Pingisbordet är centralt placerat på skolan och nästan varje rast är hon där; antingen bredbent avvaktande, med ett pingsracket i ena handen och blicken fokuserad mot sin motståndare eller i publiken, energiskt påhejande någon annan spelare.

Han drar gång på gång fingrarna genom det stelsprejade håret; svårt att veta om han fåfängt jagar den perfekta frisyren eller om det är en nervös gest.

Längs korridoren drar ett par spökflickor förbi, arm i arm och med den mystiska blicken blygt nedslagen. Vem vet vilka hemligheter som vilar i deras hastigt bankande hjärtan?

Ett grabbgäng, med fjuniga hakor, uttrycker beundran för sin lärares skägg. Det lekfulla samtalet övergår snart till en diskussion om mansroller, identitet och framtidsplaner.

 

Tvivlet är min ständiga följeslagare – någon gång kan jag rentav ha sagt att det är priset man får betala för att vara en tänkande, medkännande människa, men jag säger så mycket i mina försök att förstå mig själv och världen. Med avund betraktar jag andras passioner och till synes självklara tillfredsställelse med sig själva och tillvaron. Även då jag vet att de tvivlar lika mycket som jag har jag svårt att släppa tanken på att det finns en plan för hur livet borde vara som jag aldrig riktigt lärt mig.

Ska jag vara rättvis mot mig själv – och det bör jag vara – så finns det även i mitt grubblande liv områden där tvivlet är kraftigt försvagat, om än inte bannlyst. Det är i skolan, i lärarrollen som jag förmår att mest leva i nuet och stänga ute den gnagande  känslan av otillräcklighet. Där kan jag intala mig själv att jag har en viktig roll att spela, ett betydelsefullt uppdrag som inte får hämmas av mitt eget eller andras tvivel. Även om jag ogärna uttalar mig om mina egna kvaliteter som lärare vet jag att jag hela tiden måste vidare och fokusera på det som är viktigast: eleverna. De förtjänar att jag gör mitt allra bästa och då måste jag vara helt närvarande.

Kanske är detta så bra det någonsin kommer att bli? Jag vet inte, men jag är tacksam för att jag har ett betydelsefullt arbete som jag älskar.