Archive for category Notis

Förebilder: Jacob Möllstam

Jacob Möllstam bloggar under pseudonymen Killfröken om livet som lågstadielärare. Bloggen är en blandning av personliga betraktelser, möten med elever och glimtar ur lärarvardagen. Hans blogg är en utmärkt motvikt till den negativa bild av läraryrket och skolan som florerar ut i samhället och jag skulle rekommendera den för alla som är nyfikna på vad det innebär att arbeta inom skolan.

Möllstam framstår som en empatisk, kreativ och engagerad person – en positiv kraft och förebild för både lärare och alla andra. Jag skulle inte tveka att låta honom undervisa mina barn om jag hade några.

Tack för allt, Killfröken!

Tags:

Alternativ till fas 3

Här är lite tips från historien på vad man kan göra med alla jobbiga, arbetslösa slöhögar:

  • Tvångsarbete: Varför inte bygga upp enorma arbetsläger, förslagsvis utlagda på entreprenad, där människor kan få sysselsätta sig med meningsfulla aktiviteter som att bryta sten, väva eller jobba i kolgruvor. Dessutom kan de intagna lejas ut som billig arbetskraft till olika företag. Kanske kan vi äntligen få SAAB lönsamt på detta sätt? Givetvis väntar prygel och diverse förnedringar den som vägrar ställa upp på detta.
  • Galärroddare: Sveriges en gång så stolta skärgårdsflotta har nästan helt monterats ned och de i en tid då ryssen blir allt starkare. Detta är ett ypperligt tillfälle att slå två flugor i en smäll och både bygga upp vår flotta och sysselsätta en massa människor med nyttigt kroppsarbete. Givetvis väntar prygel på den som vägrar ställa upp på detta.
  • Gropen: Holländarna var tidigt ute med det ultimata sättet att motivera latmaskar: släng ner dem i en djup grop med en pump som enda sällskap. Tillsätt vatten. Antingen pumpar de eller så drunknar de. Givetvis väntar prygel på den som vägrar ställa upp på detta.

Fragment 6: Samtidigt i Johannelund

Gummorna iakttog flyttbilen, dolda bakom välstrukna gardiner och fördragna persienner.  Det var inte varje dag som nykomlingar anlände till bostadsrättsföreningen, numera var det betydligt vanligare att människor lämnade den. Oftast i en likbil. Vilken stilig karl dessutom! Inte en dag över 75 och med en så ståtlig hållning att rullatorn nästan verkade överflödig. Så smidigt som han rörde sig så måste han dessutom ha båda nya höfter och knän. En man i ett sådant skick skulle man säkert kunna ha glädje av i minst fem år till.

Maj-Britt Slake blängde argt mot Maj-Britt Korianders fönster på andra sidan gården. Hennes nemesis var den enda som var rask nog att utgöra ett hot tack vare hennes järnhälsa och de nya, fotriktiga tofflor som hennes son hade köpte henne. Det tre senaste änklingar som anlänt till området hade alla hamnat i klorna på Maj-Britt K., men nu fick det räcka. Förtjänade inte Maj-Britt S. något att skämma bort och hjälp med att byta glödlampor, hänga upp gardiner och lösa korsord? Den där häxan ska inte få vinna en gång till tänkte hon när hon virade in kökskniven i sitt förkläde.

Tags: ,

Om Johannelund

Strax innan jul flyttade jag till en bostadsrätt i Johannelund, ett område i Linköping som länge varit hemvist för stadens många SAAB-slavar. Många annonser för bostadsrätter som är till salu innehåller en massa kuriosadetaljer som, förhoppningsvis, ska övertyga potentiella köpare att välja just denna lägenhet. Följande kan man få veta om Johannelund:

  • 36% är 65 år eller äldre
  • 30% har varit gifta
  • 72% är ensamstående utan barn
  • 44% bor i 66-90 kvm
  • 60% är byggt 1951-1970
  • Intressen: Bussresor; Lösa korsord; Fackliga frågor
  • Läsvanor: Morgontidningar; Kvällstidningar; Familjetidningar
  • 94% bor i flerbostadshus
  • 38% har yrkesinriktad gymnasieutbildning
  • TV-tittande: Caféprogram; Trav; Insamlingsgalor
  • Vanligaste namn: Maj-Britt; Folke
  • Konsumtion: Spel, tips och lotter; Cigaretter, snus och tobak; Sportartiklar (kläder och utrustning)
  • Ort med liknande livsstil: Östersund; Kalmar; Uddevalla; Nyköping; Härnösand

Man kan alltså anta att mina grannar till stora delar är pensionärer och barnlösa singlar vars huvudsakliga intressen inte riktigt matchar mina…

Tags:

Anekdoter

På bokrean hittade jag en nätt liten volym med titeln ”Förra seklets kulturhistorier”, författad av konceptkonstnären och patafysikern Mats B. som avled 2009. Boken består av märkliga och mer eller mindre osannolika anekdoter om kända, svenska kulturpersonligheters eskapader under 1900-talet. Öppningshistorien är väldigt charmig och ger en god uppfattning om bokens upplägg och tema:

Ett par dagar innan sin femtioförsta födelsedag år 1900 gick August Strindberg ensam på favoritkrogen. Han placerades vid ett prominent hörnbord och när han skyfflat in en del av smörgåsbordet mumlade han för sig själv: ”Jag är världen störste författare! Å är jag inte det så ska jag, jädrans i min talg, bli det!”

Han lade en köttbulle på den vita linneduken: ”Nåå, ditt kräk, få se nu om du kan rulla över bordet.” Köttbullen låg helt stilla där den placerats, den rörde sig inte alls. Strindberg kastade den dandyelegant, men surt, in i brasan.

