På bokrean hittade jag en nätt liten volym med titeln ”Förra seklets kulturhistorier”, författad av konceptkonstnären och patafysikern Mats B. som avled 2009. Boken består av märkliga och mer eller mindre osannolika anekdoter om kända, svenska kulturpersonligheters eskapader under 1900-talet. Öppningshistorien är väldigt charmig och ger en god uppfattning om bokens upplägg och tema:

Ett par dagar innan sin femtioförsta födelsedag år 1900 gick August Strindberg ensam på favoritkrogen. Han placerades vid ett prominent hörnbord och när han skyfflat in en del av smörgåsbordet mumlade han för sig själv: ”Jag är världen störste författare! Å är jag inte det så ska jag, jädrans i min talg, bli det!”

Han lade en köttbulle på den vita linneduken: ”Nåå, ditt kräk, få se nu om du kan rulla över bordet.” Köttbullen låg helt stilla där den placerats, den rörde sig inte alls. Strindberg kastade den dandyelegant, men surt, in i brasan.

Visst borde man använda uttryck som ”dandyelegant” och ”jädrans i min talg” oftare?

Tags: , ,