Posts Tagged Pedagogik

Vikarien

”Vikarien” är en dokumentär, där man får följa den unge läraren Max Wejstorps försök att få ordning på kaoset på Hallonbergsskolan. Till sist ringer han upp sin gamle mellanstadielärare Folke Silvén och ber honom om hjälp. Folke är trots sina 73 år fortfarande aktiv som lärare vid Tunaskolan i Lund. De båda lärarna representerar två olika klassrumsstilar: Folke är auktoritär, medan Max försöker vara mer som en kompis till eleverna. Gemensamt för båda, är ett genuint intresse för ungdomar och en passion för skola och undervisning.

vikarienDet här är en viktig och väldigt nyanserad skildring av de utmaningar som den svenska skolan idag står inför. Både Max och Folke skildras på ett rättvist sätt och dokumentärfilmarna Åsa Blanck och Johan Palmgren tar inte ställning för någon av dem. Man får även en bra bild av eleverna och hur deras bakgrund påverkar deras beteende i skolan.

Visst är det rörigt och stökigt på lektionerna, men även eleverna skildras ömsint. De kommer ifrån hela världen och flera av dem har redan upplevt tragedier som inget barn borde utsättas för. Det kan handla om föräldrar som försvunnit eller blivit mördade, flykt ifrån krig och förtryck eller en ständig osäkerhet kring uppehållstillstånd och medborgarskap. Ändå blir man imponerad över de framsteg som de har gjort, trots att många av dem bara vistats några år i Sverige och flera av dem bär på ett tungt emotionellt bagage.

Det blir inte bättre av nedskärningar, sjukskrivningar och en frånvarande skolledning. Slutet på dokumentären är också melankoliskt: Max har lyckats dra sin klass genom hela högstadiet, men får sedan veta att han kommer att sägas upp.

Det här är en dokumentär som väcker känslor; känslor av glädje, sorg, vanmakt och hopp (och igenkännande för den som arbetar inom skolan). Varken Max eller Folke ger upp, de engagerar sig för sina elever – ibland för mycket. Max tillbringar helger och lov med läxläsning hemma hos eleverna och Folke blir fruktansvärt upprörd när han upptäcker att en av hans klasser har fuskat. Sina olika lärarstilar till trots, så är de båda förebilder genom sitt engagemang och det arbete som de är beredda att lägga ner på sin undervisning. De bryr sig verkligen om sina elever och det är ett mycket gott betyg för alla lärare.

”Vikarien” borde visas på alla lärarutbildningar runt om i landet och utgör en utmärkt grund för diskussioner kring undervisning och skolans problem.

Vad andra har skrivit om ”Vikarien”:

Avslöjande scener från ett klassrum – Svenska dagbladet
”Vikarien” visar lärarens vånda – Skolvärlden
Tillbaka på Tunaskolan – Sydsvenskan
Den erfarne läraren Folke Silvén i dokumentärfilmen Vikarien – Statens folkhälsoinstitut

Tags:

Om det skrivna ordet

En tydlig skillnad mellan svaga och starka elever är deras förhållande till skriven text och läsning. Jag är själv en van läsare och skribent, med ett kärleksfullt förhållande till det skrivna ordet, men det finns många ungdomar (och vuxna) som tycker att läsning är en plågsam börda, ännu en onödig pålaga ifrån skolvärlden. Jag vet inte hur många gånger jag har fått förklara och återberätta tydliga instruktioner som står nedskrivna på en stencil eller kursplanering. Eller för den delen förklara de enklaste skriftliga uppgifter och övningar.

Visserligen är det så att man lär sig och inhämtar information på olika sätt -  en del lär sig bäst genom att läsa, andra genom att lyssna eller att själv arbeta med det – men jag upplever också att många elever ogillar längre texter mer på grund av att de tycker att läsning är svårt än för att de inte kan lära sig något den vägen.

Det här blir framförallt ett problem i lite större grupper, i små klasser finns det mer tid till varje elev och då är det också lättare att stötta och peppa mindre motiverade elever. I en större klass blir det av nödtvång mer självständigt arbete, vilket också innebär mer skriftliga instruktioner och planeringar.

