Vi fortsätter med den förunderliga bokstaven G.

GLARÝEN eller GLARÝNGEN, lantligt eller skämtsamt för glasögon

Han var oppe å fiska i Yngen (sjön i Stockholms län, suspekt alltså), där tappa han sina glaryngen (om någon som ser dåligt eller inte har lagt märke till en sak).

Allting som har med Stockholm att göra, är förstås ytterst suspekt.

GLATTA, halka.

Det är halt. Pass dej, så inte du glattar och slår nöttan (huvudet) i när du drattar (faller omkull).

Skånska poeters rimkonst är väl i nivå med Villons.

GLYTT, barn.

Det är till ingen nytta å ha stuen full med glytta(r).

Förr i världen när di högg liksténar (gravstenar) så gjorde di alltid gamla glyttar (om de lantliga byrockskulptörernas oförmåga att avbilda den dödes barnaskara annat än som vuxna i litet format, utan barnen proportioner).

När vi inte klämmer fram små lustiga rim, oroar vi skånningar oss mycket över hur våra gravstenar kommer att se ut.

GLÖHÖK, en ettrigt närig, gridsk person.

Ja, han har väl snart millionen, men så är han också den värste glöhök jag känner.

Vad betyder egentligen ”gridsk”?

GLÖMMEBOKEN (GLIMMEBOKEN), skriva upp i g. = glömma något.

O du, så förargligt, det har jag skrivet opp i glömmeboken.

Man kan betrakta Ohlmarks lilla parlör som en glömmebok, där han har skrivit in ord som ingen annan minns.