Posts Tagged Sex och samlevnad

Boys Don’t Cry

”Boys Don’t Cry” bygger på en verklig historia om Brandon Teena, född som en man i en kvinnas kropp. Brandon är runt 20 och lever ett småkriminellt och kringflackande liv. På en bar lär han känna John och Tom samt deras vänner Candace och Lana. Brandon blir snart accepterad som en i gänget och inleder ett förhållande med Lana. Men man förstår tidigt att John och Tom är farliga och våldsamma personer.

boys-dont-cryBrandons kriminella förflutna hinner dock i fatt honom och han blir arresterad av polisen. När Lana kommer för att lösa ut honom så upptäcker hon att han sitter i kvinnornas arrest. Brandom bortförklarar det hela med att han är en hermafrodit och snart kommer att genomgå en könsbytesoperation. Lana väljer att acceptera och älska honom som han är.

När John och Tom får höra rykten om att Brandon inte är vad han utger sig för att vara, tvingar de honom att med våld klä av sig och våldtar honom sedan när de upptäcker att han är en kvinna. Brandon lyckas fly och anmäler våldtäkten till polisen och börjar planera att rymma tillsammans med Lana.

När John och Tom får reda på att våldtäkten har blivit anmäld, blir de oroliga för att hamna i fängelse. En kväll när de är berusade tvingar de med sig Lana och åker hem till Candace där Brandon bor. Därefter mördar de Brandon och Candace och flyr ifrån brottsplatsen. Lana blir sittande vid Brandons döda kropp.

”Boys Don’t Cry” är en stark och gripande film som tydligt visar att kön och sexualitet inte nödvändigtvis är enkla och okomplicerade saker. Hillary Swank fick också en Oscar för sin roll som Brandon Teena. Jag brukar visa den när vi diskuterar jämställdhet, sexualitet, kvinnligt och manligt under Samhällskunskap A. Den blir ett visuellt hjälpmedel och är en utmärkt utgångspunkt för diskussioner. Filmen innehåller dock en del ganska obehagliga scener, som våldtäkten och mordet på Brandon.

Tags:

Maria Sveland – Bitterfittan

Det här kommer att bli ett allmänt inlägg om feminism och jämställdhet, lika mycket som en diskussion kring boken ”Bitterfittan”.

På ytan är boken en roman om en 30-årig kvinna som tar en paus ifrån make och barn och åker till Teneriffa för att fundera över sitt liv. Men mest är det en 70-talists förundran över hur lite som ändå tycks ha förändrats trots decennier av kvinnokamp. Hur kombinerar man familjeliv, karriär och fritid? Hur undviker man att förvandlas till en bitterfitta?

BitterfittanJag befinner mig, så att säga, på andra sidan av det stora livspusslet på grund av att jag är en man. Men jag vill också vara en upplyst, medkännande och jämställd man. Jag vill inte på grund av okunskap eller bekvämlighet beröva andra samma möjligheter som jag själv åtnjuter.

”Bitterfittan” väcker en hel del tankar och funderingar, särskilt om relationer och hur mycket som faktiskt återstår trots att vi anser oss bo i världens mest jämställda land. Sveland är mer angelägen om att förstå än att fördöma och det gör att hennes reflektioner berör mig så mycket djupare.

Boken tjänar som en bra introduktion till diskussioner om jämställdhet och relationer, men jag känner att jag skulle vilja fördjupa mig ännu mer. Som lärare funderar jag även över hur man skulle kunna undervisa om sådana här komplicerade frågor inom till exempel Samhällskunskapen.

Problemet med många moderna jämställdhetsfrågor är att de är mer vaga, abstrakta och svårfångande än forna tiders kamp för allmän rösträtt, barnomsorg och lika rättigheter på arbetsmarknaden. Skillnaderna är mer subtila och i någon mån också mer personliga. Jag efterlyser någon form av bok eller läromedel som kanske inte nödvändigtvis erbjuder några lösningar, men som i alla fall ställer rätt frågor. Ett sätt att göra skillnaderna mer tydliga och konkreta. Någonting att utgå ifrån när man diskuterar frågan med elever, kollegor och sin partner.

Tags: ,

Om att diskutera jämställdhet med eleverna

Jag har diskuterat jämställdhet, relationer och genus med flera gymnasieklasser, både i Religionskunskap och Samhällskunskap. Den mest uppenbara skillnaden är hur mycket unga killar respektive unga tjejer funderar över sådana här saker.

