Förra veckans gåta löd: ”Fyra lira lattra, två svarta tattra, en bröhönting å en svårrt.” Vilket i översättning blir: ”Fyra som går runt, två ystra svartingar, en karl och en piska.” Svaret är givetvis: en tvåspänd vagn med kusk.

DAVRE, av ”dagvard”, gammaldags lantligt ord, som man ibland hör, omväxlande sen frukost och tidig lunch.

Hästen eder (äter) havre, å mannarna spisar davre.

Det var skåningarna som uppfann brunchen.

DONING, sak, grej.

Nåja, lantmätareknölen asade förståss fram sina doningar å fåglade sig å sto i, å så miste jag min goe jor (jord), för den fick Pär Svensen på nummer nie.

Ni anar inte vilket glödande hat som vi hyser mot den där Pär Svensen och alla lantmätareknölar.

DRAFSA, spilla, smutsa ner.

Sitt inte å drafsa på duken, påg!

Nä, herre du min je, har han inte drafsat ner sej på den nye slipsen!

Det är annars lätt att man drafsar lite när man äter davre.

DRATTA, falla baklänges, snava, snubbla.

Där fick du så du bliga (tittar stort), stumpan, dratta nu inte på rumpan!

Skånska män är sannerligen något att bliga på!

DRUL,  drummel, lymmel.

Far, far, hör du hur det susar i spisen! – Hör själv, din late drul!

De skånska fäderna är temperamentsfulla. Särskilt om man stör dem när det äter davre.