Archive for augusti, 2009

Om betygssättning

Folke Vernersson skriver på sidan 66 i sin bok ”Undervisa om samhället” att det finns tre olika typer av mål med skola och undervisning:

  • Kunskapsmål: Fakta, begrepp, modeller, teorier och så vidare.
  • Färdighetsmål: Basfärdigheter, studietekniska färdigheter och så vidare.
  • Sociala mål: Attityder avseende samverkan, solidaritet, internationell förståelse med mera samt handlingsberedskap.

De här målen skulle då främst gälla Samhällskunskapsämnet, men kan med lite omstrukturering (framförallt när de gäller de sociala målen) sägas gälla för de flesta ämnen:

  • Kunskapsmål: Fakta, begrepp, modeller, teorier och så vidare.
  • Färdighetsmål: Basfärdigheter, studietekniska färdigheter och så vidare. Eleven ska lära sig att använda sina kunskaper på ett självständigt och korrekt sätt.
  • Sociala mål: Eleven ska visa förståelse för andras situation, respektera åsikter även om han inte håller med om dem och kunna samarbeta med andra.

Det är nog inget kontroversiellt med att bedöma elevernas kunskaper och färdigheter, men när det gäller deras sociala förmåga däremot. Här kommer man in på skolans mer fostrande delar. Samtidigt så påverkas elevernas resultat i allra högsta grad av deras sociala förmåga och elever med brister på detta område kan ställa till det för både sig själva och resten av klassen.

Skolan har alltid innehållit ett mått av fostran och indoktrinering. Förr handlade det om fosterlandet, konungen och kristendomen senare har det kommit att handla  om kritiskt tänkande, demokratiska värderingar och internationell solidaritet. Idag pratas det om en återgång till den gamla tidens kunskapsskola och röster höjs mot tidigare flum och fokus på mjuka värderingar. Samtidigt ska läraren beslagta mobiltelefoner och kepsar, besvärliga elever ska tvångsförflyttas och lärarens auktoritet befästas. Vad är det om inte fostran och sociala mål?

Jag kommer att utgå ifrån dessa tre mål i mina fortsatta reflektioner över frågan om betygssättning. Vilka av de tre målen som betonas mest, skiljer sig åt en del mellan olika ämnen och kurser. Matematik ställer andra krav än Svenska och det är skillnad på en grundkurs och en fortsättningskurs. Men alla spelar någon roll.

Kunskapsmål

Att mäta hur väl eleverna har uppnått kunskapsmålen borde vara det allra lättaste. Men det förutsätter att läraren själv är medveten om vilka mål som har satts upp och att han har tydliggjort sina krav för eleverna. Här ger inte kursplanerna mycket hjälp:

Mål för Samhällskunskap A

Mål som eleverna ska ha uppnått efter avslutad kurs

Eleven ska
ha kunskap om demokratins framväxt och funktion samt kunna tillämpa ett demokratiskt arbetssätt,

kunna förstå hur politiska, ekonomiska, geografiska och sociala förhållanden har format och ständigt påverkar såväl vårt eget samhälle som det internationella samhället,

ha kunskaper om det politiska systemets funktion på lokal, regional, nationell och EU-nivå,

kunna förstå hur man kan påverka politiska beslut på lokal, regional och nationell nivå, inom EU samt internationellt,

kunna formulera, förstå och reflektera över samhällsfrågor ur såväl historiska som framtida perspektiv,

kunna lägga etiska och miljömässiga perspektiv på olika samhällsfrågor,

kunna använda olika kunskapskällor och metoder vid arbetet med samhällsfrågor och

känna till hur åsikter och attityder uppstår samt vara medveten om hur värderingar och ställningstaganden formas.

Läser man kriterierna så ser man att det handlar mer om färdigheter och sociala mål än kunskaper. Samtidigt kan man inte anlägga ett etiskt eller miljömässigt perspektiv på olika problem om man är totalt okunnig om miljö och etik. Här finns också en del vaga begrepp som ”politiska system”. Måste eleverna känna till alla politiska system eller räcker det med vårt svenska? Hur väl måste de veta hur EU är konstruerat?

Läraren har alltså en hel del att arbeta med om han vill stolpa upp ett antal konkreta kunskapsmål utifrån kursplanen.

Jag bifogar mina första försök att konkretisera kraven inom mina kurser Samhällskunskap och Historia.