Visst borde man använda uttryck som ”dandyelegant” och ”jädrans i min talg” oftare?

Tags: , ,

Om att höra färger

Synestesi är förmågan att koppla samman olika former av sinnesupplevelser. Till exempel att koppla ihop vissa ord med vissa smaker eller att förknippa ett ljud med en viss färg. Denna förmåga är medfödd hos ett fåtal människor, kanske någon promille av befolkningen, men har länge varit förknippad med konstnärer och kreativt skapande. Särskilt under romantiken ville många kompositörer och målare skapa konstnärliga helhetsupplevelser som berörde betraktaren/lyssnarens alla sinnen.

Filosofen och kritikern Thomas Anderberg skriver i sin bok ”Alla är vi kritiker” om ett möte i Paris 1907 där en rad kända, ryska tonsättare samlats för diskutera en stundande festival. Storheter som Rimskij-Korsakov, Alexander Skrjabin och Rachmaninov infann sig. Det dröjde inte länge innan man började gräla om vilka färger som de olika tonarterna hade. Rimskij-Korsakov och Skrjabin var visserligen överens om att samtliga tonarter hade en färg, men kunde inte enas om vilken. Var Ess-dur blå eller purpur? Var C-dur vitt eller rött? Det var endast om D-dur som de båda var samstämmiga: den var givetvis gul.

Som ett post-scriptum kan nämnas att Skrjabin antagligen inte var en äkta synestetiker utan någon som i vuxen ålder försökte anamma ett sätt att associera som samtiden tog för givet hos alla stora kreatörer.

Tags: ,

Om dålig uppdateringstakt

Om någon undrar varför min uppdateringstakt är ganska dålig och utbudet av nya artiklar är magert så beror detta på bristande tid och inspiration i kombination med diverse reflektioner över sidans framtid och användningsområde. Däremot bloggar jag mer regelbundet på den eminenta sidan Labyrinter.

Visdomsord från Horace

Ur ”Meteorer” av Horace Engdahl:

Jag pustar ut på en kaféstol i ett främmande land och börjar fundera över de språkfel jag gjort mig skyldig till den senaste timmen. Det är perverst. Det är trettio år sedan jag slutade skolan, men vad hjälper det om läxdressyren sitter kvar i ryggen?

Jag ser överallt spår av examensfeber i kulturen. Mallarmé säger träffsäkert om naturalisterna: ”ils font leurs devoirs”. De gör läxorna, det skildrar det ena eller det andra lika ambitiöst som gymnasister med förelagda uppsatsämnen [...]

Skolans hjärntvätt består i att den lär oss att eftersträva ett mål som någon annan satt upp. Det är detta som gör oss till fungerande samhällsvarelser. Den till synes starkaste formen av individualism – den som kommer till uttryck i konstnärens och tänkarens strävan efter oberoende och originalitet – innebär en särskilt djup underkastelse under skolprincipen. Odödligheten är den stora hemläxan, utdelad på förhand av en kommande tidsålders magistrar. Mot rätten att betygsätta hjälper det inte att värja sig, som officeren i ”Drömspelet”, med försäkringar om att man sedan länge är vuxen. För en människa som ”vill åstadkomma något” ringer det aldrig ut.

Jag lutar mig tillbaka i kaféstolen, och skolpojken i mitt inre viskar att det bara finns ett sätt att slippa undan. Det är att konsekvent ge galna svar. Kuckeliku! Hur löd frågan?

Konkurrens om praktikplatser

I DN kan man läsa om regeringens halvt misslyckade storsatsning på praktikplatser för arbetslösa. Även om tanken är god, så har man underskattat antalet platser och företagens vilja att ta emot praktikanter. Denna enorma flodvåg av arbetssökande kommer att få stor effekt på skolornas möjligheter att ordna fram platser till sina elever. Konkurrensen har redan hårdnat i och med ett ökat antal friskolor och ett större fokus på praktiska inslag och företagskontakter. När väl lärlingsutbildningarna sjösätts på allvar, kommer problemen att bli än större. Dessutom består arbetsmarknaden idag av fler men mindre arbetsgivare än tidigare och det är säkert mycket mer arbets- och tidskrävande att hitta lämpliga platser när man inte kan lyfta luren till SAAB och be dem ta emot några tusen personer.

Tags: ,

Duktiga fotografer – ett hyllningsinlägg

Jag läser i DN att fotografen Paul Hansen har fått ett prestigefullt pris för sina bilder. Allra vackrast är bilderna av Erik och Lennart Olsson. De är tvillingar och har alltid varit väldigt nära varandra. Men nu är Lennart är döende i cancer och Hansen har fotograferat hans och broderns sista tid tillsammans. Bilderna är verkligen oerhört gripande och man önskar att ens eget liv skulle bli förevigat på samma sätt. Favoriten är denna bild:

Bilden rymmer en stark blandning av ömhet, kärlek och skörhet. Den är väldigt privat, samtidigt som den väcker känslor som ryms inom oss alla.

När vi ändå pratar om duktiga fotografer så skulle jag vilja uppmärksamma en annan duktig, ung konstnär från Norrköping: Maria Ackerfors. Hon har inte hållit på lika länge som Paul Hansen, men jag hoppas att hon kommer att gå lika långt. Det är svårt att välja ut någon favorit ibland alla hennes bilder, men bilden nedan är helt underbar.

Nu blir jag själv sugen på att ge mig ut och fotografera. Någon som kan rekommendera en bra digital systemkamera? :)

Tags: