Archive for november, 2009

Vikarien

”Vikarien” är en dokumentär, där man får följa den unge läraren Max Wejstorps försök att få ordning på kaoset på Hallonbergsskolan. Till sist ringer han upp sin gamle mellanstadielärare Folke Silvén och ber honom om hjälp. Folke är trots sina 73 år fortfarande aktiv som lärare vid Tunaskolan i Lund. De båda lärarna representerar två olika klassrumsstilar: Folke är auktoritär, medan Max försöker vara mer som en kompis till eleverna. Gemensamt för båda, är ett genuint intresse för ungdomar och en passion för skola och undervisning.

vikarienDet här är en viktig och väldigt nyanserad skildring av de utmaningar som den svenska skolan idag står inför. Både Max och Folke skildras på ett rättvist sätt och dokumentärfilmarna Åsa Blanck och Johan Palmgren tar inte ställning för någon av dem. Man får även en bra bild av eleverna och hur deras bakgrund påverkar deras beteende i skolan.

Visst är det rörigt och stökigt på lektionerna, men även eleverna skildras ömsint. De kommer ifrån hela världen och flera av dem har redan upplevt tragedier som inget barn borde utsättas för. Det kan handla om föräldrar som försvunnit eller blivit mördade, flykt ifrån krig och förtryck eller en ständig osäkerhet kring uppehållstillstånd och medborgarskap. Ändå blir man imponerad över de framsteg som de har gjort, trots att många av dem bara vistats några år i Sverige och flera av dem bär på ett tungt emotionellt bagage.

Det blir inte bättre av nedskärningar, sjukskrivningar och en frånvarande skolledning. Slutet på dokumentären är också melankoliskt: Max har lyckats dra sin klass genom hela högstadiet, men får sedan veta att han kommer att sägas upp.

Det här är en dokumentär som väcker känslor; känslor av glädje, sorg, vanmakt och hopp (och igenkännande för den som arbetar inom skolan). Varken Max eller Folke ger upp, de engagerar sig för sina elever – ibland för mycket. Max tillbringar helger och lov med läxläsning hemma hos eleverna och Folke blir fruktansvärt upprörd när han upptäcker att en av hans klasser har fuskat. Sina olika lärarstilar till trots, så är de båda förebilder genom sitt engagemang och det arbete som de är beredda att lägga ner på sin undervisning. De bryr sig verkligen om sina elever och det är ett mycket gott betyg för alla lärare.

”Vikarien” borde visas på alla lärarutbildningar runt om i landet och utgör en utmärkt grund för diskussioner kring undervisning och skolans problem.

Vad andra har skrivit om ”Vikarien”:

Avslöjande scener från ett klassrum – Svenska dagbladet
”Vikarien” visar lärarens vånda – Skolvärlden
Tillbaka på Tunaskolan – Sydsvenskan
Den erfarne läraren Folke Silvén i dokumentärfilmen Vikarien – Statens folkhälsoinstitut

Tags:

Om den stundande lönerörelsen

Nästa års avtalsrörelse är mycket omfattande och inkludera flera miljoner anställda. SKL och Svenskt näringsliv har redan börjat antyda i diverse ledarartiklar att det inte finns mycket pengar att hämta och att lärarnas arbetstid utgör ett stort problem för dem.

I Jönköping har kommunledningen tydliga ambitioner att införa en 40 timmarsvecka. Om detta kan man läsa i det senaste och sista numret av LR:s tidning Skolvärlden.

Två saker är särskilt beklämmande:

1. Gymnasienämndens ordförande har följande att säga om kommunens inställning:

Om vi som politiker har bestämt att målet är mer elevtid kan den frågan inte längre vara föremål för diskussion, säger Peter Jutterström, ordförande (M) i gymnasienämnden.

Det handlar alltså om att peka med hela handen och att kommunen ensidigt bestämmer hur skolan ska fungera. Ingen särskilt bra utgångspunkt för fortsatta förhandlingar.

2. De förändrade arbetstiderna, motiveras med den ökade konkurrensen ifrån friskolorna, där lärarna har betydligt fler undervisningstimmar än i den kommunala skolan. Om detta gnälls det mycket ifrån LR:s sida, men vad görs egentligen? De flesta är överens om att en överarbetad lärare gör ett sämre jobb och att många friskolor utnyttjar lärarna och de bristfälliga reglerna väl mycket. Rimligtvis måste det även finnas fackanslutna lärare på friskolorna. Vad gör man egentligen för att nå dessa och förbättra deras arbetsvillkor? Vem tar striden mot friskolorna ifrån fackligt håll? Här verkar ingenting hända, utöver en massa ältande om obehöriga lärare och märklig pedagogik.