Har man väl fastslagit vilka kunskaper som efterfrågas handlar det även om att hitta bästa sätt att mäta dessa på. Här brukar de klassiska skriftliga proven vara effektiva, även om risken finns att stressen och examinationsformen får eleverna att prestera sämre än vad de borde. Ofta är det ändå ganska lätt att märka om eleven har kunskapen eller inte.

Kunskaper är grunden till alla betyg, men jag skulle inte ge ett VG eller ett MVG till någon som har ett utmärkt minne men saknar förmågan att använda sina kunskaper på ett självständig sätt.

Färdighetsmål

Om vi än en gång studerar kursplanen så ser åtskilliga exempel på att eleverna ska förstå, formulera, reflektera och lägga perspektiv på olika frågor. Det handlar alltså om att tillämpa sina kunskaper. Inte bara att veta hur en demokrati fungerar utan att jämföra olika ideologier och partier, känna till alternativa styrelseskick och kunna argumentera för sina egna och andras val. Inte bara upprepa vad andra har sagt utan att dra sina egna slutsatser.

För att eleverna verkligen ska få chansen att visa att de kan använda sina kunskaper så måste de få utrymme och frihet. Här fungerar olika former av egna arbeten bra. Men många skräms av att pröva sina egna vingar, de litar inte på sin egen förmåga och anser att den egna åsikten är underlägsen. Då är det tryggare att kopiera andras texter, rådfråga en mer självsäker kompis eller helt enkelt avstå ifrån att genomföra uppgiften. Det är inte alla lärare som uppskattar självständighet heller utan föredrar elever som helt går i deras fotspår.

För lärarens del så innebär egna arbeten oftast mer rättning och svårare bedömning. Det är inte alltid lätt att förklara omdömen och betyg för eleverna heller. Skriftliga prov är konkreta, kunskap kan han antingen ha eller inte ha, men en analys kan vara alltför djärv, helt korrekt, delvis felaktig, bygga på ett missförstånd och så vidare. Det finns fler grader av misslyckat och lyckat jämfört med när det handlar om rena faktakunskaper. Precis som när det gäller kraven på elevernas kunskaper så är det viktigt att läraren talar om – både för eleverna och sigsjälv – vad han förväntar sig av deras färdigheter.

Sociala mål

Å ena sidan borde den sociala biten spela minst roll, å andra sidan kan den vara helt avgörande. Som lärare är det inte min uppgift att döma eleverna efter deras politiska åsikter, musiksmak eller bakgrund. Samtidigt kan inte min bedömning undgå att påverkas av deras agerande. Är de ständigt passiva kan jag omöjligt veta att de i själva verket är experter på ämnet, om de aldrig är närvarande kan de inte heller visa upp sina enorma kunskaper i grekisk historia, kommer inte klassen överens kommer det att påverka deras prestationer under lektionerna.

I egenskap av vuxen är jag en förebild och jag har stor tilltro till mina elever. Men jag vill inte vara en unken moralist, som föraktar allt som jag inte förstår och som inte kan acceptera avvikande åsikter. Jag vill inte låta elevernas sociala kompetens påverka betyget för mycket. Men de måste fortfarande ta de chanser som erbjuds och visa att de kan. Varken helt passiva elever eller de som pladdrar på utan någon kunskap att backa upp med kan räkna med höga betyg.

Tags:

Lärare för livet

DN har haft en serie underbara artiklar om skola och lärare de senaste dagarna.

Först ut är en artikel om den 67-årige Willi Lang, en man med avundsvärt självförtroende, engagemang och stor bildning.

Igår kom en artikel om en fantastisk mattelärare som bedriver sin undervisning radikalt annorlunda än de flesta andra.

Idag handlar det  om 72-åriga Christina Monthan ­Axelsson som fortfarande hoppar in som vikarie.

Gemensamt för alla lärarna är att de är passionerade, kreativa och bedriver sin undervisning på elevernas villkor. De är tillräckligt säkra i sig själva och sin lärarroll för att lyssna på eleverna och se dem som en tillgång snarare än en belastning. Jag hoppas bara att jag inte behöver vänta 40 år till innan jag blir en lika bra och engagerad lärare som dem.

Tags:

Problemen med konkurrensutsättningen av skolan

Sedan tidigt 90-tal har den kommunala skolan fått konkurrens och det har blivit möjligt att tjäna pengar på utbildning. Antalet friskolor har successivt ökat och flera stora utbildningskoncerner har skapats. Tack vare systemet med skolpeng tar varje elev med sig en påse pengar till sin skola. Dessa pengar är skolans enda inkomst och ska finansiera all verksamhet. Men hur har då denna konkurrensutsättning påverkat lärare, elever och undervisning? Jag menar att effekterna mestadels har varit negativa.

