Magistern

Din ledsagare i etern

En lektion i skånska del 20

Mar 10

Posted by Andreas Williamsson in Artikel | No Comments

Dags för lektion 20. Tjohoo!

HÅR Å HIN, ondsint kvinna.

Tösen är ett hår å hin (av fan) men moren är en hel peruk (ännu mycket värre).

Jag tyckte att det kunde passa att dissa det kvinnliga könet skånestyle såhär några dagar efter internationella kvinnodagen.

HÅSA, byxa, byxor.

Sånnen han ser ut! Håller på å tappa håsorna, å drar han opp dom, ser man att han rör gröt i houserna (har strumporna nerglidna med trulsiga vulster).

Trulsiga vulster låter som en någon otrevlig, blodsugande och smittbärande insekt eller en otrevlig könssjukdom.

HÄGORT, lantligt för ”häger”.

Jag sköd en hägort, månstro en kan spisa kydet (köttet)?

Då föredrar jag gås.

HÄLL-PÅ-ÖRAT, en from, bigott eller skenhelig person.

Det är rent galet i den församlingen, prästen han sypper å skolläraren är en häll-på-örat (en som alltså i from skenhelighet går med huvudet på sned eller alltid lutar sig ner i mummelbön).

Den här läraren föredrar milt moraliserande framför häll-på-örat.

HÄNNE, av ”hädan ned”, därborta.

Därhänne, därhänne, där går det husarar trenne, så stäng poorten å släpp den arge hunnen lös! (Malmö).

Hänne är ett ord som jag faktiskt använder, men inte nödvändigtvis när jag är i Malmö eller råkar på husarer.

Tags:

Boys Don’t Cry

Mar 8

Posted by Andreas Williamsson in Artikel, Filmer, Samhällskunskap | No Comments

”Boys Don’t Cry” bygger på en verklig historia om Brandon Teena, född som en man i en kvinnas kropp. Brandon är runt 20 och lever ett småkriminellt och kringflackande liv. På en bar lär han känna John och Tom samt deras vänner Candace och Lana. Brandon blir snart accepterad som en i gänget och inleder ett förhållande med Lana. Men man förstår tidigt att John och Tom är farliga och våldsamma personer.

boys-dont-cryBrandons kriminella förflutna hinner dock i fatt honom och han blir arresterad av polisen. När Lana kommer för att lösa ut honom så upptäcker hon att han sitter i kvinnornas arrest. Brandom bortförklarar det hela med att han är en hermafrodit och snart kommer att genomgå en könsbytesoperation. Lana väljer att acceptera och älska honom som han är.

När John och Tom får höra rykten om att Brandon inte är vad han utger sig för att vara, tvingar de honom att med våld klä av sig och våldtar honom sedan när de upptäcker att han är en kvinna. Brandon lyckas fly och anmäler våldtäkten till polisen och börjar planera att rymma tillsammans med Lana.

När John och Tom får reda på att våldtäkten har blivit anmäld, blir de oroliga för att hamna i fängelse. En kväll när de är berusade tvingar de med sig Lana och åker hem till Candace där Brandon bor. Därefter mördar de Brandon och Candace och flyr ifrån brottsplatsen. Lana blir sittande vid Brandons döda kropp.

”Boys Don’t Cry” är en stark och gripande film som tydligt visar att kön och sexualitet inte nödvändigtvis är enkla och okomplicerade saker. Hillary Swank fick också en Oscar för sin roll som Brandon Teena. Jag brukar visa den när vi diskuterar jämställdhet, sexualitet, kvinnligt och manligt under Samhällskunskap A. Den blir ett visuellt hjälpmedel och är en utmärkt utgångspunkt för diskussioner. Filmen innehåller dock en del ganska obehagliga scener, som våldtäkten och mordet på Brandon.

Tags:

Magnum force eller Harry och kvinnorna

Mar 5

Posted by Andreas Williamsson in Artikel, Filmer | No Comments

Häromveckan såg jag Dirty Harry-klassikern ”Magnum force” ifrån 1973. Den här gången riktar Harry sin överdimensionerade revolver mot en grupp motorcykelpoliser som tagit lagen i egna händer. Handlingen är inte mycket att orda om och är rentav svagare än den som fanns i den första filmen. Harry går runt och är hård, hans partner blir sprängd i bitar och ett stort antal personer faller offer för hans skjutkonster. Hygglig, förutsägbar action på det hela taget. Även om handlingen och skådespeleriet är lika bristfälligt som i dagens action-filmer så har ändå Clint Eastwood något visst, som dagens skådespelare tycks sakna.