Samtidigt är det väldigt viktigt att behärska det skrivna ordet även som vuxen och man lär sig inget genom att försöka undvika det. Just det här att förmå elever att arbeta med saker som de tycker är tuffa och obehagliga är en viktig men ack så svår del av skolans uppdrag. Kanske borde skolan betona det skrivna ordet mindre, men det kommer alltid att vara en viktig del. Om vi går mot ett system där eleverna har rätt att överklaga betyg, lätt kan byta skola och ska utvärdera sina lärare, så finns det dessutom en risk att de skriftliga inslaget snarast ökar. Detta på grund av att det är något konkret, hållbart och lättdokumenterat.

Tags:

GRUL

GRUL står för Göteborgsregionens kommunalförbund upplevelsebaserat lärande och är en organisation som skapats av 13 västkustkommuner med sammanlagt 900 000 invånare. Syftet är att fortbilda elever och lärare i andra former av pedagogik, med fokus på rollspel och lekar. Anställda från GRUL är ofta ute och föreläser under studiedagar i skolan och jag har själv varit med vid ett sådant tillfälle.

grul GRUL:s hemsida, finns en databas med massor av övningar, spel och rollspel. För att komma åt dem, krävs det att man registrerar sig. Materialet kan handla om sådana saker som jämställdhet, demokrati, EU, utrikespolitik och handel. Fokus ligger ofta på värderingar, upplevelser och att skapa diskussion. Man kan även hitta ett antal avslappningsövningar för klassen.

Jag har ännu inte hunnit använda allt det material som finns i databasen. Det jag framförallt har arbetat med är handelsspelet som är tänkt att symbolisera hur olika världens länder behandlas och vilka vitt skilda förutsättningar som de har. Jag välkomnar uppgifter som väcker känslor och som ger eleverna möjlighet att arbeta själva och få en liten glimt av hur världen kan se ut för många andra människor.

De övningar som jag har varit i kontakt med, har framförallt varit inriktade mot gymnasiet och högstadiet. Men i förenklad form tror jag att mycket av materialet funkar även för yngre elever.

Tags: , ,

Om spetsutbildningar

Jag ser i Corren att Linköping numera är hemvist för en av de omtalade spetsutbildningarna. Hållbar utveckling ligger verkligen i tiden och miljöfrågor bör diskuteras i alla delar av skolan. Men vilka kriterier måste egentligen en spetsutbildning uppfylla? Jag tror nämligen inte att det är en särskilt stor efterfrågan på marinbiologer, miljövetare eller filmvetare. I synnerhet inte om de enbart har en gymnasieutbildning i bagaget.

Det ger ett mycket splittrat intryck om man å ena sidan ska satsa på en massa förenklade, praktiska och arbetsmarknadsanpassade utbildningar samtidigt som man uppmuntrar elitutbildningar inom väldigt smala områden. Vad hjälper det att man läser i högre tempo när man i många fall utbildar sig för arbetslöshet eller fuskar lite mer inom ett stort fält? Även om man läser mer Marinbiologi i Lysekil än på andra gymnasieskolor, så kommer man bara att läsa en bråkdel av vad en universitetsstudent läser under ett läsår.

Jag tror nog att det kan vara roligt att undervisa motiverade elever på olika spetsutbildningar och det ska bli intressant och se vilket utfall det blir. Men i många fall verkar det mest handla om ytterligare ett sätt för skolorna att profilera sig och ett försök att locka elever ifrån hela landet till en unik utbildning.

Tags: ,

Om obehöriga lärare

Lärarbehörighet är ständigt en het potatis när skolan diskuteras. En utbildning är långt ifrån en garanti för kompetens och ”obehörig” är ett luddigt begrepp som inkluderar alltifrån totalt outbildade personer, till doktorander och utbildade lärare som fuskar i ämnen som de inte är formellt behöriga i.