Hur påverkas lärarna?

I ett system där alla skolans inkomster kommer ifrån antalet elever är det en ren katastrof om elever hoppar av eller byter skola. Eftersom skolan får olika mycket betalt beroende på vilket gymnasieprogram eleverna väljer kan det även vara kännbart om elever byter ifrån en ”dyr” utbildning till en ”billig”. Vissa program är också mer lönsamma eftersom eleverna har med sig mer pengar samtidigt som kostnaden inte är mycket högre än på andra utbildningar. Med alla val, omval, avhopp och byten så blir varje vår och sommar osäkra perioder. Det är egentligen inte förrän höstterminen börjar som man säkert kan veta hur många elever som dyker upp därmed hur mycket pengar skolan, program och lärarna har att röra sig med.

En stor skola kan överleva minskat elevantal, men för en mindre skola med bara 400-500 elever kan det vara ett mycket stort problem att gå miste om en klass. Pengarna styr och i det här fallet stavas pengar elevantal. Skolorna är därför piskade att satsa mycket tid och resurser på att locka och behålla elever.

Som lärare så sitter man på två stolar: å ena sidan ska du vara en opartisk myndighetsperson och fatta beslut som har stor påverkan på elevernas framtida möjligheter, å andra sidan är du en leverantör av en utbildningstjänst i hård konkurrens med andra. Du är alltså både en tjänsteman och en försäljare – två roller som är ganska svåra att kombinera. Även betygen blir ett marknadsföringsargument. Höga betyg innebär nöjda elever, nöjda föräldrar och att skolan får ett gott rykte. Sedan må det vara oförtjänt eller ej. Aktuell forskning visar också att antalet elever med toppbetyg har ökat ordentligt, särskilt ibland friskolorna. Samtidigt har inte resultaten på de nationella proven förbättrats, universiteten, högskolorna och näringslivet beklagar sig över elevernas bristande kunskaper och internationella mätningar visar att vi snarast tappar i jämförelse med andra länder. Det finns alltså mycket som talar för en betygsinflation. I tidningarna har man de senaste åren kunnat läsa flera artiklar om hur rektorn går in och ändrar betyg i efterhand. Det handlar mest om höjningar.

Läraryrket präglas idag av en stor osäkerhet eftersom minskade elevkullar kan få en så stor påverkan på deras arbete.

Hur påverkas eleverna?

I ”Barnens marknad” av Karl Ågerup kan man läsa om en rektor som inte bara manipulerar betygen, utan även försöker övertala elever att välja utbildningar som ger skolan större inkomster och som behåller dem kvar i systemet för att inkassera skolpengen trots att eleverna har väldigt hög frånvaro och vill byta skola. Även om det är få rektorer som går så långt finns det ändå ekonomiska skäl att vilja behålla elever i skolan, även om de missköter sig, trakasserar sina klasskamrater eller vill byta. Varje förlorad elev är ju lika med förlorade inkomster.

Samma rektor uppmanar även sina egna elever att locka över andra till hans skola. I Jönköping finns det en skola som kan tänka sig att betala sina egna elever för att rekrytera andra. Även eleverna får alltså underordna sig skolans finansieringsmodell.

I sin iver att locka elever anpassar skolorna också sitt kursutbud och sitt innehåll. Populära utbildningar som frisör och stylist blir fler – utan hänsyn till om det finns några jobb för de färdigutbildade eleverna eller inte.  Skolorna startar speciella CSI-kurser och man hoppas kunna locka till sig många hästintresserade genom särskilda ridgymnasier.

Elevens relation till läraren påverkas naturligtvis också av elevens ekonomiska styrkeposition. I och med att eleven har valt en utbildning står för pengarna handlar det ju om ett köp av en tjänst – som att gå till frisören och klippa sig. Inten förväntar man sig att frisören ska börja ställa en massa absurda krav på hur kunderna ska bete sig. Om man har nu faktiskt har betalt för att anlita läraren och skolan så är det upp till dem att fixa så man får det betyg man tycker att man förtjänar. Annars är det bara att byta skola.

Hur ska man komma till rätta med problemen?

