Archive for januari, 2010

Om att diskutera jämställdhet med eleverna

Jag har diskuterat jämställdhet, relationer och genus med flera gymnasieklasser, både i Religionskunskap och Samhällskunskap. Den mest uppenbara skillnaden är hur mycket unga killar respektive unga tjejer funderar över sådana här saker.

Kvinnliga elever har ofta många och starka åsikter om hur de vill bli behandlade och vad samhället borde göra för att bli mer jämlikt. Det är tydligt att det här är saker som de har reflekterat mycket över och att de, i många fall, har anammat olika överlevnadsstrategier. De behöver inte mycket till uppmaning ifrån min sida för att komma igång och ha en givande och insiktsfull diskussion.

Killarna däremot har en tendens att skämta bort en del frågor och åberopa den fria viljan (”Men, de får väl skylla sig själva om de väljer att ta ett jobb som är dåligt betalt.”) som ett universellt argument. De är sällan lika engagerade eller aktiva – åtminstone inte inledningsvis. Läraren måste vara mycket mer aktiv och styra diskussionen för att den ska ta fart och ge något. Det är tydligt att killarna inte är vana att tänka kring sin egen roll i samhället, familjen eller en relation. Samtidigt är de inte ointresserade av ämnet och det går att locka ur dem en hel del insiktsfulla saker.

Under en lektion i Samhällskunskap A diskuterade vi ett antal fiktiva problem, bland annat ett som gick ut på elevernas syster kände sig ful, fet och oönskad jämfört med de andra tjejerna i högstadiet. Här hade de kvinnliga eleverna massor av goda råd att ge: stå upp för dig själv, prata med kuratorn och läraren, låt dig inte luras av reklam och orealistiska krav. Inte särskilt originella råd kanske, men väldigt kloka.

Killarna var däremot mer eller mindre svarslösa. En av dem sammanfattande ganska bra deras inställning när han sa ”Ska jag vara riktigt ärlig, så hade jag sagt åt henne att gå och prata med mamma.”. Hur många pappor diskuterar kroppsideal med sina tonårsdöttrar och tonårssöner?

Elevernas beteende speglar här samhället i stort; jämställdhet betraktas som en fråga som framförallt drivs av och för kvinnor. Det är upp till dem att vässa armbågarna och se till att orättvisorna försvinner. Det är kanske inte särskilt många män som aktivt motarbetar jämställdhet, men det är inte heller särskilt många som aktivt arbetar för den. Samma inställning kan man märka i en rad andra frågor: det är upp till invandrarna att integrera sig själva, det är upp till missbrukarna att ta sig i kragen och det är upp till brottslingar att sluta begå brott.

Till viss del stämmer detta; nog är den utsatta gruppen som har mest att tjäna på att få ökade rättigheter, men samhället består av ett komplicerat samspel mellan olika individer och intressen. Även om du själv är en man så har du en mängd band till andra människor och de till dig. Du kan inte välja att stå utanför samhället när det gäller vissa frågor som du tycker är jobbiga att fundera på. Här har skolan ett stort ansvar; det är vår uppgift att bygga broar av insikt, erfarenhet och kunskap mellan olika grupper av elever. Tjejer är inte några konstiga utomjordingar med obegripliga intressen och behov. De är människor av kött och blod, med samma drömmar, önskemål och rättigheter som alla andra.

Samtidigt kan killarnas okunskap och brist på oro och ångest även lära oss något. Det finns en stor trygghet i att inte bekymra sig om vad andra ska tro och tänka om en. Många unga tjejer borde ställa mindre krav på sig själva och sina medsystrar och anamma en mer avslappnad inställning till tillvaron. Samtidigt borde män i alla åldrar vakna upp och inse att livets viktigaste frågor faktiskt berör oss alla.

Tags: , ,

Dagens fy-skämsögonblick

Jag står i kön på ICA när en högvuxen, gymtränad yngling i min egen ålder kommer in. Han stor kosan mot en ICA-gnom – som vagt påminner om Iprenmannen, fast med hår – av ungefär halva storleken och dubbla åldern. Ynglingen har med sig ett paket – ett helt vanligt, rektangulärt paket – innehållandes en parfymflaska; sannolikt en present till hans flickvän. Han vill att ICA-gnomen ska slå in detta paket åt honom, trots att det inte är en vara ifrån butiken eller ingår i hans normala arbetsuppgifter. ICA-gnomen meddelar att han tyvärr är upptagen.