Jag tycker att målet alltid bör vara att ha rätt person på rätt plats, där personlig lämplighet är en grundförutsättning. Men på längre sikt bör alla som arbetar som lärare skaffa sig en utbildning eller på något sätt validera redan existerande kunskaper och färdigheter. Vill man tillsvidareanställda någon som lärare så bör det vara en person som antingen har en godkänd lärarutbildning eller motsvarande kunskaper. Hittar man en obehörig person som passar perfekt med elever, kollegor och undervisningen som helhet bör man se till att personen i fråga blir behörig om man avser att behålla honom eller henne.

Sedan ska det förstås finnas flera ingångar till behörigheter och möjlighet att läsa in kurser samtidigt som man arbetar, men min poäng är ändå att undervisning inte är ett område som man fuskar i om man inte kan hitta något bättre. Dessutom tycker jag att det är mycket märkligt att arbeta med undervisning och insistera på att eleverna fullföljer sin skolgång, samtidigt som man har lärare och rektorer som själva saknar relevant utbildning. Hur kan man lära ut till andra att skola och utbildning är viktiga om inte ens lärarna själva lever upp till detta?

Tags:

Kursplanering: övergripande mål

Innan vi går vidare till de specifika arbetsområdena, så skulle jag vilja säga något om de övergripande mål som jag brukar ha i bakhuvudet när jag planerar och genomför en kurs.

Repetition är all kunskaps moder

Olika elever tar till sig information på olika sätt. Därför är det bra om man försöker förmedla samma budskap och kunskaper så varierat som möjligt. Jag brukar först bit för bit gå igenom varje arbetsområde, sedan får eleverna arbeta med det på egen hand, därefter kör jag en kort repetition innan provet, som i sin tur bygger på samma frågeställningar som vi både gått igenom och arbetat med. Alla andra inslag, såsom studiebesök, föreläsningar, dokumentärer och filmer, ska på något sätt knyta an till allting annat som ingår.

Detta förutsätter att läraren själv vet vad hon vill förmedla och jag tycker att det är viktigt att den som är högste ansvarige för varje kurs redan tidigt bestämmer vad som ska ingå och prioriteras.

Kontinuerlig uppföljning och utvärdering

Det är bra och önskvärt att alltid hålla ett öga på elevernas utveckling och betyg. Jag vill att eleverna alltid ska veta ungefär hur de ligger till för tillfället och vilka möjligheter som de har. Efter varje arbetsområde försöker jag uppdatera eleverna om hur det gick och vad de bör tänka på.

Egentligen har jag också som mål att utvärdera varje arbetsområde. Men det gör jag framförallt i början när jag inte känner eleverna. När man etablerat en god kontakt med klassen så är det lättare att känna av deras reaktioner. Samtidigt så är det bra med mer detaljerade kommentarer och därför bör man genomföra mer organiserade utvärderingar. Ofta räcker med en fråga i slutet ett skriftliga provet. Det är viktigare att utvärderingen genomförs regelbundet än att den är jätteomfattande och ambitiös varje gång.

Kontinuitet och förutsägbarhet

Jag vill skapa trygga och förutsägbara kurser, där eleverna inte överraskas av prov, uppgifter eller frågor. Även om arbetsområdena ser olika ut och handlar om olika saker så arbetar vi på samma sätt. De skriftliga proven liknar varandra och arbetsområdena presenteras och introduceras på ett snarlikt sätt. Eleverna ska känna igen sig och få tillgång till en korrekt planering.

Tags:

Kursplanering: inledningen

Min ambition är att i en serie artiklar, diskutera hur man skulle kunna lägga upp en gymnasiekurs och vad som kan vara värt att fundera över när det gäller olika arbetsområden. Eftersom jag är utbildad lärare i Historia och Samhällskunskap – med mest undervisningserfarenhet av det senare ämnet – kommer jag att fokusera på mina egna ämnen. Denna inledande artikel kommer dock att vara ganska allmänt hållen.

De första lektionerna innebär en möjlighet att lära känna varandra och etablera en fungerande relation. Även om det kan dröja ett tag innan eleverna fullt ut litar på läraren, så kan man ändå få väldigt mycket användbar information tidigt, om man frågar efter den.

