickade jag ett mail till Jan Björklund angående planerna för Samhällskunskap i den framtida gymnasieskolan. Jag fick ett svar ifrån en av hans medarbetare som jag nu tänkte bemöta.

Både gymnasieutredningens och regeringens förslag till omfattning av samhällskunskapen på de olika programmen ska förstås mot bakgrund av de stora avhopp som de  yrkesförberedande programmen idag lever med. Den utslagningsmaskin som dessa ibland är och den uppdelning som följer mellan de som fullföljt gymnasiestudier och de som inte gjort det måste betraktas som större än den som kan tänkas skapas mellan de som kommer eller inte kommer ha läst 50 poäng extra samhällskunskap.

Jag är inte säker på att avhoppen beror på kärnämnena eller att de bäst ska bemötas genom att man kraftigt skär ner på dem. Kärnämnena har länge sett som en nödvändig gemensam del av utbildningen; kunskaper som är nyttiga för alla elever, oavsett framtida yrke. I synnerhet grundkurser, som Samhällskunskap A, ser jag som viktiga och meningsfulla både för blivande ingenjörer och rörläggare. Om något så är unga, blivande hantverkare i ännu större behov av att lära sig hur demokrati och samhälle fungerar. I synnerhet unga lågutbildade män har en benägenhet att söka sig till extrema rörelser, om de alls engagerar sig. Själv anstränger jag mig alltid för att göra mina ämnen relevanta för eleverna och det brukar inte vara särskilt svårt när det gäller ett så brett ämne som Samhällskunskap.

Om nu 50 poäng extra Samhällskunskap kan ha en så avgörande betydelse för elevernas studier, är det då inte märkligt att man lägger till ett nytt kärnämne som Historia? Tillsammans kommer båda kurserna ändå att ligga på 100 poäng och det handlar fortfarande om två ämnen som ingår i grundskolans SO-kurs.

Vidare är min bild att det finns en bred uppslutning bakom principen att de kunskaper som är nödvändiga att ha för att fungera som samhällsmedborgare bör läras ut i grundskolan. Vi kan inte förlita oss på att en frivillig skolform kan fylla denna funktion. Det är också viktigt att det i framtidens gymnasium skapas utrymme för ökad ämnesfördjupning på både yrkes- och högskoleförberedande program.

Det var längesedan man kunde betrakta gymnasiet som en högre studieform för en liten klick utvalda. Hade det funnits jobb för skoltrötta elever som skydde gymnasiet så hade man knappast behövt gå in och göra några förändringar av kursutbudet för att hålla kvar dem. Då skulle de ju kunna gå ut i arbetslivet istället.

Sedan är det så att inte ens det mest praktiska yrke idag enbart handlar om att behärska ett enda område. Frisörer, industriarbetare, snickare, elektriker och bilmekaniker är mer än bara hantverkare. De är också konsumenter, medborgare, blivande föräldrar, män och kvinnor, röstberättigade och så vidare. Det är inte så lite föraktfullt att förvänta sig att de ska hålla sig inom sina yrken och låta andra sköta samhället åt dem. Vem vet förresten hur olika yrken kommer att förändras under en livstid? Vad säger att man kommer att förbli hantverkare för evigt?

Slutligen har det aldrig funnits några garantier för att någon del av skolan ensam har kunnat lära eleverna allt som de behöver kunna. Eleverna i högstadiet är betydligt yngre och mindre mogna än när de hamnar i gymnasiet. Den SO-kurs som de läser är en blandning av Samhällskunskap, Historia, Religion och Geografi. Hur stor dos som eleverna får av varje ämne beror till stora delar på läraren. Om nu grundskolan förväntas bära hela lasset eftersom man inte kan lita på en frivillig skolform varför då alls läsa några som helst kärnämnen? Det behövs ju inte i så fall.

Jag tycker i alla fall att det är ett illa genomtänkt och felaktigt beslut som bidrar till att vidga klyftorna i samhället snarare än att minska dem.

Tags:

Mail till Jan Björklund

För några dagar sedan skrev jag följande mail till vår utbildningsminister Jan Björklund:

Hejsan!

