När det gäller skolk så finns det två stycken kategorier av elever: de som inte alls kommer till skolan och de som kommer dit men väljer bort flera eller samtliga lektioner. Lyckligtvis är det en ganska liten grupp som helt stannar hemma ifrån skolan. Det är ett allvarligt problem och skolan och de sociala myndigheterna bör gemensamt arbeta fram någon form av lösning, till exempel i form av hemundervisning, specialklasser eller kortare skoldagar.

Väldigt elever som skolkar går till skolan ändå, men håller sig till korridorer, uppehållsrum och kafeterior. De går på de lektioner som har lust att gå på, resten av tiden tillbringar de i sällskap med varandra. Skolan är den naturliga träffpunkten för ungdomar och därför går man dit även om man struntar i lektionerna. Att ha en stor grupp sysslolösa ungdomar som drar runt på skolan är ett allvarligt problem. De ligger bakom skadegörelse och klotter och kan locka iväg många svaga och omotiverade elever som verkligen borde gå på lektionerna. Dessa elever behöver en fast hand och om lärarna verkligen skulle sätta sig ner och snacka ihop sig så skulle de ganska snabbt kunna lista ut vilka elever som ingår i den här gruppen skolkare.

Tyvärr har gymnasiet en tråkig skyddsmekanism som gör det möjligt att strunta i många elevrelaterade problem. Man hävdar helt enkelt att gymnasiet är frivilligt och att eleverna är gamla nog att ta ansvar för sig själva. Det är alltså deras problem om de inte går på några lektioner, samlar på sig en massa underkända betyg och slösar bort tre år av sitt liv. Skolan behöver inte bry sig, blir det strul ringer man kanske till polisen och socialen.

Så ansvarslöst resonerar lyckligtvis inte alla lärare och rektorer. Men det är tacksamt att tänka i de banorna när man samtidigt har brist på resurser. De här eleverna längtar ofta efter någon som bryr sig och säger åt dem vad de ska göra. Någon som håller koll på dem och inte köper deras undanflykter eller ursäkter. De behöver kärlek och styrning. De behöver undervisning i lugn och ro i små grupper. Så länge eleverna faktiskt kommer till skolan så är de inte förlorade. Då går det fortfarande att hjälpa dem.