Jag har tänkt börja med ett nytt inslag på den här bloggen, nämligen intervjuer med olika personer med någon form av koppling till skola och utbildning. Hur regelbundet intervjuerna kommer att publiceras, beror till största delen hur lätt det är att hitta lämpliga intervjuoffer.

Först ut är Erik Lindenius, filosofie doktor på Institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet.ErikL

Du har nyligen doktorerat. Inom vilket område? Vad är det som du forskar och arbetar med som doktorand? Hur kan det komma sig att du har valt att stanna kvar i den akademiska världen även efter dina högskolestudier?

Jag har doktorerat inom Medie- och kommunikationsvetenskap (MKV), vilket är ett mer teoretiskt ämne än vad det kanske låter som. Min avhandling var en studie av en vetenskaplig konflikt som fick stort utrymme i framförallt de lokala medierna i Västerbotten. Kortfattat kan man säga att jag undersökte hur den konflikten utvecklades över tid, vilka aktörer som var inblandade och hur dessa debatterade mot varandra i olika forum.
Det går att ladda ner hela avhandlingen här: http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:232260

En av de stora anledningarna till att jag stannat kvar inom den akademiska världen är att jag (helt oväntat) under doktorandutbildningen upptäckte att undervisning var oerhört stimulerande och utmanande. Jag tycker just nu att den pedagogiska aspekten av universitet är mer intressant än den forskningsmässiga. Det gäller att passa på medan man har ångan uppe helt enkelt…

Hur var din egen skolgång? Finns det någon lärare som inspirerade dig särskilt mycket? Vilka ämnen var dina favoriter?

I gymnasiet gick jag naturvetenskaplig linje, men tyckte svenskalektionerna var roligast. Jag läste därför först Nordiska språk på universitetet. Där fick jag nys om att MKV fanns som ämne. På den vägen är det. Jag har inte haft några lärare under min skoltid som varit särskilt inspirerande. Jag har haft många bra lärare, men ingen direkt förebild. Däremot har jag en kompis som är gymnasielärare som har gett mig oerhört mycket synpunkter och idéer under min tid som doktorand. Under mina samtal med honom har jag allt mer kommit att tro att det är en myt att äldre studenter kräver en annan typ av pedagogik än ungdomar – eller vice versa.

En ofta spridd uppfattning ifrån universitets och högskolors sida är att kvaliteten på och förkunskaperna hos eleverna bara blir sämre och sämre. Håller du med om detta och vad tror du i så fall att det beror på?

Jag håller med, till viss del. Det är inte så att folk blir dummare, de mer ambitiösa studenterna är nog fortfarande lika bra som innan. Orsaken till att förkunskaperna minskar har dels en statistisk orsak: fler intagna studenter (procentuellt till befolkningen) under de senaste årtiondet gör att mer omotiverade och studieovana kommer in på universiteten. Sedan är jag övertygad om att det är en resursfråga. Gymnasien har för lite resurser, det finns för få och svaga krav från staten och kommunerna klarar inte alltid av att hålla standarden. Lägg ett helt vansinnigt skolpengsystem och betygsinflation på detta så… hmm… jag tror jag slutar där innan jag blir för cynisk och upprörd.

Du undervisar även en del på lärarutbildningen. Hur upplever du att lärarstudenterna är? Kommer framtidens lärare att vara bättre eller sämre än dagens? Lärarutbildningen plågas även av stora avhopp, i synnerhet ibland de manliga studenterna. Är det ett problem att så många väljer att inte fullfölja sin utbildning och vad kan i så fall universitet och högskolor göra för att förbättra antalet som stannar kvar?

Min erfarenhet av lärarstudenterna är att de är lika ambitiösa som vilka andra studenter som helst. Till och med mer i vissa fall, eftersom de (oftast) vet vad de vill bli och således på ett mer konkret sätt kan bedöma vad de vill ta till sig av utbildningen. Mitt intryck är att lärarutbildningens problem inte i första hand ligger hos studenterna…

Från min egen tid på Lärarhögskolan så minns jag att lektionerna var ganska få och pedagogiken tämligen bristfällig. Behöver det satsas mer på de samhällsvetenskapliga och humanistiska utbildningarna? Tror att en lektor (=en lärare som har doktorerat) blir en bättre lärare även på grundskole- och gymnasienivå?

Till och börja med är det helt vansinnigt att en humanistisk/samhällsvetenskaplig student får 1/3 resurser i jämförelse med vad en naturvetenskaplig student får och att studentpengen hela tiden urholkas. Det är en av de stora anledningarna till att undervisning inte får den tyngd som den borde. De lärare som undervisar inom kulturvetenskaperna är således antingen mer intresserade av att få forskningsmedel (för att slippa bli överarbetade). De som brinner för undervisning blir  så överbelastade att det inte finns vare sig tid eller ork att ”ta tag” i utbildningarna ordentligt.

Jag har inte sett något som tyder på att man automatiskt blir en bättre pedagog ju högre akademisk titel man har. Förmåga att förmedla och organisera är inga färdigheter som lärs ut på forskarutbildningarna. Tvärtom tror jag ibland att man sätter för stor tillit på specifika ämneskunskaper i stället för kunskaper i hur man konkret skall hantera den sociala situationen i klassrummet så att studenter/elever får ro och vägledning att inhämta kunskaper på ett optimalt sätt.

Högre utbildning skapar inte heller nödvändigtvis förmåga att bättre organisera annan utbildning. Förskolepedagogerna på mina barns förskola har till exempel de mest genomarbetade, välplanerade, professionella och konkreta utbildningsplanerna jag sett någonstans. Skulle vi inom universiteten mäkta med den typen av genomarbetade och detaljerade kursplaner, skulle våra utbildningar se helt annorlunda ut. Det man behöver komma ihåg är dock att förskolepedagogerna är tre heltider på 20+ barn. Vi har råd med en heltid på 80+ studenter.

Hur tror du att nya medier som bloggar, twitter och olika sociala nätverk påverkar skolan? Borde lärarna använda dem i undervisningen?

Jag tycker att det faktum att man ställer just denna fråga inom många utbildningar visar att man redan är helt fel ute. De sociala medierna är dels inte särskilt nya, dels är de en lika självklar del av kommunikationen som en penna var för femtio år sedan. Det är som att stå vid en motorväg och diskutera om man ska använda en bil eller cykel för att snabbast ta sig fram på den.
Problemet är snarare att det inte finns någon bra och entydig plattform som kan kombinera det faktum att skolan är både en social mötesplats och en myndighet. Att använda twitter eller bloggar ändrar inte det faktum att man som lärare måste använda en annan plattform för att rapportera in betyg och hålla koll på restuppgifter, eller att man måste hitta ett smidigt sätt som håller reda på och skapar översikt över de 80 stycken studenter som twittrar in sina uppgifter.

Vad skulle du satsa på om du vore skolminister?

Ta bort skolpengen, begränsa det fria skolvalet och öka resurserna till framför allt gymnasiet. Dessa tre faktorer ensamt anser jag skapar betygsinflation, urholkning och fel användning av skolresurser samt gymnasielever som har dålig grund för fortsatta högre studier. Hälften av de kunskaper som studenterna tillgodogör sig första terminen på universitet borde de fått under gymnasieperioden. Halvera intaget till universitet och högskolor och lägg ordentliga resurser på de studenter som blir intagna så att de får den uppmärksamhet och stöd som de faktiskt förtjänar.

Tack så mycket för intervjun.