Jag är gymnasielärare i Samhällskunskap och Historia i Linköping. Under ett par års tid har jag undervisat på de praktiska programmen och om ditt förslag till ny gymnasieskola går igenom kommer min situation att förändras radikalt. Även om det gläder mig att Historia blir ett kärnämne, tycker jag att det är synd att timmarna tas ifrån Samhällskunskapen. Jag har svårt att förstå hur man kan försvara och motivera att eleverna på de praktiska programmen får ta del av mindre Samhällskunskap än eleverna på de teoretiska programmen. Låt mig ge ett exempel på arbetsområden och frågor som brukar ingå i Samhällskunskap A när jag undervisar:

  • Demokrati: Vad innebär demokrati? Vad ingår i demokratibegreppet? Vilka stora ideologier finns det? Vilka politiska partier finns det och vad står de för? Vad är nazism och kommunism?
  • Sveriges statsskick: Hur arbetar regering och riksdag? Hur fungerar vårt valsystem? Hur går det till när en motion/proposition blir lag? Vad ansvarar landsting och kommuner för?
  • Brott och straff: Vad ingår i ett rättssamhälle? Hur arbetar polis och domstolar? Vilka typer av straff finns?
  • Massmedia: Vilka etiska regler bör media och journalister följa? Hur fungerar reklam? Vilka former av massmedia existerar? Hur påverkas en nyhet av olika intressenter?
  • Internationell politik: Hur fungerar FN? Hur fungerar EU? Hur uppstår konflikter? Hur engagerar sig Sverige i omvärlden? Vad skiljer oss ifrån andra länder?
  • Miljö och hållbar utveckling: Vilka är de vanligaste miljöhoten? Varför finns det så stora klyftor och orättvisor i världen? Hur skapar man ett hållbart samhälle?
  • Samhällsekonomi: Vilka är de ekonomiska aktörerna? Vad gör riksbanken? Hur ser statens ekonomiska politik ut? Vad är inflation? Varför tjänar vi på fri konkurrens?
  • Privatekonomi: Vilka är arbetsmarknadens lagar? Vad är ett kollektivavtal? Vad har man för rättigheter och skyldigheter som konsument? Vilka är riskerna med att arbeta svart?
  • Sociala frågor: Hur mycket påverkar kön, etnicitet och sexuell läggning? Vad är diskriminering och hur bekämpas den? Hur fungerar välfärdssamhället? Hur fungerar den svenska flyktingmottagningen?

Samhällskunskap A är idag på 100p, vilket innebär att man som lärare har knappt 100 timmar till sitt förfogande för att försöka förmedla allt detta. Som synes är det redan väldigt mycket grundläggande kunskaper som ska förmedlas på kort tid. Samtidigt ställs det ständigt nya krav på att skolan ska arbeta mot rasism, för jämställdhet och informera om miljöproblem och utrikespolitiska frågor. Frågor som mycket väl passar inom ämnets ramar. Skulle Samhällskunskap A istället halveras måste flera av arbetsområdena plockas bort helt eller kraftigt reduceras. Min fråga är därför: vilka av de här områdena tycker du är så oviktiga att inte blivande hantverkare, industriarbetare och undersköterskor behöver ta del av dem? Varför är inte de betjänta av att vara lika insatta i hur samhället fungerar? Förväntas inte de delta som aktiva och kunniga medborgare i den svenska demokratin – precis som alla andra?

Med vänliga hälsningar

Andreas Williamsson

Nu har jag fått följande svar:

Hej Andreas,

Utbildningsminister Jan Björklund vill tacka för ditt brev och dina intressanta synpunkter. Han har bett mig, en av hans medarbetare i den politiska staben, att besvara det. Du tar upp en viktig fråga. Både gymnasieutredningens och regeringens förslag till omfattning av samhällskunskapen på de olika programmen ska förstås mot bakgrund av de stora avhopp som de  yrkesförberedande programmen idag lever med. Den utslagningsmaskin som dessa ibland är och den uppdelning som följer mellan de som fullföljt gymnasiestudier och de som inte gjort det måste betraktas som större än den som kan tänkas skapas mellan de som kommer eller inte kommer ha läst 50 poäng extra samhällskunskap.

Vidare är min bild att det finns en bred uppslutning bakom principen att de kunskaper som är nödvändiga att ha för att fungera som samhällsmedborgare bör läras ut i grundskolan. Vi kan inte förlita oss på att en frivillig skolform kan fylla denna funktion. Det är också viktigt att det i framtidens gymnasium skapas utrymme för ökad ämnesfördjupning på både yrkes- och högskoleförberedande program.

Avslutningsvis frågar du vilka inslag i dagens samhällskunskap som kommer att prioriteras ned när kursen för vissa program minskar i omfattning. Skolverket kommer få i uppdrag att utforma förslag till kursplaner för det nya samhällskunskapsämnet. Jag vill i förväg inte spekulera kring vilken bedömning myndigheten kommer att göra.

Med vänliga hälsningar Erik Scheller

Departementsledningen

Utbildningsdepartementet

Jag får erkänna att det är ett riktigt bra svar och jag får grunna en stund på min respons.

Tags: