Archive for november, 2009

Söndagsintervjun: Patricia Olby Kimondo

Idag intervjuar jag Patricia Olby Kimondo, som för tio år sedan startade bemanningsföretaget Lärarförmedlarna. Hon har dessutom en egen skolblogg.

Du driver sedan flera år tillbaka ett bemanningsföretag inom utbildningsbranschen. Hur kan det komma sig att du valde att arbeta just med skola och utbildning?

liten bild PKEftersom jag kommer från en familj med lärare och pedagoger har det alltid varit naturligt att diskutera förskola och skola. Efter att ha jobbat flera år med rekrytering i näringslivet kunde jag se att de metoder vi jobbade med där borde fungera även i skolan. Och det har visat sig stämma. Att jag fortfarande jobbar med rekrytering och bemanning i skolan handlar helt enkelt om att lärare är en enormt kul och diversifierad yrkesgrupp att jobba med.

Hur var din egen skolgång? Finns det någon lärare som du minns än idag? Vilka ämnen gillade du bäst?

Min egen skolgång? Haha – det har verkligen varit gott och blandat. Under grundskoleåren var det mesta kul. I gymnasiet var det sisådär med närvaron. Jag tyckte nog att skolan var ganska tråkig. Men jag tog förnuftet tillfånga och avslutade studierna på Komvux – som var tufft men enormt inspirerande vilket passade mig perfekt. Än i dag presterar jag som bäst när tempot är högt och krävande. Ämnesmässigt har jag alltid gillat ”utåtriktade ämnen” som språk men även samhällskunskap och historia. Dessa intressen håller än idag. Och nu jobbar jag ju en hel del med kommunikation och samhällsfrågor. Jag har som de flesta haft lärare med olika personligheter och kvaliteter. På gymnasiet hade vi en vikarie i samhällskunskap som för alltid väckt mitt intresse för ämnet. På Komvux hade jag en underbar lärare i svenska och litteratur som fick mig att ge allt och lite till. Det är sammantaget lite intressant att jag – som knappast var en mönsterelev kommit att syssla med just utbildning och personalrekrytering. Det visar att vägarna framåt kan se olika ut.

Det har varit en hel del debatt om friskolorna, i synnerhet när det gäller deras vinstuttag. Tycker du att det finns några problem med att skattepengar betalas ut som vinst till privata aktörer? Finns det fler branscher som borde konkurrensutsättas?

Rent principiellt finns naturligtvis inga problem med att skattepengar genererar vinst. Det anses ju knappast problematiskt att företag som levererar stolar, datorer eller kaffe till sjukhus och skola får göra vinst. Vinst är en förutsättning för att den offentliga sektorn ska garanteras bästa kvalitet till bästa pris. Jag ser också stora fördelar med att flera offentligt finansierade verksamheter konkurrensutsätts. På så sätt gör man verksamheten transparent. Plötsligt blir det tydligt för allmänheten hur vissa verksamheter fungerar eller omvänt – inte fungerar. Det är en demokratifråga. Och det är precis det som har hänt med friskolorna. Genom att tillåta en utbildningsmarknad att växa fram – skapas också en diskussion om form och innehåll. Det som tidigare var dolt för många och som sköttes bakom tjänstemännens och politikernas skrivbord – har plötsligt blivit allmängods. Det gör att kvaliteten hamnar i fokus och kan utvecklas. Och det är positivt eftersom värdet av friskolorna är den förbättring som tillfaller eleverna. Sen får man komma ihåg att friskolor fortfarande är relativt nytt. Det kommer säkert att ta flera år innan formen ”satt sig” helt. Det finns ju tyvärr ganska mycket som inte fungerar i den kommunala skolan trots att den är långt mycket större och mer ”erfaren” än friskolan.

Något som däremot är ett problem är på vilket sätt avknoppningar i t ex Stockholms stad har genomförts. Att staden sålt företag enligt helt andra principer än av som är gängse företagsvärdering är helt oacceptabelt. Köparna har helt enkelt dragit vinstlotter. De har inte av egen kraft byggt upp fungerande verksamheter enligt de principer som gäller för mig och andra företagare (många års hårt slit, stor risk utan fritid) – men kan ändå plocka ut enorma vinster, många gånger förstår de inte ens själva hur det gick till. Och det säger ju en del. Det är sammantaget helt orimligt att hantera skattebetalarnas pengar på det här viset.

Vad kännetecknar en bra lärare och hur ska vi få fram fler bra lärare i Sverige? Hur stor betydelse har lärarna för utbildningskvaliteten?

Ja, nu närmar vi oss de riktigt viktiga frågorna. Vad som är en bra lärare varierar naturligtvis – men gemensamt för alla borde vara ett genuint intresse och förståelse för yrket, en personlig mognad och goda kunskaper inom det kompetensområde man valt. Det hjälper dessutom om man är en god kommunikatör och intresserad av människor och relationer – läraryrkets grundingredienser. Efter alla mina år som rekryterare och chef är jag benägen att tro på de undersökningar som visar att läraren har avgörande betydelse för kvaliteten i undervisning och utbildning. Jag tillhör dem som menar att läraryrket är just ett yrke och inte ett kall. Det är en viktig distinktion – för med det professionella synsättet på lärarrollen kan samhället tillåta sig att ha höga förväntningar och ställa höga krav på lärarrollen. Och det är avgörande för läraryrket status och utveckling.

Idag är majoriteten av lärarna kvinnor och lönen har inte utvecklats särskilt bra. Är detta ett problem och vad kan man i så fall göra åt det?

Läraryrket har precis som många andra f.d. manliga yrken förvandlats till ett kvinnoyrke och i samma veva tappat i status. Jag vill påstå att statusbristen är mer problematisk än löneläget. Om statusen ökar kommer lönen att påverkas. Att bara driva tesen att lärare ska ha högre lön kommer inte att öka statusen eller respekten för yrket. Om däremot de bästa lockas till yrket och de bästa förmås att stanna kvar (och kräva konkurrenskraftig lön) då – kommer vi garanterat att se en förändring i läraryrkets attraktionskraft. För att få de bästa att bli lärare måste vi dock jobba hårt med urvalet bland studenterna. Det är helt absurt att lärarutbildningen under så många år fungerat som en slags högskolans slasktratt för den som saknar ambitioner eller betyg. Precis som överallt annars får man skörda som man sått. Och det är precis det här stora delar av den svenska skoldebatten bottnar i, dvs bristen på ett ordentligt förarbete. En annan avgörande fråga för skolutveckling är ledarskapet i skolan. På samma sätt som med lärarna måste de mest lämpade och mest kvalificerade lockas att bli skolledare. Skolan skulle kunna lära mycket av ledarskap i näringslivet och omvänt.

Finns det inte risk att lärare som är anställda av bemanningsföretag fastnar och blir eviga vikarier? Vilka är era anställda och hur många av dem går vidare till fasta anställningar inom fri- och kommunala skolor?

Nja, vi på Lärarförmedlarna kan inte se att våra lärare fastnar i vikarieuppdraget. De flesta använder rollen som ett sätt att komma vidare eller testa något nytt. Den som är nyexad får en kick-start in på arbetsmarknaden. De som jobbar hos oss är alltifrån studenter och nyexade till erfarna lärare som vill prova något nytt. Man jobbar ofta några månader upp till ngt år.. Ungefär 1/3 del av våra anställda hittar ett nytt fast jobb hos våra kunder. Vi fungerar alltså även som en arbetsförmedling. Det är lite av tanken – att erbjuda både flexibilitet och karriärutveckling. Många unga får sitt första kvalificerade jobb genom oss och vi är särskilt stolta över att bland 250 anställda ha hela 37 olika nationaliteter representerade.

Vad skulle du fokusera på om du var skolminister?

