Vi fortsätter våra vilda äventyr med Åke Ohlmarks skånska parlör.

FLANSIG, obeständig, rörande sig hit och dit, också: fnittrig eller halvt overklig, som en hägring.

Flansiga gubbar på havets strand, di flagrade härsan å tvärs.

Va inte så flansig, ta det litta allvarligt!

Man kan tänka sig att de dansande gubbarna är Pär Jackobsen och hans homeboys.

FLASE, oborstad person, ovårdad eller ociviliserad i sitt uppträdande.

Mitt namn är Villon, en ökänd flase, född i Paris vid Pontoise, snart vid min hals i en hamprepstrase i galgen jag hängs som en köttklumpsklase. (skånsk tolkning av François Villon kända epigram)

Alla frejdiga skånska bonddrängar känner förstås till den medeltide franske poeten, småtjuven och vagabonden François Villon (1431-1463). När de inte sitter och fiser eller slår sina runda bukar mot varandra, brukar de recitera hans dikter.

FLY, i betydelsen ”lämna över, ge”.

Mitt under middan slår värden i glaset, å det blir rent tyst, å när en kunde höra knappnålen falla, så säjer Hans Hugo bara som så: ”Fly mi (räck mig) såusen!”

En riktigt lustigkurre den där Hans Hugo. Lyckligtvis inte lika otäckt som brodern Ernst-Hugo.

FLÄSKASPÄNNARE, smällfet person, på vilken fläsket spänner kring buken.

En rivare å rännare är sällan fläskaspännare.

Ännu ett känt epigram från vår vän Villon.

FLÖJTA, vissla.

Skrälla pantofflor å flöjta ”Gubben Noak”, de e allt du duger till.

Din flase!