Skolan kommer alltid att vara föremål för förändringar, diskussioner och konflikter. Det finns ingen enkel lösning på skolans många frågor. Men det finns några saker man gott kunde ta under övervägande om man nu vill behålla det nuvarande systemet:

  • Ändra finansieringsmodell. Det är klart att det är rimligt att skolans budget ska påverkas av hur många elever som går där, vilka program de har valt och vilka förutsättningar de har. Men det är orättvist alla skolans inkomster ska komma enbart ifrån skolpengen. Jag skulle gärna sett ett fast statsbidrag till varje skola. En grundplåt som garanterade en viss stabilitet och förutsägbarhet i verksamheten.
  • Aktivare statlig styrning. Utbildning är en angelägenhet för hela samhället. Därför är det också orimligt att staten ska vara så passiv och nöja sig med lagar och läroplaner som främsta styrmedel. Dels borde staten engagera sig mer ekonomiskt i verksamheten och dels borde det finnas en aktivare och kraftfullare kontrollapparat som kunde granska och bestraffa oseriösa aktörer.
  • Högre krav på skolor och utbildningar. Det här hör samman med den ökade statliga kontrollen. Samhället bör aktivt motarbeta oseriösa program, kurser och skolor. Även om det naturligtvis ska finnas mer lättsamma kurser också bör man förhindra utbildningar som bara startas i syfte att locka elever. Hänsyn måste tas till arbetsmarknadens och de högre utbildningarnas krav.
  • Fler nationella prov. Samtliga kärnämnen borde ha nationella prov och resultatet på dessa borde diskuteras ute på de enskilda skolorna. Om resultaten på de nationella proven är väldigt olikt de slutbetyg som lärarna sedan sätter borde detta ge upphov till reflektion och analys. Jag tycker inte att de nationella proven ska vara styrande, men de ska vara vägledande och ett verktyg till lärarnas förfogande. Inget som man bara viftar bort och struntar i.
  • Inga vinstdrivande skolor. Syftet med skolan bör inte vara ett generera en vinst, varken åt kommunala eller privata ägare. Överskott ska återinvesteras i verksamheten. Friskolor bör tillåtas främst när det handlar om aktörer med egna pedagogiska modeller, föräldrakooperativ eller andra med passion för undervisning och utbildning. Den svenska skolan är för betydelsefull och allmännyttig för att styras av kortsiktiga vinstkrav.
  • Eleverna måste få en andra chans. Komvux och högskoleproven bör finnas kvar. Eleverna måste få en andra chans och inte vara helt beroende av hur det går i grundskolan och gymnasiet.
  • Betygen måste bli rättvisa. Det finns egentligen inga argument för att behålla betygen om man inte kan lita på att de är rättvisa och sätts av opartiska personer. Vill vi behålla dem, måste vi se till att de inte används i marknadsföringssyfte eller för att behålla elever. Är eleverna missnöjda ska de få chansen att läsa upp sina betyg, men de betyg som de får ska vara en produkt av lärarens rättvisa bedömning.
  • Självständiga lärare och självständiga elever. Läraren ska inte vara en marknadsförare för skolan och en lydig slav under vinstkraven. Eleverna ska verkligen inte ägna sig åt att locka andra till skolan mot betalning. De ska ha en fungerande och tillitsfull relation till både varandra och skolan.

Tags: ,

Mail till Jan Björklund

För några dagar sedan skrev jag följande mail till vår utbildningsminister Jan Björklund:

Hejsan!

Jag är gymnasielärare i Samhällskunskap och Historia i Linköping. Under ett par års tid har jag undervisat på de praktiska programmen och om ditt förslag till ny gymnasieskola går igenom kommer min situation att förändras radikalt. Även om det gläder mig att Historia blir ett kärnämne, tycker jag att det är synd att timmarna tas ifrån Samhällskunskapen. Jag har svårt att förstå hur man kan försvara och motivera att eleverna på de praktiska programmen får ta del av mindre Samhällskunskap än eleverna på de teoretiska programmen. Låt mig ge ett exempel på arbetsområden och frågor som brukar ingå i Samhällskunskap A när jag undervisar:

