Lärarbehörighet är ständigt en het potatis när skolan diskuteras. En utbildning är långt ifrån en garanti för kompetens och ”obehörig” är ett luddigt begrepp som inkluderar alltifrån totalt outbildade personer, till doktorander och utbildade lärare som fuskar i ämnen som de inte är formellt behöriga i.

Jag tycker att målet alltid bör vara att ha rätt person på rätt plats, där personlig lämplighet är en grundförutsättning. Men på längre sikt bör alla som arbetar som lärare skaffa sig en utbildning eller på något sätt validera redan existerande kunskaper och färdigheter. Vill man tillsvidareanställda någon som lärare så bör det vara en person som antingen har en godkänd lärarutbildning eller motsvarande kunskaper. Hittar man en obehörig person som passar perfekt med elever, kollegor och undervisningen som helhet bör man se till att personen i fråga blir behörig om man avser att behålla honom eller henne.

Sedan ska det förstås finnas flera ingångar till behörigheter och möjlighet att läsa in kurser samtidigt som man arbetar, men min poäng är ändå att undervisning inte är ett område som man fuskar i om man inte kan hitta något bättre. Dessutom tycker jag att det är mycket märkligt att arbeta med undervisning och insistera på att eleverna fullföljer sin skolgång, samtidigt som man har lärare och rektorer som själva saknar relevant utbildning. Hur kan man lära ut till andra att skola och utbildning är viktiga om inte ens lärarna själva lever upp till detta?