För några dagar sedan publicerade DN en debattartikel om att skolan borde återförstatligas. Undertecknare var Jan Björklund och två andra folkpartister.

Vanligtvis är jag ganska skeptisk till Björklunds skolpolitik, men det här förslaget gillar jag, även om det inte verkar vara särskilt väl förankrat ibland hans regeringskollegor. Eller oppositionen för den delen. Lärarfacken gillar förslaget, men de har å andra sidan inte fått särskilt mycket gehör för sina åsikter under de senaste åren.

Utbildning är en viktig fråga för hela samhället. Därför bör staten också spela en mer aktiv roll, särskilt när det gäller att skapa en likvärdig utbildning över hela landet.

Ekonomistas konstateras det att lärarkårens minskade status till stora delar sammanfaller med kommunaliseringen av skolan. Att läraryrkets låga status har medfört att de som söker in på lärarutbildningarna har lägre betyg har de tidigare diskuterat.

Själv visste jag att läraryrket inte var en genväg till status och rikedomar när jag valde det. Ändå blir jag ganska nedstämd när jag läser följande kommentar av signaturen lg på Jonas Vlachos inlägg på Ekonomistas:

[...] Ändå fortsätter folk söka till läraryrket. Säger ju en del om de som söker sig dits (sic!) förmåga till perspektiv och att ta in kunskap som är allmänt spridd i samhället. Och med sådana nollor anställda, vad kan man förvänta sig av barn och ungdomar som ska ledsagas till kunskap osv?

Skulle inte förvåna mig om 10-25% av eleverna i en genomsnittlig teoretisk gymnasieklass är attraktivare på arbetsmarknaden dagen efter studenten än en lärare med ”normal” CV som skulle söka sig till en annan bransch. Jag har visst anställningsansvar och skulle jag stöta på en fd lärare (det hoppas jag verkligen jag slipper!) skulle denna individ behöva ha en OERHÖRT bra förklaring till varför han/hon valde lärarbanan för att jag alls skulle vara intresserad av att gå vidare i anställnigsprocessen.

Är det verkligen så illa att man som lärare både med största sannolikhet är en babblande idiot och dessutom för evigt dömd att vandra längs skolans korridorer eftersom ingen vettig arbetsgivare är intresserad av föredetta lärare? Det hoppas jag verkligen inte.