Det var en gång en ung man som ville bli författare, men han hade svårt att fokusera på någon av de många romanidéer som for runt i hans alltmer tunnhåriga skalle. Dessutom var han dålig på att arbeta för sig själv; han hade alldeles för lätt för att acceptera sina egna ursäkter, blev ofta distraherad och hade svårt att fullfölja projekt som han påbörjade. Ofta funderade han på om det ens var värt att lägga ner flera år av arbete och ångest på en roman utan att det fanns några som helst garantier för att den skulle bli tryckt eller läst av andra än människorna i hans närmsta omgivning.
Samtidigt var hans sinne fullt av längtan efter att skapa texter och en kärlek till det skrivna ordet – känslor som han inte fick något egentligt utlopp för. Mannen jobbade som lärare och hans hemliga drömmar började gradvis påverka hans arbete. Kommentarerna till elevernas prov och arbete tog formen av korta dikter, protokollen ifrån lärarlagsmötena blev till små novellantologier och all e-postkorrespondens svävade ut i märkliga essäer. Mannen fick rykte om sig att vara något av en kuf.
Det säger sig självt att varken elever, kollegor eller föräldrar uppskattade att vara ofrivilliga deltagare i ett svårbegripligt litterärt experiment. Mannen blev inkallad till samtal med rektorn för att förklara alla klagomål som hade inkommit. Samtalet gick bra, men när mannen ombads skriva under ett åtgärdsprogram så utvecklades hans namnteckning till en kortnovell om en pojke och hans blinda hund.
Så småningom blev mannen ensam och gradvis mer isolerad. Han kunde fortfarande inte sätta sig ner och fokuserat ägna sig åt att skriva en roman, däremot förvandlades även den mest triviala sortens telefonklotter till vansinniga prosafragment. Situationen var ohållbar och mannen gled ner i en djup depression. Han övervägde att ta sitt eget liv.
Han satte sig ner för att skriva ett självmordsbrev och försöka förklara sin smärta för en oförstående omvärld. Texten svällde över alla bredder och utvecklades till en osannolik historia om en man med författarambitioner men dålig självdisciplin. Hela natten skrev han och om inget har hänt så sitter han där än.
#1 by Martin Ackerfors on 13 maj 2010 - 9:07
Quote
Utmärkt! Keep ‘em coming!
#2 by totte on 27 maj 2010 - 20:46
Quote
Grymt
#3 by Jenny Maria on 19 juni 2010 - 23:36
Quote
Jag vet inte om det är rätt sak att göra men jag hade stor glädje av två artiklar. Den här: http://www.guardian.co.uk/books/2010/feb/20/ten-rules-for-writing-fiction-part-one
Och den här: http://www.guardian.co.uk/books/2010/feb/20/10-rules-for-writing-fiction-part-two
Läs särskilt Will Self ”You know that sickening feeling of inadequacy and over-exposure you feel when you look upon your own empurpled prose? Relax into the awareness that this ghastly sensation will never, ever leave you…”
#4 by ingrid walan on 24 mars 2011 - 13:54
Quote
Och det samma här, vilken läsning! Mer!