Med respekt för det komplexa uppdraget att vara skolminister skulle jag fortsätta att sätta stort fokus på urvalet till lärarutbildningarna. Det är enligt min mening där man börjar bygga in kvalitet (och status) i läraryrket. Titta bara på ekonom- jurist- eller läkarbildningarna! De mest populära utbildningarna släpper bara in de allra bästa – vilket är precis vad allmänheten förväntar sig. Det är dags att förändra folks förväntningar på lärarutbildningen och läraryrket. Men lärare måste också se och ta vara på sin makt och möjlighet att påverka! Det är ju lärarna som kan och vet bäst. Sen skulle jag lyfta frågan om ledarskap i skolan högt upp på agendan. Ledare i skolan måste få vara just ledare och inte administratörer. Jag skulle visa samhället att jag menade allvar genom att ställa höga krav på kompetens och kvalifikationer och belöna dem som lyckades väl rikligt. Jag skulle också jobba för att öka kontaktytorna mellan skola och näringslivet. Jag skulle till sist satsa stort på arbetsmiljön i skolan. Jag vet inte om folk i allmänhet fattar hur olika den fysiska miljön kan vara i skolan. Skolan är inte alls homogen. Att vistas i kala, slitna, nedklottrade lokaler jämfört med renoverat, pedagogiskt anpassat och modernt och ger givetvis väsensskilda bilder av den svenska skolan. Det är djupt orättvist att skolan tillåts erbjuda barn och unga, men även skolpersonalen så olika miljöer. Dessa är några av de frågor jag skulle lyfta upp!

Tack för intervjun.

Tags: ,

En lektion i skånska del 11

Den här gången avslutar vi bokstaven F.

FYLE (väl av”ful”, snarare än av grekiskans phyle) ”pack”, dåligt folk.

Vad är det för fyle som husar i den här huddan?

Om skåningarna kan skriva lustiga visor om Villon, så kan de väl också inspireras av grekiska?

FÄSTEMANSNÅL, FÄSTENÅL, säkerhetsnål.

På dej skulle man kränga ännen (ändalykten) över öronen å sen sätta en fästemansnål i nacken, så kunne du flöjta Helan Går genom houllet.

Ett mycket framgångsrikt sätt att hantera besvärliga elever dessutom.

FÖRFIMRAD, nervös så att man fumlar med det man gör.

När den där rälige karen glodde in och jag måtte ut bakvägen blev jag så förfimrad, så jag fick galen hatt på mej från hattahyllan.

Mycket irriterande när det händer.

FÖRFJAMSAD, något starkare än förfimrad.

Tat med ro, du är ju rent förfjamsad.

Förfjamsad och förfimrad låter som ord hämtade ur någon Tove Jansson-bok om mumintrollen.

FÖRGRYSA SIG, förfasa sig, förundra sig.

Förgrys dej inte, men nu ska du få höra nåt, du aldrig hade trott.

Jag hade gärna velat höra något skånskt ord som faktiskt användes av andra än Åke Ohlmarks fantasifoster.

Tags:

Vad efterfrågar arbetsgivaren?

DN skriver om en undersökning av de mest efterfrågade egenskaperna i olika platsannonser. Om man bortser ifrån platsannonsernas fikonspråk och orealistiska förväntningar, så är det ganska glädjande läsning. Jag är ju faktiskt strukturerad (1), självgående (2), prestigelös (3), initiativrik (4), ansvarstagande (5), stresstålig (11), pedagogisk (12), entusiastisk (13), analytisk (14) och kreativ (16).

Platsbanken ger däremot ett mer nedslående besked: 84 lediga jobb för kärnämneslärare i hela landet. Då gäller det dessutom mest vikariat och andra ämnen än Samhällskunskap och Historia.

I slutändan spelar relevant utbildning, kontaktnät och konjunkturläge en större roll för de flestas möjligheter att få ett fast arbete.

Tags:

Röde Orm – I västerled

Den första delen av Frans G. Bengtssons vikingaepos finns numera i tecknad form. Tecknaren är Charlie Christensen, mest känd för att ha skapat Arne Anka. De ursprungliga fyra delarna är numera samlade i en volym om drygt 210 sidor.