Magnum_ForceNågot som jag dock reagerade på var hur de få kvinnor som var med framställdes. Förutom diverse älskarinnor till olika gangstrar så får tre stycken kvinnor lite mer utrymme:

  • Dirty Harrys gamle kompis hustru. Harry möter en polare ifrån polisskolan på stan och denne beklagar sig över byråkratin, samhällets orättvisor och sitt havererade äktenskap. Här förväntas tittaren tro att det är kompisen som ligger bakom de många attackerna mot olika kriminella element. Harry besöker kompisens exfru för att höra om hon vet något mer. Det dröjer inte många minuter förrän hon börjar tafsa på honom, trots att hennes barn springer omkring i närheten och att hennes förre make är självmordsbenägen och deras äktenskapen nyligen kraschat. Harry bara ler sitt outgrundliga leende och tycks varken inbjuda till eller avböja hennes inviter. Högljutt beklagar hon sig över hur svårt det är att hitta någon att knulla med.
  • Harry möter sin sexiga, unga grannflicka när han hämtar posten. Trots att de aldrig har mötts tidigare, undrar hon snart vad som krävs för att en kvinna ska hamna i hans säng. Harry ler sitt outgrundliga leende och säger att det bara handlar om att fråga. En stund senare har de sex och så småningom hindrar Harry henne från att bli sprängd i luften av en bomb avsedd för honom.
  • En svart prostituerad kvinna hoppar på en taxi och gömmer undan pengar i bh och trosor samtidigt som den slemmige chauffören stirrar på henne i bakspegeln. Hon flörtar lite barnsligt med honom innan hennes hallick stiger på taxin, tar hennes pengar och tvingar henne att dricka propplösningsmedel.

Vad vill jag då ha sagt med detta? Inte mer än att jag tycker att även en halvkass action blir rätt mycket sämre av unken sexism och omotiverad kvinnoförnedring. Dessutom förde kvinnoskildringarna tankarna till hur författaren Lars Gustafsson ibland framställer sex och förförelse – något som jag har reagerat på tidigare.

En lektion i skånska del 19

Mar 3

Posted by Andreas Williamsson in Artikel | No Comments

Dags för veckans dos av skånska ord.

HUDDA, litet hus, kåk, hus i allmänhet

Skitta inte ner, svinpudda! Här är du i fint folks hudda.

Nu när jag är skild från kärringen, sitter jag rent ena (ensam) i min hudda, sa baron på Trollenäs (ett av Skånes största slott.)

Inget hus, bara en hudda, som di säjer.

Jag hade gärna haft en hudda som Trollenäs, även utan en kärring.

HUGGAREN, eufemism för ”Härjaren” (fan), också ”döden”.

Det var som huggaren!

Vanligt bedyrande: Så sant som jag lever tess huggaren i Norden (väl från början: ”huggaren från norden”; döden, trollen och spökena bor ju enligt gammalnordisk tro i norr = tills döden når mig från norr).

Som skåning vill jag påstå att invånarna i norra Sverige fortfarande är en udda samling finnpajsare.

HUNN I EN BRUNN, i uttrycket:

Jag mår som en hunn i en brunn (illa, känner mig dålig).

Förstärkning: som en hunn i en brunn nerför den allra värste backe.

Den som bygger en brunn i en backe och kastar en hund däri, är sannerligen en ondskefull person.

HUNNARUMPA, HUNNARÖV, enkelt skånskt kortspel, som går ut på att inte ta hem sista stick medan man är tvungen att bekänna färg.

Ska vi dra en hunnarumpa?

Näädu, där fick du hunnaröven, vassebra du och behåll?

Vad ska man göra om man fått hunnaröven i det hunnarumpaparti som är livet?

HUSARMAT, en, smörgås bestående av en grovbrödskiva med isterflott och där över fett rökt fläsk skuret i tärningar och gärna med mycket svartpeppar. Den traktering huspigorna i gamla tiders Malmö i köket brukade bestå sin ”vän” vid Kronprinsens husarregemente.

Uti Stinas kök uti Malmö stad, där spiste jag mången husaramad.

Om vänner trakteras på detta sätt, undrar jag vad deras fiender blir bjudna?