Tags: , ,

Om det skrivna ordet

En tydlig skillnad mellan svaga och starka elever är deras förhållande till skriven text och läsning. Jag är själv en van läsare och skribent, med ett kärleksfullt förhållande till det skrivna ordet, men det finns många ungdomar (och vuxna) som tycker att läsning är en plågsam börda, ännu en onödig pålaga ifrån skolvärlden. Jag vet inte hur många gånger jag har fått förklara och återberätta tydliga instruktioner som står nedskrivna på en stencil eller kursplanering. Eller för den delen förklara de enklaste skriftliga uppgifter och övningar.

Visserligen är det så att man lär sig och inhämtar information på olika sätt -  en del lär sig bäst genom att läsa, andra genom att lyssna eller att själv arbeta med det – men jag upplever också att många elever ogillar längre texter mer på grund av att de tycker att läsning är svårt än för att de inte kan lära sig något den vägen.

Det här blir framförallt ett problem i lite större grupper, i små klasser finns det mer tid till varje elev och då är det också lättare att stötta och peppa mindre motiverade elever. I en större klass blir det av nödtvång mer självständigt arbete, vilket också innebär mer skriftliga instruktioner och planeringar.

Samtidigt är det väldigt viktigt att behärska det skrivna ordet även som vuxen och man lär sig inget genom att försöka undvika det. Just det här att förmå elever att arbeta med saker som de tycker är tuffa och obehagliga är en viktig men ack så svår del av skolans uppdrag. Kanske borde skolan betona det skrivna ordet mindre, men det kommer alltid att vara en viktig del. Om vi går mot ett system där eleverna har rätt att överklaga betyg, lätt kan byta skola och ska utvärdera sina lärare, så finns det dessutom en risk att de skriftliga inslaget snarast ökar. Detta på grund av att det är något konkret, hållbart och lättdokumenterat.

Tags:

En lektion i skånska del 13

Vi fortsätter med den förunderliga bokstaven G.

GLARÝEN eller GLARÝNGEN, lantligt eller skämtsamt för glasögon

Han var oppe å fiska i Yngen (sjön i Stockholms län, suspekt alltså), där tappa han sina glaryngen (om någon som ser dåligt eller inte har lagt märke till en sak).

Allting som har med Stockholm att göra, är förstås ytterst suspekt.

GLATTA, halka.

Det är halt. Pass dej, så inte du glattar och slår nöttan (huvudet) i när du drattar (faller omkull).

Skånska poeters rimkonst är väl i nivå med Villons.

GLYTT, barn.

Det är till ingen nytta å ha stuen full med glytta(r).

Förr i världen när di högg liksténar (gravstenar) så gjorde di alltid gamla glyttar (om de lantliga byrockskulptörernas oförmåga att avbilda den dödes barnaskara annat än som vuxna i litet format, utan barnen proportioner).

När vi inte klämmer fram små lustiga rim, oroar vi skånningar oss mycket över hur våra gravstenar kommer att se ut.

GLÖHÖK, en ettrigt närig, gridsk person.

Ja, han har väl snart millionen, men så är han också den värste glöhök jag känner.

Vad betyder egentligen ”gridsk”?

GLÖMMEBOKEN (GLIMMEBOKEN), skriva upp i g. = glömma något.

O du, så förargligt, det har jag skrivet opp i glömmeboken.

Man kan betrakta Ohlmarks lilla parlör som en glömmebok, där han har skrivit in ord som ingen annan minns.

Tags:

Att offra sig för laget

En kolumn i DN sätter fingret på vad jag blir frustrerad över när det gäller skolpolitiken: nämligen att lärarna så ofta betraktas som ett problem och en belastning. Samtidigt som många säger sig företräda lärarna och det pratas mycket om att höja yrkets status uppmanas kåren att sluta gnälla, göra mer med mindre och offra sig ännu en gång för elevernas och kommunbudgetens skull.

I teorin är lärarna hjältar och den viktigaste kuggen i skolans maskineri. De ska vara passionerade entusiaster, med lång utbildning, goda ämneskunskaper och ett stor engagemang för eleverna. Samtidigt så ska de inte kosta några pengar, vara lätta att göra sig av med och omplacera, syssla med tusen olika saker samtidigt och helst kunna undervisa så mycket som möjligt i alla tänkbara ämnen.