Rode_Orm”Röde Orm – I västerled” är mer av en klassisk serie, än ”Maus” och ”Persepolis”. Den innehåller inte lika mycket text och fokus ligger mer på action och äventyr. Samtidigt är det en intressant och lättillgänglig presentation av dåtidens värld som inkluderar besök i det muslimska Cordoba, en plundring av England och möten med historiska personer som Harald Blåtand. Röde Orm möter även främmande kulturer och religioner som för det mesta presenteras på ett intresseväckande sätt.

Även om det inte är en helt historiskt korrekt berättelse, så är det fortfarande en bra ingång till det medeltida Europa. I synnerhet för läströtta elever.

Söndagsintervjun: Erik Lindenius

Jag har tänkt börja med ett nytt inslag på den här bloggen, nämligen intervjuer med olika personer med någon form av koppling till skola och utbildning. Hur regelbundet intervjuerna kommer att publiceras, beror till största delen hur lätt det är att hitta lämpliga intervjuoffer.

Först ut är Erik Lindenius, filosofie doktor på Institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet.ErikL

Du har nyligen doktorerat. Inom vilket område? Vad är det som du forskar och arbetar med som doktorand? Hur kan det komma sig att du har valt att stanna kvar i den akademiska världen även efter dina högskolestudier?

Jag har doktorerat inom Medie- och kommunikationsvetenskap (MKV), vilket är ett mer teoretiskt ämne än vad det kanske låter som. Min avhandling var en studie av en vetenskaplig konflikt som fick stort utrymme i framförallt de lokala medierna i Västerbotten. Kortfattat kan man säga att jag undersökte hur den konflikten utvecklades över tid, vilka aktörer som var inblandade och hur dessa debatterade mot varandra i olika forum.
Det går att ladda ner hela avhandlingen här: http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:232260

En av de stora anledningarna till att jag stannat kvar inom den akademiska världen är att jag (helt oväntat) under doktorandutbildningen upptäckte att undervisning var oerhört stimulerande och utmanande. Jag tycker just nu att den pedagogiska aspekten av universitet är mer intressant än den forskningsmässiga. Det gäller att passa på medan man har ångan uppe helt enkelt…

Hur var din egen skolgång? Finns det någon lärare som inspirerade dig särskilt mycket? Vilka ämnen var dina favoriter?

I gymnasiet gick jag naturvetenskaplig linje, men tyckte svenskalektionerna var roligast. Jag läste därför först Nordiska språk på universitetet. Där fick jag nys om att MKV fanns som ämne. På den vägen är det. Jag har inte haft några lärare under min skoltid som varit särskilt inspirerande. Jag har haft många bra lärare, men ingen direkt förebild. Däremot har jag en kompis som är gymnasielärare som har gett mig oerhört mycket synpunkter och idéer under min tid som doktorand. Under mina samtal med honom har jag allt mer kommit att tro att det är en myt att äldre studenter kräver en annan typ av pedagogik än ungdomar – eller vice versa.

En ofta spridd uppfattning ifrån universitets och högskolors sida är att kvaliteten på och förkunskaperna hos eleverna bara blir sämre och sämre. Håller du med om detta och vad tror du i så fall att det beror på?

Jag håller med, till viss del. Det är inte så att folk blir dummare, de mer ambitiösa studenterna är nog fortfarande lika bra som innan. Orsaken till att förkunskaperna minskar har dels en statistisk orsak: fler intagna studenter (procentuellt till befolkningen) under de senaste årtiondet gör att mer omotiverade och studieovana kommer in på universiteten. Sedan är jag övertygad om att det är en resursfråga. Gymnasien har för lite resurser, det finns för få och svaga krav från staten och kommunerna klarar inte alltid av att hålla standarden. Lägg ett helt vansinnigt skolpengsystem och betygsinflation på detta så… hmm… jag tror jag slutar där innan jag blir för cynisk och upprörd.

Du undervisar även en del på lärarutbildningen. Hur upplever du att lärarstudenterna är? Kommer framtidens lärare att vara bättre eller sämre än dagens? Lärarutbildningen plågas även av stora avhopp, i synnerhet ibland de manliga studenterna. Är det ett problem att så många väljer att inte fullfölja sin utbildning och vad kan i så fall universitet och högskolor göra för att förbättra antalet som stannar kvar?