Få grepp om eleverna

Det är mycket som man kan lära sig bara genom att studera en klasslista, till exempel klassens storlek, elevernas ålder, hemort och vem som är deras mentor/klassföreståndare. Antalet elever har stor påverkan på undervisningen och elever som är lite äldre kan ha bytt utbildning eller skola och därmed redan ha påbörjat kursen. En etta fungerar annorlunda än en klass med elever som gått tillsammans i flera år.

Som lärare vill man också gärna veta vilka förkunskaper eleverna har och vad de förväntar sig av kursen och undervisningen. Dessutom kan det vara bra att få tag i någon form av kontaktinformation, som till exempel en e-postadress, och få veta om det föreligger personliga problem eller svårigheter som påverkar elevernas skolgång. Personligen vill jag hemskt gärna veta om någon elev är dyslektiker, har någon kronisk sjukdom eller helt enkelt avskyr ämnet.

Jag brukar dela ut ett enkelt frågeformulär i början av kursen till varje klass som jag undervisar. När de besvarat frågorna, brukar jag spara det så länge kursen varar. Ofta är eleverna förvånansvärt ärliga och kan berätta en del väldigt privata saker för läraren. Det gäller alltså att man inte bryter mot deras förtroende genom att sprida informationen vidare till vem som helst. Samtidigt finns det många som förnekar att de skulle ha någon form av problem, även när det är alldeles uppenbart. Därför bör man inte räkna med att man ska få veta precis allt om alla elever. Men man får i alla fall ett underlag för planering och fortsatt kontakt med eleverna. Det blir också lättare att lägga dem på minnet om man har lite information om dem som man kan sitta och arbeta med.

I vår kommun har samhällslärarna diskuterat om man skulle genomföra ett gemensamt introduktionsprov för att få en uppfattning om elevernas förkunskaper. Eftersom lärare som regel är individualister med starka åsikter, så rann det hela ut i sanden. Jag tycker att frågeformuläret räcker och vill gärna mjukstarta mina kurser. Dessutom hade det varit svårt att skapa ett heltäckande prov utan att det samtidigt blev jättestort.

Schema

Precis som en klasslista, kan ett schema berätta ganska mycket. Antalet lektioner per vecka, praktik och lov påverkar kursens upplägg. En kurs som löper över tre terminer, går i ett annat tempo än en  kurs som ska vara färdig efter ett läsår. Jag har själv haft en kurs i Historia där jag hade en timme i veckan under höstterminen och mellan fem till sex timmar i veckan under vårterminen. Det ställde stora krav på planering och förberedelser. Långa lektioner leder som regel till mer dötid än korta.

Det kan även vara bra att dra ut ett klasschema så att man inte orsakar en massa problem för sina kollegor genom att boka in studiebesök eller låta eleverna arbeta hemma.

Betygskriterier, kursmål och lärarpresentation

Precis som eleverna presenteras sig själva för läraren, så bör läraren presentera sig själv och kursen för eleverna. Först bör läraren berätta kort om sig själv, var hans arbetsrum är och hur man lättast kan nå honom. Framförallt är det dock nödvändigt att diskutera kursens mål, lärarens krav och förväntningar samt betygskriterier.

Här kan man göra det lätt för sig och bara kopiera upp Skolverkets material och ge till eleverna. Men det är svårbegripligt och svårtolkat även för läraren själv och glöms snart bort av eleverna. Bättre då att försöka ta en diskussion om vad de olika formuleringar betyder och försöka förklara dem i mer konkreta termer. Visserligen kommer eleverna (och ofta även läraren) att glömma mycket av det som sägs i kursens början, ändå är det bra att förklara sin undervisningsfilosofi för eleverna.

Jag har sammanställt en lista över krav och betygskriterier som jag brukar dela ut till eleverna. Samtidigt känner jag att det här är ett område som jag kan arbeta mer med. Särskilt när det gäller att förklara skillnaden mellan de olika betygsnivåerna.

Mentor

Jag tycker att det är viktigt att etablera en fungerande relation till elevernas mentor. Ofta kan hon eller han komma med viktig elevinformation och upplysningar om programspecifika aktiviteter som man inte själv känner till.