Vidlyftig retorik kombineras med krass ekonomisk realitet och leder till ännu mer stressade och pressade lärare.

Tags: ,

Imre Kertész – Mannen utan öde

”Mannen utan öde” handlar om hur den femtonårige, ungerske pojken György Köves hamnar i ett koncentrationsläger under slutet av andra världskriget. György är en jude i tyskarnas ögon, men framstår varken som troende eller förankrad i en judisk identitet. Överhuvudtaget är han en ganska karaktärslös figur, utan egen personlighet. Många av de bifigurer han möter framstår som betydligt mer mänskliga. Istället är det hans upplevelser och tid i koncentrationslägret som är bokens fokus.

mannen utanDet hemskheter som han upplever – svält, övergrepp och förtryck – beskrivs neutralt och sakligt. Vilket ofta gör att de framstår som än mer vidriga och svårbegripliga. Precis som i ”En dag i Ivan Denisovitjs liv” rymmer lägerlivet fler sidor än skräck, fasa och lidande. Där finns även tristess, glädje och humor. György accepterar snart lägerlivets vardag och det dröjer en god stund efter det att han befriats, innan han till fullo inser att han inte längre befinner sig i lägret.

”Mannen utan öde” väcker även en del frågor kring hur man ska hantera Förintelsen och hur överlevarna ska hantera sina upplevelser. György möter många olika reaktioner när han väl blivit fri ifrån lägret och åter söker sig hem.

Boken är ganska kort – ungefär 200 sidor – och med ett lättläst språk. Det svåra ligger snarare i att hantera och diskutera vad som händer i boken och varför. Trots att den utspelar sig i 40-talets Ungern och Tyskland, så är den inte förankrad i någon särskild tid eller plats. De människor som beskrivs är universellt mänskliga och Györgys egen personlighet tar inte mycket plats. Det är därför lätt för läsaren att själv sätta sig i hans ställe.

Söndagsintervjun: Mats Gerdau

Den här gången samtalar jag med Mats Gerdau, moderat riksdagsman i utbildningsutskottet och flitig bloggare.

Berätta lite om dig själv, vem är Mats Gerdau och varför intresserade han sig för politik? Varför blev det just Moderaterna och skolpolitik?

45 år. Gift och två stora barn. Bor i Nacka utanför Stockholm.

Intresset för politik har nog alltid funnits, utöver intresse för fotografering, historia och resor. Det som på allvar gjorde att jag tog klivet in i politiken var att jag inte fick välja gymnasium utan placerades någonstans (förvisso en bra skola) och man införde lärarlösa lektioner på schemat. Helt vansinnigt. Jag är inte uppväxt i någon moderat familj, även om jag fick med mig mamma i politiken. Farfar var busschaufför i Motala, mormor ensamstående flykting med två barn från Tyskland efter kriget. Moderaterna har alltid stått för frihet och framtidstro och kvalitet för mig och just frihetsbegreppet är viktigt. Varje människa ska få leva det liv han eller hon själv vill, så länge det inte går ut över någon annan. Varje dag ser man exempel på orättvistor, byråkrati, slöseri med skattepengar mm, vilket gör att det politiska engagemanget får näring. Att det blev skolpolitik är både en slump och resultat av engagemang. Jag hamnade i utbildningsnämnden föst och på den vägen är det och det är oerhört stimulerande att få bidra till att förbättra skolan för våra barn och unga.

Sedan 2007 har du en ganska aktiv blogg där du skriver om dina politiska åsikter. Upplever du att bloggen är ett värdefullt verktyg i kontakten med väljare och medborgare? Borde fler ledande politiker blogga?

Jag funderade en hel del innan jag började blogga, skulle det vara något för mig? Vem skulle läsa? Och vad skulle jag skriva om? Vad jag åt till frukost eller vilket TV-program jag såg igår tillhör det privata och jag vill inte skriva om vad som helst heller. Eftersom jag koncentrerat mig på skolfrågor så valde jag att starta en skolblogg och skriva om mina upplevelser, besök och nyheter i skolvärlden. Jag tycker att det är ett bra sätt att kommunicera med mina väljare, får en hel del kommentarer. Bloggen kan inte ersätta andra kontakter, men är ett väldigt bra av flera instrument. Därutöver besöker jag skolor nästan varje vecka för att få möjlighet att prata med lärare, elever och rektorer öga mot öga. Bloggandet kan också bli lite av en stressfaktor, att hela tiden hinna med att kommentera nyheter eller tidningsartiklar. En blogg måste ha ett visst mått av aktualitet för att vara intressant.

