Det började när han stod framför spegeln och betraktade de glesa strån som ackumulerats på hans överläpp under de senaste dagarna.

- Hmm, varför har jag aldrig haft mustasch tidigare? Det skulle nog passa mig.

Han lade rakhyveln åt sidan och gick belåtet till sängs. Föga anade han vilket öde som väntade…

*

När han vaknade så hade mustaschen växt. Inte nog med det, han hade fått en undercut, gått ner tio kilo och någon hade krängt på honom en ironisk t-shirt med katter. Kort sagt: han hade blivit en hipster. Han kunde inte längre hålla ett normalt samtal utan alla konversationer urartade till ironiska ordvitsar eller långrandiga utläggningar om obskyra musiker från platser som franska Polynesien, Moldavien eller Nepal.  Hela hans garderob bestod av tajta jeans och t-shirts med vitsiga budskap som endast förstods av andra hipsters. Plötsligt hade han fiender överallt: flottiga brats med bakåtslickat hår och normalitetspolisen med grova nackar och valkiga nävar.  Till sist fann han ingen annan råd än att fly till den nystartade hipsterkolonin i en stockholmspark. Det säger sig självt att ett samhälle där alla kan allt om nigeriansk hip-hop men inget om matlagning, där man kan hålla timslånga diskussioner om sydamerikanska kaffebönor men inte vet hur man hanterar en ficklampa, är dömt att gå under ganska snabbt. En hetsig diskussion om vilket libanesiskt cigarettmärke som var bäst ledde snart till splittring och inre konflikter. Efter två veckor hade de flesta svultit ihjäl eller blivit påkörda efter att deras undercut-frisyrer blivit så vildvuxna att deras sikt blev skymd. Deras vitnade knotor kan numera beskådas på Stockholms etnografiska museum.

Det finns en lärdom i detta, men jag vet inte riktigt vad…