Dessutom är det viktigt att kontinuerligt vidarebefordra frånvaro, prestationer eller problem. Om mentorn är en nära kollega, är det lätt att snackas vid i fikarummet, men sitter man i olika delar av skolan krävs det mer. Mentorer och föräldrar vill gärna veta så får problem uppstår. Det är viktigt att man berättar att eleverna börjar hamna på glid innan alltför lång tid har passerat. Visserligen begär mentorerna in information till sina utvecklingssamtal, men det sker kanske inte mer än en gång per termin och mellan dessa kan väldigt mycket hända. Man behöver förstås inte pratas vid varenda dag, men jag tror att det är bra att i alla fall slänga iväg ett mail en till två gånger i månaden och att omedelbart informera om problem eller konflikter som har uppstått.

Arbetssätt

Även om det är viktigt att enas om hur man ska lägga upp en kurs, så är det bra att vänta med den diskussionen till man har lite mer koll på elevernas nivå och lärarens och klassens schema. Olika arbetssätt innebär olika mycket arbete för elever och lärare.

Jag brukar be eleverna om input och sedan bestämma vilket arbetsområde som är först ut och hur de ska läggas upp. Min erfarenhet är att eleverna är lite blyga och avvaktande i början och det dröjer en liten stund innan de vågar ta plats och komma med egna åsikter. Därför behöver man inte bestämma allt precis i början av kursen. Själv planerar jag för det mesta ett arbetsområde i taget och låter eleverna välja i vilken ordning de vill läsa dem, med vissa förbehåll.

Sammanfattning

En 100 poängskurs brukar ge upphov till en hel del material och information. Själv försöker jag ha en pärm för varje kurs och klass där jag kan samla provresultat, elevprofiler, klasslistor, frånvaro och annat väsentligt. Denna pärm är en utmärkt informationskälla och ett bra stöd i kontakten med andra lärare, föräldrar, mentorer och eleverna själva. Samtidigt kommer den också att innehålla uppgifter av en privat natur och bör inte hanteras vårdslöst.

En bra planering och genomtänkt inledning, gör kursen mycket lättare att hålla igång och svarar på många viktiga frågor ifrån både lärare och elever.

Tags:

Om varierade lektioner

Variation är viktigt, både när det gäller inom en kurs, ett arbetsområde och ibland under en och samma lektion. I praktiken är det dock inte lika lätt att snabbt dra fram någonting meningsfullt när eleverna börjar slakna och tjatar om att få sluta tidigare. Som lärare i Samhällskunskap och Historia är jag avundsjuk på svensklärarna som alltid kan se till att deras elever har en lämplig bok att läsa när deras energi tar slut. Men det finns alternativ även för mig.

Läsning

Det är, som sagt, väldigt behändigt att låta eleverna läsa böcker eller texter anpassade till ämnet. Dels blir de tysta och dels kan deras läsning förmedla insikter och känslor bättre än fakta och lärarledda föreläsningar. Dessutom läser ungdomar idag alldeles för lite överlag.

I Samhällskunskap kan eleverna få läsa dagstidningar och tidskrifter. Ett alternativ är att man ger olika elever i uppdrag att ta med sig och läsa upp enskilda artiklar som fångat deras intresse under veckan. Till exempel en intressant utrikesnyhet, en intressant inrikesnyhet och något valfritt. I Historia kan de läsa historiska verk, utdrag ur tidskrifter som Populär historia eller böcker med historisk koppling.

Problemen med läsning är att det kan finnas väldigt stor skillnad mellan elevernas läsförmåga och att det sällan är lika kul att läsa sådant som läraren rekommenderat framför vad man själv vill läsa.

Tv och film

Det är sällan lämpligt att se brottstycken av en hel film som ett avbrott i undervisningen. Korta sekvenser som till exempel en nyhetssändning, en mindre dokumentär eller rentav en sketch är mer lämpliga. När jag vikarierade i tyska fick eleverna se en fem minuter långa filmer om olika djurungar. Det fungerade bra eftersom det var på tyska.