I den borgerliga alliansen är det framförallt Jan Björklund och Folkpartiet som syns och hörs när det gäller skolfrågor. Hur ser den moderata skolpolitiken ut och finns det något som skiljer den ifrån den övriga alliansens? Nyligen har Björklund gått ut med önskemål om att i framtiden förstatliga skolan på nytt. Vad tycker du om detta?

Det är naturligt att vår utbildningsminister är den som syns mest i skolfrågor, liksom att finansminister Anders Borg är den som syns mest i ekonomiska frågor. Vi är väldigt överens i Alliansen, även om vi är fyra olika partier med lite olika ingång i olika frågor och det gör att vi ibland kommer till olika slutsatser. Nu genomför vi tillsammans oerhört mycket för att förbättra skolan – nationella prov tidigare, betyg, Lärarlyftet, gymnasiereformen, skärpt skolinspektion och rektorsutbildning för att nämna något. Det vi moderater vill gå vidare med är bl a satsningar för att modernisera skolan, det handlar både om teknik och innehåll. Skolan måste vara relevant för eleverna, annars vänder de skolan ryggen. In med modern teknik fullt ut och våga diskutera vilka ämnen vi ska ha i framtiden. Vi moderater vill också förlänga elevernas undervisningstid, den är faktiskt näst minst i hela EU idag och det håller inte. Eleverna behöver mer tid för att nå målen, tror vi. Vi vill också lyfta frågan om hur begåvningar och talanger bättre kan tas tillvara i skolan. De är ofta bortglömda och har tråkigt och är understimulerade idag. Nu går vi in i diskussioner med de andra Allianspartierna om den framtida politiken och vi får väl se om vi blir överens om detta. När det gäller förstatligandet så är vi emot det, eftersom vi inte tror att det skulle lösa några problem. Allt är inte bättre i statens regi och statusen för lärarna blir inte heller högre. Däremot är det viktigt att likvärdigheten blir större och att vi kan komma åt dåliga skolor. Det tror jag vi gör med en vassare Skolinspektion som t o m kan stänga dåliga skolor och bättre uppföljning. Skolan blir däremot inte bättre av att en kvarts miljon lärare byter arbetsgivare, det skulle ta tid och kraft från annat som är viktigare och dessutom riskerar det att leda till att massor av makt flyttas bort från skolan till en statlig myndighet någonstans långt bort. Det tror vi vore direkt skadligt.

Om man följer din blogg så ser man snabbt att du är väldigt positiv till friskolor. Vad tycker du att konkurrensutsättningen har tillfört det svenska skolväsendet? Finns det någon nackdel med friskolorna och att skattemedel tas ut som vinster? Finns det fler verksamheter som borde konkurrensutsättas?

Jag gillar verkligen valfrihet och tycker att alla ska kunna välja vilken skola man ska gå i. Det innebär att vi också ska ha friskolor, men det är självklart inget självändamål att man väljer friskola. Att jag skriver mycket om friskolor beror dels på att de ofta är missgynnade och förtalade idag, dels på att det tyvärr fortfarande är en politisk skiljelinje mellan höger och vänster i politiken och dels på att det finns en hel del nytänkande och spännande saker att skriva om där. Jag tycker att friskolorna bidragit till ökad mångfald och nya alternativ. Fler elever kommer till sin rätt idag i skolan. Det finns inte EN skola som passar alla elever, men alla ska hitta en skola som passar just dem. Jag tror också att friskolorna medfört en positiv tävlan om att få elever, vilket förbättrar även de kommunala skolorna. I områden med många friskolor finns ofta en annan kreativitet på de kommunala skolorna. Även de vill – och ska – förtjäna sina elever och erbjuda god undervisning. Jag har inget problem med vinster i skolan. Med de skärpta krav som ställs på alla skolor så kan man inte göra avkall på kvaliteten och det är det viktiga för mig. Alla skolor ska vara bra, dessutom är det långsiktigt ganska bra att en skola går med överskott. Det gagnar stabilitet och utvecklingskraft.

Du skriver även om att begåvade elever ofta glöms borta och blir understimulerade. Nu görs det försök med olika former av spetsutbildningar runt om i landet, bland annat här i Linköping. Kan dessa utbildningar vara ett sätt att nå elever som annars lätt glöms bort?

