För en tid sedan skickade jag ett mail till Jan Björklund angående planerna för Samhällskunskap i den framtida gymnasieskolan. Jag fick ett svar ifrån en av hans medarbetare som jag nu tänkte bemöta.

Både gymnasieutredningens och regeringens förslag till omfattning av samhällskunskapen på de olika programmen ska förstås mot bakgrund av de stora avhopp som de  yrkesförberedande programmen idag lever med. Den utslagningsmaskin som dessa ibland är och den uppdelning som följer mellan de som fullföljt gymnasiestudier och de som inte gjort det måste betraktas som större än den som kan tänkas skapas mellan de som kommer eller inte kommer ha läst 50 poäng extra samhällskunskap.

Jag är inte säker på att avhoppen beror på kärnämnena eller att de bäst ska bemötas genom att man kraftigt skär ner på dem. Kärnämnena har länge sett som en nödvändig gemensam del av utbildningen; kunskaper som är nyttiga för alla elever, oavsett framtida yrke. I synnerhet grundkurser, som Samhällskunskap A, ser jag som viktiga och meningsfulla både för blivande ingenjörer och rörläggare. Om något så är unga, blivande hantverkare i ännu större behov av att lära sig hur demokrati och samhälle fungerar. I synnerhet unga lågutbildade män har en benägenhet att söka sig till extrema rörelser, om de alls engagerar sig. Själv anstränger jag mig alltid för att göra mina ämnen relevanta för eleverna och det brukar inte vara särskilt svårt när det gäller ett så brett ämne som Samhällskunskap.

Om nu 50 poäng extra Samhällskunskap kan ha en så avgörande betydelse för elevernas studier, är det då inte märkligt att man lägger till ett nytt kärnämne som Historia? Tillsammans kommer båda kurserna ändå att ligga på 100 poäng och det handlar fortfarande om två ämnen som ingår i grundskolans SO-kurs.

Vidare är min bild att det finns en bred uppslutning bakom principen att de kunskaper som är nödvändiga att ha för att fungera som samhällsmedborgare bör läras ut i grundskolan. Vi kan inte förlita oss på att en frivillig skolform kan fylla denna funktion. Det är också viktigt att det i framtidens gymnasium skapas utrymme för ökad ämnesfördjupning på både yrkes- och högskoleförberedande program.

Det var längesedan man kunde betrakta gymnasiet som en högre studieform för en liten klick utvalda. Hade det funnits jobb för skoltrötta elever som skydde gymnasiet så hade man knappast behövt gå in och göra några förändringar av kursutbudet för att hålla kvar dem. Då skulle de ju kunna gå ut i arbetslivet istället.

Sedan är det så att inte ens det mest praktiska yrke idag enbart handlar om att behärska ett enda område. Frisörer, industriarbetare, snickare, elektriker och bilmekaniker är mer än bara hantverkare. De är också konsumenter, medborgare, blivande föräldrar, män och kvinnor, röstberättigade och så vidare. Det är inte så lite föraktfullt att förvänta sig att de ska hålla sig inom sina yrken och låta andra sköta samhället åt dem. Vem vet förresten hur olika yrken kommer att förändras under en livstid? Vad säger att man kommer att förbli hantverkare för evigt?

Slutligen har det aldrig funnits några garantier för att någon del av skolan ensam har kunnat lära eleverna allt som de behöver kunna. Eleverna i högstadiet är betydligt yngre och mindre mogna än när de hamnar i gymnasiet. Den SO-kurs som de läser är en blandning av Samhällskunskap, Historia, Religion och Geografi. Hur stor dos som eleverna får av varje ämne beror till stora delar på läraren. Om nu grundskolan förväntas bära hela lasset eftersom man inte kan lita på en frivillig skolform varför då alls läsa några som helst kärnämnen? Det behövs ju inte i så fall.

Jag tycker i alla fall att det är ett illa genomtänkt och felaktigt beslut som bidrar till att vidga klyftorna i samhället snarare än att minska dem.