Min erfarenhet av lärarstudenterna är att de är lika ambitiösa som vilka andra studenter som helst. Till och med mer i vissa fall, eftersom de (oftast) vet vad de vill bli och således på ett mer konkret sätt kan bedöma vad de vill ta till sig av utbildningen. Mitt intryck är att lärarutbildningens problem inte i första hand ligger hos studenterna…

Från min egen tid på Lärarhögskolan så minns jag att lektionerna var ganska få och pedagogiken tämligen bristfällig. Behöver det satsas mer på de samhällsvetenskapliga och humanistiska utbildningarna? Tror att en lektor (=en lärare som har doktorerat) blir en bättre lärare även på grundskole- och gymnasienivå?

Till och börja med är det helt vansinnigt att en humanistisk/samhällsvetenskaplig student får 1/3 resurser i jämförelse med vad en naturvetenskaplig student får och att studentpengen hela tiden urholkas. Det är en av de stora anledningarna till att undervisning inte får den tyngd som den borde. De lärare som undervisar inom kulturvetenskaperna är således antingen mer intresserade av att få forskningsmedel (för att slippa bli överarbetade). De som brinner för undervisning blir  så överbelastade att det inte finns vare sig tid eller ork att ”ta tag” i utbildningarna ordentligt.

Jag har inte sett något som tyder på att man automatiskt blir en bättre pedagog ju högre akademisk titel man har. Förmåga att förmedla och organisera är inga färdigheter som lärs ut på forskarutbildningarna. Tvärtom tror jag ibland att man sätter för stor tillit på specifika ämneskunskaper i stället för kunskaper i hur man konkret skall hantera den sociala situationen i klassrummet så att studenter/elever får ro och vägledning att inhämta kunskaper på ett optimalt sätt.

Högre utbildning skapar inte heller nödvändigtvis förmåga att bättre organisera annan utbildning. Förskolepedagogerna på mina barns förskola har till exempel de mest genomarbetade, välplanerade, professionella och konkreta utbildningsplanerna jag sett någonstans. Skulle vi inom universiteten mäkta med den typen av genomarbetade och detaljerade kursplaner, skulle våra utbildningar se helt annorlunda ut. Det man behöver komma ihåg är dock att förskolepedagogerna är tre heltider på 20+ barn. Vi har råd med en heltid på 80+ studenter.

Hur tror du att nya medier som bloggar, twitter och olika sociala nätverk påverkar skolan? Borde lärarna använda dem i undervisningen?

Jag tycker att det faktum att man ställer just denna fråga inom många utbildningar visar att man redan är helt fel ute. De sociala medierna är dels inte särskilt nya, dels är de en lika självklar del av kommunikationen som en penna var för femtio år sedan. Det är som att stå vid en motorväg och diskutera om man ska använda en bil eller cykel för att snabbast ta sig fram på den.
Problemet är snarare att det inte finns någon bra och entydig plattform som kan kombinera det faktum att skolan är både en social mötesplats och en myndighet. Att använda twitter eller bloggar ändrar inte det faktum att man som lärare måste använda en annan plattform för att rapportera in betyg och hålla koll på restuppgifter, eller att man måste hitta ett smidigt sätt som håller reda på och skapar översikt över de 80 stycken studenter som twittrar in sina uppgifter.

Vad skulle du satsa på om du vore skolminister?

Ta bort skolpengen, begränsa det fria skolvalet och öka resurserna till framför allt gymnasiet. Dessa tre faktorer ensamt anser jag skapar betygsinflation, urholkning och fel användning av skolresurser samt gymnasielever som har dålig grund för fortsatta högre studier. Hälften av de kunskaper som studenterna tillgodogör sig första terminen på universitet borde de fått under gymnasieperioden. Halvera intaget till universitet och högskolor och lägg ordentliga resurser på de studenter som blir intagna så att de får den uppmärksamhet och stöd som de faktiskt förtjänar.

Tack så mycket för intervjun.