Ja, det tror jag absolut. Samtidigt tror jag att man måste se dessa elever mycket tidigare än när de börjar gymnasiet. Det finns så mycket fördomar om dessa elever. En kille uttryckte det som att han ”älskade att lära, men hatade skolan”. Det gick för långsamt och han fick inte fördjupa sig tillräckligt. Vi har inte råd att slösa bort våra talanger på det sättet. Egentligen tycker jag att varenda skola borde ha särskilda program för ”gifted students”, som är det engelska namnet och säger lite mer. Alla vill inte byta skola och ska heller inte behöva göra det för att få utvecklas maximalt utifrån sin förmåga.

Vilken roll spelar lärarna för elevernas kunskapsinhämtning och utbildning? Minns du själv någon lärare som inspirerat dig? Många lärare klagar över en ökad arbetsbörda och en dålig löneutveckling. Läraryrket håller på att förvandlas till ett lågavlönat kvinnoyrke. Är denna utveckling ett problem och hur ska man i så fall lösa det? I flera kommuner har man diskuterat om att eleverna ska få betygsätta sina lärare och att resultaten på de nationella proven ska styra lönerna i högre utsträckning. Vad tycker du om detta?

Lärarna spelar en helt avgörande roll för elevernas kunskapsutveckling. Som alla andra har jag både goda och dåliga erfarenheter av mina egna lärare. Min historiamagister var suverän och kunde levandegöra allt. Mattemagistern hade skrivit boken själv och kunde allt. Under högstadiet hade jag massor av vikarier som inte var utbildade och inte kunde så mycket, det kändes att jag kom i underläge gentemot andra klasskompisar när jag började gymnasiet.

Hur höjer man läraryrkets status? Det är säkert en nobelprisfråga… Löneläge hör självklart dit och här finns mycket kvar att göra. Men jag tror också att lärarna måste sträcka på ryggen och visa genuin professionalitet. Ständiga krav på mer resurser gör att man kan uppfattas som gnällig och det tror jag drar ned statusen. Man hör inte läkare och advokater klaga över resursbrist eller hög arbetsbelastning på det sättet. Samtidigt har skolan tyvärr blivit så oerhört politiserad, men den pendeln måste tillbaka i bättre balans. Skolan professionella måste ta tillbaka makten och inte acceptera att politiker är inne i detaljer i skolans vardag.

Eftersom lärarna spelar en så oerhört viktig roll för eleverna så tror jag att det är bra att eleverna får vara med och utvärdera sina lärare och sin undervisning, tala om vad som fungerar bra och vad som kan bli bättre. Att duktiga lärare ska ha bra betalt är något som jag verkligen applåderar, men då måste man också tala om vad som är en bra lärare och kunna utvärdera det. Ibland säger man att djävulen sitter i detaljerna och så kanske det är när man ska konstruera ett bra system för utvärdering. Men varför tar inte lärarna själva fram modeller för vad som ska generera löneökningar? I stället för att konstatera att det är svårt så borde man börja och sedan successivt se till att göra det bättre och bättre.

Många elever är ganska ointresserade av politik och upplever att det är något som sker långt ovanför deras huvuden. Vad ska man göra för att väcka deras intresse? Behöver politiken föryngras?

Ja, men samtidigt är många oerhört engagerade i olika samhällsfrågor. Miljö, fred, FRA-fildelning etc. Och det är ju också politik. Jag tror inte nödvändigtvis att politiker måste vara unga för att locka unga intresserade. Däremot måste man förstå ungas villkor och de frågor som är viktiga för unga och kunna artikulera bra svar på deras frågor.

Svenska elever klarar sig inte jättebra i internationella mätningar. Hur ska man förbättra deras prestationer och vad är det bästa sättet att mäta dem på? Att bara titta på genomsnittsbetyg är inte helt riskfritt.

Oj, stor fråga. Bättre lärarutbildning från början. Att följa upp elevernas kunskaper från början är också nödvändigt. Då kan man sätta in insatser tidigt och se till att små problem inte blir stora problem. Jag skulle gärna se att man skapar fler mätinstrument på bra prestationer och bra skolor. Medelbetyg säger verkligen inte allt. Jag skulle gärna vilja att man mäter social kompetens, kreativitet och andra värden som läroplanen också talar om. Och att skolinspektionen tydligare talar om vad man sett under sina besök och gärna graderar detta också.

Vad skulle du fokusera på om du blev vår näste skolminister?

Att modernisera skolan. Elever som trivs och känner att skolan är relevant lär sig också mer. Här finns fortfarande en del kvar att göra.

Tack för intervjun.