  • Demokrati: Vad innebär demokrati? Vad ingår i demokratibegreppet? Vilka stora ideologier finns det? Vilka politiska partier finns det och vad står de för? Vad är nazism och kommunism?
  • Sveriges statsskick: Hur arbetar regering och riksdag? Hur fungerar vårt valsystem? Hur går det till när en motion/proposition blir lag? Vad ansvarar landsting och kommuner för?
  • Brott och straff: Vad ingår i ett rättssamhälle? Hur arbetar polis och domstolar? Vilka typer av straff finns?
  • Massmedia: Vilka etiska regler bör media och journalister följa? Hur fungerar reklam? Vilka former av massmedia existerar? Hur påverkas en nyhet av olika intressenter?
  • Internationell politik: Hur fungerar FN? Hur fungerar EU? Hur uppstår konflikter? Hur engagerar sig Sverige i omvärlden? Vad skiljer oss ifrån andra länder?
  • Miljö och hållbar utveckling: Vilka är de vanligaste miljöhoten? Varför finns det så stora klyftor och orättvisor i världen? Hur skapar man ett hållbart samhälle?
  • Samhällsekonomi: Vilka är de ekonomiska aktörerna? Vad gör riksbanken? Hur ser statens ekonomiska politik ut? Vad är inflation? Varför tjänar vi på fri konkurrens?
  • Privatekonomi: Vilka är arbetsmarknadens lagar? Vad är ett kollektivavtal? Vad har man för rättigheter och skyldigheter som konsument? Vilka är riskerna med att arbeta svart?
  • Sociala frågor: Hur mycket påverkar kön, etnicitet och sexuell läggning? Vad är diskriminering och hur bekämpas den? Hur fungerar välfärdssamhället? Hur fungerar den svenska flyktingmottagningen?

Samhällskunskap A är idag på 100p, vilket innebär att man som lärare har knappt 100 timmar till sitt förfogande för att försöka förmedla allt detta. Som synes är det redan väldigt mycket grundläggande kunskaper som ska förmedlas på kort tid. Samtidigt ställs det ständigt nya krav på att skolan ska arbeta mot rasism, för jämställdhet och informera om miljöproblem och utrikespolitiska frågor. Frågor som mycket väl passar inom ämnets ramar. Skulle Samhällskunskap A istället halveras måste flera av arbetsområdena plockas bort helt eller kraftigt reduceras. Min fråga är därför: vilka av de här områdena tycker du är så oviktiga att inte blivande hantverkare, industriarbetare och undersköterskor behöver ta del av dem? Varför är inte de betjänta av att vara lika insatta i hur samhället fungerar? Förväntas inte de delta som aktiva och kunniga medborgare i den svenska demokratin – precis som alla andra?

Med vänliga hälsningar

Andreas Williamsson

Nu har jag fått följande svar:

Hej Andreas,

Utbildningsminister Jan Björklund vill tacka för ditt brev och dina intressanta synpunkter. Han har bett mig, en av hans medarbetare i den politiska staben, att besvara det. Du tar upp en viktig fråga. Både gymnasieutredningens och regeringens förslag till omfattning av samhällskunskapen på de olika programmen ska förstås mot bakgrund av de stora avhopp som de  yrkesförberedande programmen idag lever med. Den utslagningsmaskin som dessa ibland är och den uppdelning som följer mellan de som fullföljt gymnasiestudier och de som inte gjort det måste betraktas som större än den som kan tänkas skapas mellan de som kommer eller inte kommer ha läst 50 poäng extra samhällskunskap.

Vidare är min bild att det finns en bred uppslutning bakom principen att de kunskaper som är nödvändiga att ha för att fungera som samhällsmedborgare bör läras ut i grundskolan. Vi kan inte förlita oss på att en frivillig skolform kan fylla denna funktion. Det är också viktigt att det i framtidens gymnasium skapas utrymme för ökad ämnesfördjupning på både yrkes- och högskoleförberedande program.

Avslutningsvis frågar du vilka inslag i dagens samhällskunskap som kommer att prioriteras ned när kursen för vissa program minskar i omfattning. Skolverket kommer få i uppdrag att utforma förslag till kursplaner för det nya samhällskunskapsämnet. Jag vill i förväg inte spekulera kring vilken bedömning myndigheten kommer att göra.

Med vänliga hälsningar Erik Scheller

Departementsledningen

Utbildningsdepartementet

Jag får erkänna att det är ett riktigt bra svar och jag får grunna en stund på min respons.

Tags:

Grupparbeten

Många elever vill arbeta i grupp någon gång under kursen och när en grupp fungerar så kan det leda till väldigt bra slutprodukter och lärdomar. Men ofta fungerar det mindre bra och det blir ibland svårt att sätta enskilda betyg på ett gemensamt arbete. Jag ska försöka att spalta upp ett par punkter som man bör fundera över i samband med grupparbeten.