Tags:

The Wire

Mar 1

Posted by Andreas Williamsson in Samhällskunskap, Tv-serier | No Comments

The Wire är en smått genialisk tv-serie ifrån amerikanska HBO och handlar på ytan om en grupp poliser och deras kriminella motparter i den förfallna staden Baltimore. Men det som gör serien så bra är just att den innehåller mycket mer än traditionella polisserier. Man räds inte komplicerade frågor som korruption, droglegalisering, människosmuggling och politiskt rävspel. Samtliga inblandade skildras nyanserat och trovärdigt, vare sig de är underåriga knarklangare, missbrukare eller nedsupna poliser. Som tittare rycks man ofta med och får känslan av USA:s mörka undersida gradvis blottläggs. Manuset skrivs av flera framstående deckarförfattare och bygger på gedigna efterforskningar.

thewire4För lärare är säsong fyra av särskilt intresse. Då ger sig serien i kast med det amerikanska skolsystemet och vi får följa en polis som sadlat om till lärare, en klass full av problemelever och en skolledning som givit upp alla ambitioner utöver att hålla skolan flytande. En sociologiprofessor sätter igång ett projekt med avsikten att följa struliga ungdomar och den efterföljande krocken mellan den akademiska världen och gatan är både underhållande och tragisk.

Några av de scener som påverkat mig mest listas nedan:

  • Den gröne och ganska fumlige föredetta polisen Roland Pryzbylewski bevittnar hur en kvinnlig elev knivskär en annan under en av hans första lektioner. Efteråt blir han tröstad av rektorn med att eleven som knivskar sin klasskamrat i alla fall inte hade HIV.
  • Det börjar bli dags för de årliga tester (SAT:s) som avgör hur mycket pengar skolan kommer att få till nästa år. För att förbättra resultatet beordras samtliga lärare undervisa om proven oavsett ämne – trots att det dessutom är pinsamt uppenbart att proven inte är designade för skolans elever och deras erfarenheter.
  • Rektorn betalar några personer för att åka runt i stan och samla ihop skolkande och frånvarande elever. Skolan får nämligen pengar för ett helt skolår om dessa elever är med den första dagen på det nya läsåret, oavsett om de sedan skolkar ifrån resten eller inte.
  • Vaktmästaren höjer temperaturen i alla klassrummen eftersom eleverna är mycket lättare att hantera när de är trötta och dåsiga på grund av värmen.

The Wire belyser på ett tydligt och fängslande sätt många av vår tids stora problem och frågor. Serien ger dessutom en spännande och unik inblick i det amerikanska samhället. Jag tror aldrig att jag sett någon serie så tydligt belysa svårigheterna och orättvisorna i skolsystemet.

Tags: ,

Visdomsord från Horace

Feb 28

Posted by Andreas Williamsson in Böcker, Notis | No Comments

Ur ”Meteorer” av Horace Engdahl:

Jag pustar ut på en kaféstol i ett främmande land och börjar fundera över de språkfel jag gjort mig skyldig till den senaste timmen. Det är perverst. Det är trettio år sedan jag slutade skolan, men vad hjälper det om läxdressyren sitter kvar i ryggen?

Jag ser överallt spår av examensfeber i kulturen. Mallarmé säger träffsäkert om naturalisterna: ”ils font leurs devoirs”. De gör läxorna, det skildrar det ena eller det andra lika ambitiöst som gymnasister med förelagda uppsatsämnen [...]

Skolans hjärntvätt består i att den lär oss att eftersträva ett mål som någon annan satt upp. Det är detta som gör oss till fungerande samhällsvarelser. Den till synes starkaste formen av individualism – den som kommer till uttryck i konstnärens och tänkarens strävan efter oberoende och originalitet – innebär en särskilt djup underkastelse under skolprincipen. Odödligheten är den stora hemläxan, utdelad på förhand av en kommande tidsålders magistrar. Mot rätten att betygsätta hjälper det inte att värja sig, som officeren i ”Drömspelet”, med försäkringar om att man sedan länge är vuxen. För en människa som ”vill åstadkomma något” ringer det aldrig ut.

Jag lutar mig tillbaka i kaféstolen, och skolpojken i mitt inre viskar att det bara finns ett sätt att slippa undan. Det är att konsekvent ge galna svar. Kuckeliku! Hur löd frågan?

