När vi möter främlingar har vi ofta en tendens att hänga upp oss på det uppenbara, det synliga eller det som vi genom fördomar och erfarenhet tror oss veta. Samma nötta skämt upprepas, samma frågor ställs än en gång. Rollerna förstärks och vi bekräftar vår egen bild av världen.

Alla människor – i synnerhet lärare – bör anstränga sig för att se bortom sin egen horisont. Det finns så mycket som vi inte kan veta om varandra, så mycket som vi inte ens vet om oss själva. Att sortera in människor i fack, är ett sätt att bringa ordning i kaoset. Men det kan också bli en tvångströja.

Skolan är tyvärr inte befriad ifrån fördomsfulla antaganden eller fantasilöshet. Det är vanligt att man göra stora skillnader mellan elever på grund av deras kön, deras etnicitet, deras intressen och deras val av utbildning. Alla vet ju att eleverna på Industriprogrammet inte är lika smarta och intresserade av kärnämnen som andra. Eller att killar är stökiga och ständigt måste hållas under uppsikt. Dessa självklara sanningar har eleverna märkt av så ofta, att de själva tror på dem.

För att få eleverna att tro på sig själva, behövs det att någon visar dem vägen och inte accepterar vare sig deras egna eller andras förutfattade meningar. Jag strävar efter att vara en sådan person. Om jag kan och orkar så vill jag ge eleverna en chans att kliva ur sin givna roll.

I synnerhet Samhällskunskap handlar om hur vårt demokratiska system fungerar och hur det kan påverkas. I mina ögon vore det ett misslyckande att nöja sig med att förmedla en schematisk bild av hur det hela fungerar, utan att samtidigt försöka förmå eleverna att ta plats och utnyttja sina rättigheter. Till vilken nytta är våra lagar och vårt demokratiska system om en stor del av befolkningen inte vågar ta plats eller stå på sig? Samhället är inte något som de är delaktiga i, skolan känns inte angelägen.

Det finns alltid sätt att nå fram till även de mest förhärdade och cyniska elever. I alla fall om de fortfarande är intresserade nog att komma till skolan. Finns de i klassrummet så finns det en öppning i deras sinnen. Det är vår skyldighet som lärare att göra vårt bästa för att vidga denna öppning.