Tags:

Från den ena extremen till den andra eller en naivt passionerad lärares långa hemvandring

Dagen hade varit ganska tuff, med besvärliga elever och en allmän känsla av vanmakt och otillräcklighet. Ungefär såhär gick funderingar under den halvtimmeslånga promenaden hem:

”Fan, vilken usel lärare jag är! Allting är mitt fel! Om jag bara hade satt ner foten och haft bättre kontroll, så hade det aldrig varit några problem. Det kan inte finnas någon lärare som är lika värdelös som jag. Jag borde stanna hemma imorgon så att jag inte gör mer skada.”

”Egentligen är det faktiskt värre för eleverna, det är de som slösar bort sin skolgång och drabbas hårdast av allt strul. Det är inte särskilt lätt att vara tonåring.”

”Jag är bara vikarie och har inte haft eleverna särskilt länge. Det är första terminen i ettan och nog har det varit bråk på andras lektioner också. Hade klassen bara varit lite mindre.”

”Om eleverna bara kunde förstå hur de ställer till det för sig själva och varandra! Det är de som är de största förlorarna.”

”Det borde gå att konstruera någon form av värderingsövningar och hypotetiska exempel med förankring i klassen. Då kunde man närma sig problemen lite mer subtilt.”

”Jag har ju inte så mycket undervisning imorgon, så då borde jag kunna klura fram något.”

”Jag ska göra en jättefinurlig värderingsövning och visa för mentorn! Nästa vecka kommer vi att göra en nystart av kursen!”

”Eleverna kommer att förstå hur de saboterar för varandra! Vi kommer att ha ett supersmart diskussionsunderlag inför framtiden! Jag längtar redan till imorgon.”

Förvisso tämligen omtumlande rent känslomässigt, men jag är ändå glad att jag inte fastnar i bitterhet och självömkan och så enkelt förmår att entusiasmera mig själv igen – även om jag förstår att det inte kommer att vara fullt så enkelt att lösa klassens problem.

En lektion i skånska del 12

Nu har vi kommit till bokstaven G, som inleder många, minst sagt, märkliga skånska ord.

GASTAFES, det blixtsnabba ljusblossfenomen som uppstår när man kastar en handfull torra ormbunkssporer i luften och tänder på.

Ska ni se på en gastafes, pågar? sa biologiläraren.

I Skåne roar vi oss verkligen kungligt. Vad är film, spel och hångel jämfört med att sätta eld på ormbunkssporer?

GENSARE, ylletröja med armar, pullover.

Hos lanthandlaren: Ge mig en varm, go gensare, en sill å nånna (några, en bunt) pivrénsare (piprensare).

Vad mer behöver man egentligen för en helkväll? Det skulle möjligen vara några ormbunksporer då.

GILLE, kalas, fest, middag.

Vassebra å var gla, för i da ska vi ha voss ett holians (väldigt) ståteligt gille! (Skånska nationernas Madavisa i Lund).

På ett skånskt gille äter man gås, citerar Villon, slår bunkarna mot varandra och fiser ikapp.

GLARA, glaskula som småpojkar spelar med i rännstenen.

Ska vi bytta? (byta) Tre glaror för en nickla?

Aldrig!

Tags:

GRUL

GRUL står för Göteborgsregionens kommunalförbund upplevelsebaserat lärande och är en organisation som skapats av 13 västkustkommuner med sammanlagt 900 000 invånare. Syftet är att fortbilda elever och lärare i andra former av pedagogik, med fokus på rollspel och lekar. Anställda från GRUL är ofta ute och föreläser under studiedagar i skolan och jag har själv varit med vid ett sådant tillfälle.

grul GRUL:s hemsida, finns en databas med massor av övningar, spel och rollspel. För att komma åt dem, krävs det att man registrerar sig. Materialet kan handla om sådana saker som jämställdhet, demokrati, EU, utrikespolitik och handel. Fokus ligger ofta på värderingar, upplevelser och att skapa diskussion. Man kan även hitta ett antal avslappningsövningar för klassen.

Jag har ännu inte hunnit använda allt det material som finns i databasen. Det jag framförallt har arbetat med är handelsspelet som är tänkt att symbolisera hur olika världens länder behandlas och vilka vitt skilda förutsättningar som de har. Jag välkomnar uppgifter som väcker känslor och som ger eleverna möjlighet att arbeta själva och få en liten glimt av hur världen kan se ut för många andra människor.

De övningar som jag har varit i kontakt med, har framförallt varit inriktade mot gymnasiet och högstadiet. Men i förenklad form tror jag att mycket av materialet funkar även för yngre elever.

Tags: , ,