I inledningen till ”Vår beskärda del” skriver David Jonstad om sin klimat-aha-upplevelse:

Jag minns att jag fick tårar i ögonen och gåshud på armarna när jag läste om lystrosaurusen i Mark Lynas bok Oväder. Lystrosaurusen var den grisliknande och anpassningsbara varelse som ensam lufsade runt på jordytan när alla andra större landlevande djur hade utrotats i de våldsamma klimatförändringar som drabbade jorden för 251 miljoner år sedan.

Jag undrar i mitt stilla sinne vilka livsformer som kommer att återstå efter den nuvarande perioden av våldsamma klimatförändringar. Förhoppningsvis ingår människor i denna grupp, trots att det är vi som har orsakat problemen.

Min egen klimat-aha-upplevelse är en produkt av herrarna Mark Lynas och Cormac McCarthy. Först läste jag Lynas skrämmande bok ”Sex grader” som handlar om det öde som kommer att drabba jorden och mänskligheten om ingenting görs åt den stigande temperaturen. Därefter läste jag ”The Road”, McCarthys dystopiska skildring av ett förrött Amerika, befolkat av spöken, kannibaler och desperata överlevande.

De två böckerna kompletterade varandra på ett mycket känsloväckande sätt och jag kan fortfarande dra mig till minnes den fasa som väcktes inombords. Tyvärr har jag inte lyckats ta mig förbi känslan av hopplöshet inför mänsklighetens enorma miljöproblem. Jag hoppas att det finns en möjlighet att rädda oss, men jag betvivlar att vi kan förändra vårt skadliga beteende i tid.

Vad är din klimat-aha-upplevelse?