Nackdelen med att använda sig av filmklipp och tv-sändningar är att det kräver tillgång till en viss teknisk utrustning (visserligen ingen avancerade, men man kan knappast lita på att tv-apparater fungerar, att fjärrkontroller finns tillgängliga eller att dvd-spelare är lediga) och att läraren har förberett sig ordentligt. Det är inte säkert att det sänds några nyheter under den tid då man har sin lektion.

Ljud och radio

Nyheter kan man förstås även höra på radio, liksom olika typer av hörövningar och inläsningar. The Economist:s nyhetssammanfattning har jag spelat upp för elever vid ett flertal tillfällen. Visserligen på engelska, men lagom långa, väldigt aktuella och lätta att diskutera. UR har ett omfattande arkiv som borde innehålla mycket matnyttigt.

Problemet är återigen att det krävs vissa förberedelser och tillgång till fungerande teknisk utrustning.

Lekar

Lekar är ett utmärkt sätt att ”lura” elever att lära sig saker. I det här fallet har jag en ganska bred definition av lekar. Hit räknar jag till exempel nutidsorientering, korsord, ordflätor, soduku med mera.

Att läsa upp veckans nutidsfrågor brukar var uppskattat i Samhällskunskap, särskilt om det finns någon form av tävlingsaspekt. Sedan kan man som lärare störa sig på den erbarmliga kvaliteten på frågorna och göra egna om det finns tid. Själva konceptet är det dock inget fel på. I Historia skulle eleverna kunna få i uppdrag att para ihop olika historiska personer med yrken, dödsorsak eller nationalitet.

Sedan finns det även olika former av avslappningsövningar och massage. Konstigt nog har jag svårt för att ta rollen som hurtig lekfarbror i klassrummet, även om jag inte är rädd för att göra bort mig i andra situationer. Dessutom är det inte lika relaterat till själva ämnet.

Nackdelen med lekarna är att de kräver förberedelser och att det kan vara svårt att förutsäga hur lång tid som de kommer att ta i anspråk.

Avslutning

Alla inslag i lärarens undervisning bör vara noga genomtänkta, så även mer lättsamma eller varierade inslag. Därför kräver också till synes spontana uppgifter vissa förberedelser. Samtidigt så tror jag att det ger oerhört mycket att pröva något lite oväntat och annorlunda. Att försöka nå bakom elevernas gard med en fint och plantera funderingar och frågor när de minst väntar det.

Tags: , ,

Om att vara en sagofarbror

När man måste förmedla mycket och komplicerad information på kort tid, så är det frestande att använda sig av förenklingar. Båda mina ämnen – Historia och Samhällskunskap – är vidsträckta och omfattande. Att lära ut tusentals år av historia eller förklara invecklade politiska intriger på enbart 100 timmar (om ens det) är inte lätt. Dessutom har man ett enormt övertag både när det gäller information, kunskaper och auktoritet. Lärarens utsagor ifrågasätts sällan. Om läraren dessutom betraktar sig själv som en omnipotent kunskapsförmedlare och eleverna som tomma kärl ökar risken för bekväma sammanfattningar av komplexa skeenden.

Särskilt inom historia är det lätt att förvandlas till en mysig sagoberättare á la Herman Lindqvist. Det är bara att slänga ur sig lite lustiga berättelser om Gustav Vasas äventyr i Dalarna, reducera konflikter till en uppgörelse mellan olika potentater och låta fördomarna styra. Upplägget hämtar man mer ifrån filmens och böckernas värld än den verkliga historien. Det är faktiskt lättare att berätta historier än att undervisa i Historia.

Inom Samhällskunskapen handlar det mer om att använda sig av etablerade fördomar (De där tokiga amerikanarna och deras märkliga samhälle. Stackars fattiga afrikaner, ständigt måste de tas om hand. Sverigedemokraterna – vilket skämt. Den som röstar på dem måste vara tokig.) hos läraren och eleverna eller att förenkla bortom all rimlighet. Eftersom Samhällskunskap är så otroligt brett – Statskunskap, Sociologi, Nationalekonomi – är det svårt för läraren att vara insatt i alla aspekter av ämnet. Dessutom är man kanske inte lika intresserad av alla delar heller.