Tags:

Om spel och uppdateringsfrekvens

Jag köpte ett nytt spel i onsdags och om jag fortsätter spela lika intensivt som jag brukar så finns det en viss risk att bloggens uppdateringsfrekvens blir något lidande under de kommande veckorna. Det verkar vara ett riktigt bra spel, om än föga skolrelaterat.

En lektion i skånska del 10

På bokstaven F, finner vi många av skånskans mest betydelsefulla ord och uttryck.

FNATTA PÅ, skynda sig.

Ska du hinna i tide, så bler det till att fnatta på.

Ej att förväxla med att tjatta eller knatta på.

FOLKASKIT (FOLKASKITA), mänskliga exkrementer.

Föy för sören, det e inte beck, de e ren folkaskita!

Bör ej använda för att täta båtar med.

FRAMTIDEN, våren.

Det är så grannt i framtiden, när det blommar i hagen å liden.

Eftersom de flesta skåningar inte lever längre än en kort period mellan höst och vinter, ter sig våren som något mycket avlägset och främmande.

FRANSBRÖD: på högsvenska ”en långfranska” (konstigt nog), också i överförd betydelse: ”ett enda dugg”.

Ge mej ett grovbröd, din dröser! Fransbröd är bara för töser.

Näädå, hon begrepp inte ett halvt fransbröd.

Ofta känner även jag att min brödlåda är ganska tom.

FREDERINNA, lantligt (sydvästra Skåne) för ”friherrinna”.

Så skulle vi bara be te få tacka frederinnan så nådeligt för alla hingases (hennes) godhet imot voss bönner i Bara.

I den kommunistiska enklaven i nordvästra Skåne, har vi sedan länge kastat av oss adelns tunga ok!

Tags:

Om spetsutbildningar

Jag ser i Corren att Linköping numera är hemvist för en av de omtalade spetsutbildningarna. Hållbar utveckling ligger verkligen i tiden och miljöfrågor bör diskuteras i alla delar av skolan. Men vilka kriterier måste egentligen en spetsutbildning uppfylla? Jag tror nämligen inte att det är en särskilt stor efterfrågan på marinbiologer, miljövetare eller filmvetare. I synnerhet inte om de enbart har en gymnasieutbildning i bagaget.

Det ger ett mycket splittrat intryck om man å ena sidan ska satsa på en massa förenklade, praktiska och arbetsmarknadsanpassade utbildningar samtidigt som man uppmuntrar elitutbildningar inom väldigt smala områden. Vad hjälper det att man läser i högre tempo när man i många fall utbildar sig för arbetslöshet eller fuskar lite mer inom ett stort fält? Även om man läser mer Marinbiologi i Lysekil än på andra gymnasieskolor, så kommer man bara att läsa en bråkdel av vad en universitetsstudent läser under ett läsår.

Jag tror nog att det kan vara roligt att undervisa motiverade elever på olika spetsutbildningar och det ska bli intressant och se vilket utfall det blir. Men i många fall verkar det mest handla om ytterligare ett sätt för skolorna att profilera sig och ett försök att locka elever ifrån hela landet till en unik utbildning.

Tags: ,

En obekväm sanning

Idag brukar man ta upp miljö, klimat och global uppvärmning på olika sätt inom Samhällskunskap och Naturkunskap. Lite slentrianmässigt visas då ”En obekväm sanning” av och med den tidigare vicepresidenten Al Gore.

obekvam”En obekväm sanning” är en blandning av dokumentär och självbiografi. I princip har man filmat en av Al Gores många föreläsningar och detta varvar man sedan med klipp där han själv sitter och filosoferar över sitt liv och sitt engagemang i miljön. Det är torrt, faktaspäckat och ganska självbelåtet. Medan jag småfnissar åt skämten, förfasar mig över statistiken och oroar mig över framtiden, så skruvar eleverna alltmer på sig under den dryga 90 minuter som dokumentären varar.

”En obekväm sanning” är egentligen mer lämpad för lärare och vuxna, än för måttligt intresserade ungdomar som intresserar sig mer för nuet än en avlägsen morgondag. Det kan inte alla Al Gores diagram, putslustiga kommentarer eller anekdoter ändra på.