Skolan och lärarnas arbete engagerar och intresserar många: politiker, föräldrar, unga och gamla. De flesta anser att utbildning och undervisning är mycket viktiga samhällsfunktioner. Som lärare är jag tacksam för detta omfattande intresse för mitt arbete. Baksidan är dock att så många tror sig veta precis hur man borde göra för att få saker och ting att fungera bättre. Tyvärr är deras åsikter alltför ofta baserade på fragmentariska minnen ifrån den egna skolgången. Man vill införa elitklasser för att man själv kände sig understimulerad i skolan, man vill betygsätta lärarna för att man själv hade dåliga lärare, man vill slopa vissa ämnen som man själv tyckte var urtråkiga. Lärarnas egna röster och åsikter drunknar i en kakofoni av motsägelsefulla rop efter åtgärder, rättvisa och resultat. Samtidigt är det inte alltid som man intresserar sig särskilt mycket för de egna barnens skolgång eller hemkommunens skolpolitik. Mycket av debatten ligger på idéplanet. Vilka värderingar ska styra skolans arbete? Hur fria ska lärarna vara? Vilka kunskaper behöver eleverna?

Jag har också valt att undervisa i två stycken ämnen som många intressegrupper sliter och drar i. Både Samhällskunskap och Historia är ganska omstridda. Vilken historia ska prioriteras? Hur mycket tid ska man lägga på att fördöma kommunism och nazism? Ska man lägga mer undervisningtid på de svenska entreprenörerna än arbetarrörelsens framväxt? Borde andra folkmord än Förintelsen uppmärksammas? Hur ska man undervisa om Israel-Palestina-konflikten?

Som lärare hade jag gärna sett att vuxenvärlden intresserade sig mer för det konkreta: de egna barnen, skolorna i närområdet, kommunens skolsatsningar. Här finns det otroligt mycket att göra, särskilt när det gäller gymnasiet. Jag upplever ofta att föräldrarna har väldigt lite koll på vad deras tonåringar sysslar med och att gymnasieeleverna har väldigt stor frihet att göra precis som de vill. Det är en frihet som många av dem inte är mogna för. Eftersom den statliga kontrollen över skolorna är mycket svagare idag, finns det också väldigt stora skillnader mellan olika skolor och olika kommuner. I det tysta håller enskilda kommuner och skolledare på att fuska och tricksa med skolorna på ett sätt som få människor skulle acceptera om de visste. En likvärdig skola är något som fler borde kämpa för.