Kvinnliga elever har ofta många och starka åsikter om hur de vill bli behandlade och vad samhället borde göra för att bli mer jämlikt. Det är tydligt att det här är saker som de har reflekterat mycket över och att de, i många fall, har anammat olika överlevnadsstrategier. De behöver inte mycket till uppmaning ifrån min sida för att komma igång och ha en givande och insiktsfull diskussion.

Killarna däremot har en tendens att skämta bort en del frågor och åberopa den fria viljan (”Men, de får väl skylla sig själva om de väljer att ta ett jobb som är dåligt betalt.”) som ett universellt argument. De är sällan lika engagerade eller aktiva – åtminstone inte inledningsvis. Läraren måste vara mycket mer aktiv och styra diskussionen för att den ska ta fart och ge något. Det är tydligt att killarna inte är vana att tänka kring sin egen roll i samhället, familjen eller en relation. Samtidigt är de inte ointresserade av ämnet och det går att locka ur dem en hel del insiktsfulla saker.

Under en lektion i Samhällskunskap A diskuterade vi ett antal fiktiva problem, bland annat ett som gick ut på elevernas syster kände sig ful, fet och oönskad jämfört med de andra tjejerna i högstadiet. Här hade de kvinnliga eleverna massor av goda råd att ge: stå upp för dig själv, prata med kuratorn och läraren, låt dig inte luras av reklam och orealistiska krav. Inte särskilt originella råd kanske, men väldigt kloka.

Killarna var däremot mer eller mindre svarslösa. En av dem sammanfattande ganska bra deras inställning när han sa ”Ska jag vara riktigt ärlig, så hade jag sagt åt henne att gå och prata med mamma.”. Hur många pappor diskuterar kroppsideal med sina tonårsdöttrar och tonårssöner?

Elevernas beteende speglar här samhället i stort; jämställdhet betraktas som en fråga som framförallt drivs av och för kvinnor. Det är upp till dem att vässa armbågarna och se till att orättvisorna försvinner. Det är kanske inte särskilt många män som aktivt motarbetar jämställdhet, men det är inte heller särskilt många som aktivt arbetar för den. Samma inställning kan man märka i en rad andra frågor: det är upp till invandrarna att integrera sig själva, det är upp till missbrukarna att ta sig i kragen och det är upp till brottslingar att sluta begå brott.

Till viss del stämmer detta; nog är den utsatta gruppen som har mest att tjäna på att få ökade rättigheter, men samhället består av ett komplicerat samspel mellan olika individer och intressen. Även om du själv är en man så har du en mängd band till andra människor och de till dig. Du kan inte välja att stå utanför samhället när det gäller vissa frågor som du tycker är jobbiga att fundera på. Här har skolan ett stort ansvar; det är vår uppgift att bygga broar av insikt, erfarenhet och kunskap mellan olika grupper av elever. Tjejer är inte några konstiga utomjordingar med obegripliga intressen och behov. De är människor av kött och blod, med samma drömmar, önskemål och rättigheter som alla andra.

Samtidigt kan killarnas okunskap och brist på oro och ångest även lära oss något. Det finns en stor trygghet i att inte bekymra sig om vad andra ska tro och tänka om en. Många unga tjejer borde ställa mindre krav på sig själva och sina medsystrar och anamma en mer avslappnad inställning till tillvaron. Samtidigt borde män i alla åldrar vakna upp och inse att livets viktigaste frågor faktiskt berör oss alla.

Tags: , ,

Sex och Samhällskunskap

En undersökning av socionomen Cecilia Kjellgren visar att fem procent av killarna och en procent av tjejerna i gymnasiet någon gång har tvingat till sig sex. Man kan tänka sig att antalet gymnasielever som utsatts för sexuella övergrepp är ännu större.

Kjellgren menar att:

Det är viktigt att personalen inom både socialtjänst, barnpsykiatri, ungdomsmottagningar och skola vet att det inte är helt ovanligt att ungdomar begår sexuella övergrepp och vågar inbjuda till samtal kring dessa frågor.

Man borde alltså diskutera sådana här saker mycket mer i skolan. Vilket ämne passar då bättre för detta än Samhällskunskapen? Tråkigt då för dem som får nöja sig med 50 timmar istället för 100.

Många lärare är inte helt bekväma med att undervisa om sex och relationer. Jag får väl erkänna att jag tillhör dem. Samtidigt är det uppenbart att det finns ett enormt intresse ibland eleverna själva. De har många tankar om sex, jämställdhet och kön. Jag brukar bjuda in representanter från RFSU när vi diskuterar könsroller och relationer och det har varit mycket uppskattat. Det här är ett område som skolan kan och bör arbeta mer med.

Tags: ,