Konkurrens om praktikplatser

Feb 26

Posted by Andreas Williamsson in Notis | No Comments

I DN kan man läsa om regeringens halvt misslyckade storsatsning på praktikplatser för arbetslösa. Även om tanken är god, så har man underskattat antalet platser och företagens vilja att ta emot praktikanter. Denna enorma flodvåg av arbetssökande kommer att få stor effekt på skolornas möjligheter att ordna fram platser till sina elever. Konkurrensen har redan hårdnat i och med ett ökat antal friskolor och ett större fokus på praktiska inslag och företagskontakter. När väl lärlingsutbildningarna sjösätts på allvar, kommer problemen att bli än större. Dessutom består arbetsmarknaden idag av fler men mindre arbetsgivare än tidigare och det är säkert mycket mer arbets- och tidskrävande att hitta lämpliga platser när man inte kan lyfta luren till SAAB och be dem ta emot några tusen personer.

Tags: ,

En händig karl

Feb 26

Posted by Andreas Williamsson in Artikel, Personligt | 2 Comments

Cykeln – begagnad, med dåliga bromsar och ännu sämre växlar.

Cykelkedjan – avhoppad, rostig, smutsig och oljig.

Verktygen – inhandlade på IKEA, gissningsvis tillverkade av sämst tänkbara material i någon avlägsen del av Kina.

Lokalen – en källare, dåligt upplyst och med en timer som styr den fladdrande glödlampan.

Mannen – lärare, närmare 30, opraktisk, arg och svettig efter att ha släpat cykeln över halva staden.

Fram med skruvmejseln, bort med kedjeskyddet. Skruvmejseln slinter, mannen svär, belysningen slocknar. Mannen famlar runt i mörkret, snubblar nästan över cykeln och sina egna oknutna skosnören. Hittar strömbrytaren och tänder ljuset. På de vita väggarna syns oljiga handavtryck.

Bort med kedjeskyddet, men var finns sprinten som öppnar kedjan? Mannen försöker lyfta cykeln upp och ner och ställa ner den på sadeln så att han kommer åt kedjan bättre. Cykeln är tung och lömsk. Framhjulet viker in sig. Mannen svär. Belysningen slocknar.

Cykeln står där den ska och ljuset är tänt. Var är nu sprinten? Mannen fumlar med den oljiga kedjan och smutsar ner sina händer. Utan att tänka sig för torkar han av sig på byxorna. För sent inser han sitt misstag och börjar svära. Belysningen slocknar.

Sprinten är funnen och kedjan är öppnad och lagd till rätta. Nu ska den bara förslutas igen. Men vart tog sprinten vägen? Mannen går ner på knä och börjar söka igenom det lortiga betonggolvet. Belysningen slocknar.

Sprinten är återfunnen, kedjan löper som den ska. Mannen provcyklar några varv och kör nästan in i några andra cyklar som står parkerade i källaren. Han börjar samla ihop sina verktyg och upptäcker en smutsig oljefläck på sina nya skor. När han försöker få bort den, blir den bara ännu mer utsmetad. Mannen svär och belysningen slocknar.

Mannen sitter i sin fåtölj, stolt över sitt korta besök i oljans och mekanikens märkliga värld. Krånglet med cykeln har reducerats till ett nostalgiskt minne över ett manligt stordåd, vars like sällan utförts – i alla fall inte av vår hjälte. Det är nästan så att han längtar efter nästa gång som kedjan hoppar av (oroa inte er kära läsare, det kommer att bli många avhoppade kedjor, men till sist tar hjälten sitt förnuft till fånga och ställer undan sin lömska cykel). Efter att ha myst i minnet av sin egen manlighet en liten stund, plockar mannen upp en bok och börjar läsa.

OBS! All likhet med verkliga personer och händelser är högst avsiktlig.

En skolmiljard från Maud

Feb 24

Posted by Andreas Williamsson in Artikel | 5 Comments

Häromdagen gjorde Centerpartiet ett skolpolitiskt utspel på DN:s debattsida. De vill kopiera systemet med kömiljarden i skolans värld och belöna de skolor som förbättrar elevernas resultat på de nationella proven i högstadiet. Efter att ha läst igenom deras förslag, har jag några kommentarer och anmärkningar.

Var tionde elev som går ut grundskolan saknar behörighet till ett nationellt program i gymnasieskolan. Så här kan det inte fortsätta. Det är ett stort misslyckande att så många går ut utan godkända betyg. Bristande kunskaper leder till arbetslöshet och utanförskap. Avhoppen från gymnasieskolan är 25 procent i Sverige, jämfört med 15 procent för EU i genomsnitt. Detta är en starkt bidragande orsak till vår höga ungdomsarbetslöshet. Det är ett skrämmande underbetyg för årtionden av social­demokratisk skolpolitik.