  • Hur skapar man en fungerande grupp? Hur stor ska gruppen vara? Hur ska den sättas ihop? Vem ska bestämma gruppens sammansättning?
  • Hur ska man följa gruppens arbete? Hur ska läraren hålla reda på det fortlöpande arbetet och vem som gör vad? Hur ska man utvärdera själva arbetsprocessen?
  • Hur bedömer man slutresultatet? Hur tungt väger slutprodukten jämfört med arbetsprocessen? Hur bedömer man saker som samarbetsförmåga, ansvarstagande och självständighet?

    Att lägga över ansvar på eleverna och avsäga sig en del av kontrollen är alltid riskabelt. Ibland är de inte mogna nog att ta eget ansvar eller så saknar de den nödvändiga självinsikten för att bedöma sin egen förmåga. Ändå är det nyttigt för dem att få stå på egna ben, även om det bara är för en kort stund. Även ute i arbetslivet så måste de lära sig att samarbeta och agera självständighet och där finns det inte något skyddsnät på samma sätt som i skolan. Har man en klass med stora sociala problem och inre motsättningar kan det blev svårt att få grupparbeten, och alla andra gemensamma aktiviteter, att fungera.

    • Låta eleverna välja grupp själva: ofta vill eleverna hålla sig till de personer som de umgås med i klassen och som de har en närmare relation till. Är de redan en del av en fungerande grupp så kan man snabbt komma igång med arbetet genom att låta dem vara tillsammans med sina kompisar. Men ibland blir någon över och det är inte alltid som två kompisar är bra för varandra när det gäller skolarbetet. I slutändan så brukar läraren ändå få gå in och placera i någon eller några elever i redan existerande grupper.
    • Läraren väljer grupp: läraren kan skapa egna grupper, antingen utifrån slumpen eller baserat på sin kunskap om eleverna och deras relationer med varandra. Det kan finnas en poäng med att placera elever som inte i normala fall umgås med varandra i samma grupp. Ett grupparbete kan vara ett bra sätt att lära känna någon som man inte har någon kontakt med i vanliga fall. Läraren kan även skapa ett antal fasta basgrupper som används varje gång som ett grupparbete är aktuellt.
    • Fasta basgrupper: Det är inte omöjligt att det redan existerar någon form av basgrupper i andra ämnen och då kan det vara lättast att hålla sig till dessa grupper. Men även om grupperna är välfungerande så kan det vara nyttigt att skaka om lite genom att låta eleverna byta grupper och umgås med andra utanför den direkta kompissfären.
    • Tydlighet: tydliga riktlinjer är viktigt när eleverna ska ägna sig åt egna arbeten. Tydliga betygskrav, instruktioner och uppföljning. Då blir det också lättare för läraren att bedöma den slutgiltiga produkten.
    • Loggbok: ett vanligt sätt att hålla reda på en grupp är att be dem föra någon form av regelbundna anteckningar, antingen enskilt eller tillsammans. Deras egna nedskrivna kommentarer kan sedan vara utgångspunkt för åtgärder, samtal eller betygsättning. Däremot är det inte alltid så lätt att få dem att skriva utförliga svar och på allvar reflektera över sitt eget och gruppens agerande.
    • Handledning: genom att boka in handledningstillfällen så kan läraren ha en diskussion med eleverna om deras insatser. Det blir också ett sätt att bedöma och få insyn i processen bakom arbetet.
    • Betygsätta varandra: eleverna kan få betygsätta varandras insatser i gruppen, men man kan även tänka sig att det ingår i uppgiften att någon annan grupp ska läsa igenom deras arbete eller kommentera det. Sådant här kan vara känsligt och här det verkligen viktigt med tydliga riktlinjer ifrån läraren.