Ynglingen vandrar planlöst en kort stund, innan han blir stående vid ICA:s presentinslagsningsbord. En bekymrad rynka syns i hans brunkrämsbruna ansikte. Hur använder man egentligen den där vassa metallbiten? Vad händer om man råkar tejpa fast sig själv i sin jacka? För att inte tala om svårigheten att förstå hur alla dessa märkliga ting överhuvudtaget ska kombineras med varandra. Paniken är inte långt borta.

Till sist förbarmar sig ICA-gnomen över honom och slår in paketet. Han förser det rentav med en liten rosett. Gymkillen beger sig iväg på nya äventyr, kanske för evigt avskräckt ifrån att ge sin flickvän sådana här komplicerade gåvor?

Om att utbilda för arbetslöshet

I början av december hamnade jag i en kort diskussion på riksdagsledamoten Mats Gerdaus skolblogg. Inlägget handlade om en friskola som fått avslag på att starta en utbildning på grund av att den hotade snarlika utbildningar inom den kommunala skolan. Diskussionen kom snart att handla om vem som skulle avgöra om det fanns underlag för en utbildning eller inte.

Gerdau menar att det ska finnas så lite statlig styrning som möjligt av antalet utbildningsplatser och skolor. Vi kan omöjligt avgöra vilka behov som finns i framtiden och ska inte begränsa människors valfrihet. Statlig centralstyrning är dömt att misslyckas.

Även om jag kan förstå hans resonemang, så delar jag inte hans inställning fullt ut. Vi har redan idag en väldigt stor centralstyrning när det gäller läroplaner, skolpeng och lagar. Dessutom har vi en mycket aktiv skolminister som ofta tycker till.

Som lärare vill jag ge eleverna en meningsfull utbildning och alla chanser att lyckas på arbetsmarknaden – vare sig de tänker studera vidare eller gå direkt ut i arbetslivet. Jag tycker att utbildning är värdefullt och mycket viktigt. God utbildningskvalitet gynnar hela samhället och eftersom utbildningen idag är skattefinansierad så ligger det i medborgarnas intresse att få ut så mycket som möjligt av varje spenderad krona.

Jag tycker därför att det är ansvarslöst att inte låta efterfrågan på olika yrken påverka vilka utbildningar som erbjuds. Visst är det svårt att sia om framtiden och under ett normalt arbetsliv kan man byta bana många gånger, men det betyder inte att man helt ska strunta i den rådande arbetsmarknaden när man ger tillstånd till nya skolor och utbildningar. Om Sverige som helhet har ett överskott på till exempel elektriker, men ett underskott på undersköterskor verkar det rimligt att begränsar antalet utbildningsplatser på el-program och utökar dem på omvårdnadsprogram. När det gäller praktiska utbildningar så krävs det även ett välfungerande nätverk av praktikplatser, utrustning och utbildade yrkeslärare.

Även om det är svårt att dimensionera utbildningar helt efter arbetsmarknadens krav, så bör man ändå i någon mån försöka. Särskilt när det gäller yrkesutbildningar – som ju i framtiden inte kommer att ge någon behörighet till högre studier. Om du väljer en utbildning först och främst för att du vill ha ett jobb när du är färdig borde skolan och samhället stötta dig i detta och försöka se till att du får bästa tänkbara möjligheter att etablera dig på arbetsmarknaden.

Tags:

2009-2010

2009 var året då jag:

  • Engagerade mig politiskt efter många år av tyckande och diskussioner.
  • Fick en fast tjänst, även om detaljer återstår.
  • Började blogga på allvar.
  • Började motionera mer medvetet och gick ner åtta kilo.

2010 skulle jag vilja:

  • Skaffa mig en större lägenhet, gärna en bostadsrätt.
  • Skriva mer, helst skönlitterärt.
  • Fixa körkort.
  • Fortsätta utvecklas som lärare och människa.

När det gäller denna blogg, så vet jag inte riktigt vad framtiden har i sitt sköte. Jag vill fortsätta skriva, men lutar åt personliga essäer av olika slag. Eventuellt blir det färre, men längre artiklar.