Jag vet att det är valår och jag vet att Centerpartiet har all anledning att skylla skolans och samhällets problem på sina motståndare, men jag tycker ändå att det börjar bli minst sagt tröttsamt att alla borgerliga skolutspel måste ha en passus om att allting är socialdemokraternas fel. Samtidigt som merparten av de aktiva politikerna idag är en produkt av den så hatade socialdemokratiska skolan, liksom de tidigare prestationsnivåer som man nostalgiskt ser tillbaka mot.

Utgångspunkten bör vara resultaten på de nationella proven i årskurs 9 då dessa prov samlas in nationellt. Vi bedömer att nationella prov för närvarande är en stabilare bas för bonusen än betygen.

Problemet med detta är att de nationella proven rättas av lärarna på varje skola och bara omfattar de tre ämnena matematik, engelska och svenska. Om lärarna får starka ekonomiska incitament för att ge generösa betyg förlorar de nationella proven allt värde som mätinstrument. Risken blir dessutom att undervisningen i de tre utvalda ämnena prioriteras, på bekostnad av alla andra.

Kunskapsmiljarden blir en ekonomisk morot för skolor som förbättrar sina resultat.

Skolor som konsekvent presterar bra kan alltså inte räkna med någon ekonomisk belöning utöver ett starkt varumärke och fler sökande?

Kunskapsmiljarden kan gå bland annat till bättre läromedel, fler speciallärare eller mindre grupper.

Men är det inte just detta  man behöver satsa på för att kunna förbättra resultatet till att börja med? Är det inte lite bakvänt att ge extrapengar till skolorna efter att de uppnått de mål som extrapengarna egentligen hade behövts till?

Vi vill också utveckla nya metoder för att mäta och följa upp hur skolan klarar sin andra viktiga uppgift, att rusta barn och ungdomar till ansvarstagande, demokratiska medborgare som klarar av att ta ansvar för sig själv och sina medmänniskor.

Spännande! Kom gärna med något exempel på dessa fantastiska metoder.

För att fler unga ska få jobb efter skolan krävs mer än teoretiska kunskaper. Skolans uppdrag, att ge barn och ungdomar en bra grund, omfattar både kunskap och värderingar.

Jag håller helt med. Men detta är verkligen inte i linje med den skolpolitik och retorik som skolminister Björklund ägnar sig åt. Ska detta tolkas som att Centerpartiet bryter med den politik som alliansens högste skolansvarige bedriver?

Sammanfattningsvis är det en ganska ytlig och intetsägande debattartikel. Som så ofta förr när det gäller skolpolitik så handlar det mer om att medels ältning av gamla argument befästa den egna svart-vita världsbilden.

Vad andra har skrivit om Centerpartiets utspel:

Christer Magister

Tysta tankar

Lilla O

Morrica

Tags: , ,

En lektion i skånska del 18

Feb 24

Posted by Andreas Williamsson in Artikel | No Comments

Vad ska man annars ägna sig åt när man är insnöad?

HORNA, att sitta och kura i ett hörn, sitta uppe när man borde gått till sängs.

Sitta halva natten å horna gör en varken i Färs eller Torna (uppmaning att gå och lägga sig).

Jag måste erkänna att jag spontant tänker på något annat än kurande i ett hörn…

HOUSSA, strumpa.

Hål på housserna, sa pågen som behöll träbónnarna på (som inte hade vett sparka av sig träskorna när han steg in i stugrummet).

Houssa låter annars som namnet på en muslimsk terrorist.

HOUSSESOCK, strumpsock, överfört om en ”vante till karl”, en toffelhjälte.

Med blåa yen (ögon) på houssesockar (i strumplästen) sej Pidder himm ifrån krued (krogen) tockar (Visan om Pidder Jinsen som for till Malmö och råkade in på krogen Kallinnan).

Han är inte bara en håsa, han är en ren houssesock.

Den som kan översätta den första exempelmeningen till begriplig svenska får gärna höra av sig.

HOUTTA, kasta.

Houttar du knadder (sten) på min pågm så ska sakeren ta dig!

Houtta hit mitt garnanysta, är du snäll.

Äntligen ett ord man känner igen. Det var längesedan sist.

HUA, huva, mössa.

Ta mans huan å dej, när du kommer in till folk, din fähunn!

Går du in över tärskeln (tröskeln) i stuan, glöm inte ta av dej huan!

Lika sant idag som för tvåhundra år sedan.

Tags: