Frilansskribenten David Jonstad har skrivit en kort, populärvetenskaplig bok om hur vi ska gå till väga för att lösa den klimatkris som utgör ett allvarligt hot mot mänskligheten.
Boken är pedagogisk och lättläst, Jonstad jämför läget med situationen under andra världskriget då hela samhället samarbetade för att Sverige skulle klara sig. På ett tydligt sätt visar han att vi faktiskt redan har de tekniska och ekonomiska verktygen för att bromsa klimatökningen och lösa många av de miljöproblem som vi står inför.
Mitt största problem är den naiva optimism som genomsyrar hela boken. Jonstad tycks betrakta klimatkrisen mindre som ett allvarligt hot mot mänskligheten och mer som en utomordentlig ursäkt att återskapa ett idealiserat samhälle där alla odlar sina egna grönsaker och ingen människa exploateras i kapitalismens namn. Han verkar inte se några större svårigheter med att övertala miljontals människor att radikalt byta livstil eller att rasera hela det ekonomiska system som världen har anammat och numera tar för givet. Hans egen lösning är den enda som håller måttet och alternativa modeller avfärdas snabbt, utan någon djupare analys. Argumenten för att hans modell ska lyckas bygger mer på logiska antaganden än verkliga exempel. Även om en handfull medvetna aktivister i London odlar sina egna grönsaker och anstränger sig för att leva gröna liv, så finns det miljontals människor som tycks fullständigt ointresserade av förändring och ännu fler som drömmer om det överflöd som de förknippar med västländerna.
Missförstå mig inte; jag tror också att överkonsumtionen måste få ett slut och att vi måste anamma en mer hållbar livsstil, men jag tror inte att detta kommer att vara ett lättsmält budskap för en civilisation som byggt hela sin existens kring billig energi, ett ändlöst förråd av råvaror och en extrem specialisering. Klimathoten har varit uppenbara och akuta under många år nu, utan att folk har tagit dem på något större allvar. Det är skitsamma om verktygen och tekniken finns om ingen är beredd att betala priset för att använda dem. Om vi verkligen vill lösa våra miljöproblem krävs det att en stor del av mänskligheten radikalt ändrar sin livstil för gott. Även tekniken kan göra denna övergång smärtfriare, så måste vi själva stå för större delen av arbetet. Till skillnad ifrån situationen under andra världskriget så är hotet mycket mer allvarligt men också mycket otydligare. Det går att förneka miljöproblemen på ett helt annat sätt än det gick att förneka de aggressiva nazisterna. Jonstad borde skrivit mycket mer om hur man politiskt bör gå till väga för att säkerhetsställa mänsklighetens överlevnad.
Pingback: Grönröd miljöutopi | Svensson