Att urvattna undervisningen är förstås en form av bedrägeri. Även om de flesta av eleverna kanske inte märker något, finns det alltid en och annan som så småningom kommer att upptäcka att deras lärare faktiskt ägnat sig mest åt att sprida myter och halvsanningar. Det är alltid bättre att erkänna sin okunskap – och lova att läsa på till nästa lektion – framför att dra till med olika former av påhitt.

Tags:

Psykologins grundläggande matematik

Innan jag börjar diskutera det här inläggets huvudämne känner jag att det är på sin plats med en kort introduktion eftersom det här är det första inlägget jag skriver här. Jag heter Olle och i vanliga fall (ja, jag säger faktiskt fortfarande så) studerar jag till lärare vid Linköpings universitet, men jag har av olika anledninga fastnat i en avstickare och är nu inne på mitt tredje år av kinesiskastudier och på mitt andra år i Taiwan. Det går att läsa mycket mer om mig och vad jag har för mig på min hemsida, men nu är det dags att gå vidare här.

Det här inlägget ska handla om små, enkla val som en lärare kan göra som i sig är godtyckliga, men som tillsammans kan skapa helt olika känslor hos  eleven. Det handlar om på vilket sätt läraren ser på elevernas lärande, hur läraren sedan, medvetet eller omedvetet, uttrycker detta och på så sätt ger eleverna en uppfattning om vad som gäller. Det finns oändliga mängder exempel på detta, men eftersom jag tror att medvetenhet och därefter självreflektion är enda sättet att komma åt det här ska jag nu peka på ett exempel och hoppas att det kan öppna dörren för vidare diskussion.

För ungefär två veckor sedan började jag på en universitetsutbildning i Taiwan. Likt Alan Watts brukade säga kan en annan kultur utgöra en spegel i vilken man själv kan granska sin egen på ett sätt som vore omöjligt om man stannade hemma (jag kommer nog att skriva mer om det här senare) och en sak jag reagerade mycket starkt på när jag först kom hit var att tonvikten låg på prov, läxförhör och så vidare. Det är nog inget nytt för någon, men nästa sak jag lade märke till är desto intressantare. Lärarna här fokuserar mycket på poängavdrag, det vill säga de förklarar reglerna för hur ett prov eller förhör går till och går sedan igenom vad man får poängavdrag för. Jag tror jag hörde ordet ”poängavdrag” (扣分) hundra gånger första veckan. Nej, jag överdriver inte.

Det här skapar en mycket mörk bild hos nytillkomna elever, eller det gjorde i alla fall det hos mig. Hade det inte varit mycket trevligare att tala om hur man fick poäng? Det betyder ju exakt samma sak att säga att man på en trepoängsfråga får ett poäng för varje rätt som att säga att man får ett poängs avdrag för varje fel. Men budskapet blir ett annat. I det första fallet är lärarens uppgift att bedömma vad eleven kan och hur mycket poäng svaret är värt, men i det andra fallet förvandlas läraren till något slags kontrollant som anmärker på fel och kollar vad eleven inte kan. Och allt detta är förstås en fråga om inställning, för den faktiska processen är ju likvärdig i båda fallen.

Jag tror att lärare (och alla andra som vill uppmuntra andra) måste tänka igenom hur de gör i sådana här frågor och hur det kan uppfattas av eleverna. Naturligtvis gäller detta inte bara prov och förhör, utan snart sagt allt läraren gör. Man kan ju hoppas att en bra instlällning räcker, men jag tror inte att det gör det. Jag kan ha inställningen att jag vill uppmärksamma vad eleverna kan snarare än att straffa dem för det de inte kan, men trots det vara fast i ett gammalt, invant mönster att bara prata om poängavdrag. Det är lätt (och oftast effektivast!) att göra som alla andra, men det är inte säkert att det är bra för det.

Så, nu dags för lite diskussion. Här är några frågor jag skulle vilja ha era synpunkter på, men det går förstås bra att kommentera vad som helst.

- Vilka andra exempel finns på samma fenomen?
- Hur undersöker man bäst sina egna metoder?
- Hur tar man reda på vilken budskap eleverna uppfattar?

Tags: , ,