      Gerd Brantenberg – Egalias döttrar

      ”Egalias döttrar” är en norsk bok som kom 1977 och handlar om ett konservativt, småborgerligt och reaktionärt samhälle där könsrollerna är helt omvända: det är kvinnorna som besitter alla höga och viktiga poster, medan männen ska passa upp och se vackra ut. Det är en väldigt direkt, lättbegriplig och tillgänglig satir över vårt eget samhälle. Brantenberg har även ”feminiserat” språket så att kvinnan och det kvinnliga utgör normen och det allmänmänskliga. Sjökvinnor istället för sjömän, kvinnska istället för människa, herken istället för fröken och så vidare. Ett enkelt, men kraftfullt grep som tydligt visar hur språket kan påverka oss.

      egaliasDet här en bok med ambitioner som inte gör de minsta anspråk på att vara neutral eller vetenskaplig. Eftersom den är tydlig och lättläst skulle jag kunna rekommendera den till elever med funderingar kring det här med könsroller och jämställdhet. Utdrag ur boken skulle även fungera utmärkt som diskussionsunderlag. Vad tycker eleverna om småflickor som beter som som stökiga pojkar, unga män som blir våldtagna av berusade äldre kvinnor och att det är kvinnorna som besätter alla viktiga poster i samhället?

      För en vuxen lärare som är någorlunda påläst och insatt har inte boken lika mycket att erbjuda. Jag skulle därför främst rekommendera den för användning i undervisningen.

      Tags:

      The Economist

      The Economist är ett brittiskt magasin som kommer ut en gång i veckan och handlar om världspolitik, ekonomi och vetenskap. Det är en tidning som läses över hela världen och trycks i miljonupplaga. Omfånget varierar ifrån olika nummer; ibland ligger sidantalet på 60-70 och när specialbilagor ingår kan det gå en bra bit över 100 sidor. Dagsaktuella frågor och konflikter analyseras betydligt mer djupgående än i tv-nyheterna.

      Det här är en suverän tidning som jag prenumererat på i ett drygt år nu. Personligen tycker jag att den är ett par strå vassare än jämförbara publikationer som Times och Newsweek och långt bättre än svenska magasin som Fokus. Man kan få ordentlig information om vad som händer utan att för den sakens skull behöva läsa igenom hela tidningen. I början av varje nummer ingår en kort nyhetssammanfattning som man kan skumma igenom på några minuter.

      Eftersom The Economist är på engelska – och en ganska avancerad engelska dessutom – kan det vara svårt att använda den rakt av i undervisningen. Den är utmärkt som fortbildning för den intresserade läraren, men mindre lämpad att lämna ut direkt till elever, om inte dessa är duktiga på engelska och intresserade.  Men det går också att ladda ner en inläst version av varje nummer direkt ifrån The Economists hemsida (förutsatt att man är prenumerant förstås). Uppläsarna talar en tydligt och begripligt brittisk engelska. Jag har spelat upp nyhetssammanfattning – som ligger på ungefär sex minuter – för mina elever när vi har arbetat med internationell politik i Samhällskunskapen och sedan förklarat de olika nyheterna mer i detalj. Det har fungerat förvånansvärt bra och även om eleverna inte har förstått precis allt, så har de hängt med bra under den efterförljande förklaringen. Använder man sig av Nutidsorientering eller motsvarande så går de bra att kombinera med varandra.

      Jag kan rekommendera The Economist till de flesta lärare, framförallt de som jobbar på gymnasiet.

      Tags:

      Att använda media i undervisningen

      Min ambition är att på sikt recensera och diskutera hur olika böcker, tidningar och filmer kan användas i undervisningssyfte. Som en inledning till detta ambitiösa projekt tänkte jag rent allmänt reflektera över hur jag använder dessa redskap i min lärargärning och vilka möjligheter och svårigheter som är förknippade med dem.

      Media kan användas för två syften: fortbildning och som undervisningshjälpmedel. Lärare bör vara allmänbildade, i synnerhet de som undervisar i Samhällskunskap. Därför skadar det inte att de håller sig någorlunda uppdaterade om dagaktuella händelser och politik. Det är också en bra bonus att koppla undervisningen till sådant som för tillfället är i fokus och diskuteras av eleverna. Hur påverkar det amerikanska presidentvalet oss i Sverige? Vad får den finansiella krisen för effekter för de elever som tar studenten nu? Vem är ansvarig för miljöproblemen?

      Personligen föredrar jag att ha kontroll över alla aspekter av min undervisning. Även om jag inte planerar allting in i minsta detalj så vill jag inte göra mig beroende av faktorer som jag inte kan råda över. Använder man sig av olika former av massmedia finns risken att man råkar ut för något förargligt tekniskt problem som man inte kunde förutse. En DVD-spelare kanske går sönder, böcker saknas eller är trasiga, bandspelaren är utlånad. Sådant är väldigt frustrerande och avskräcker ibland ifrån att använda sig av något mer avancerat än tavla och kursböcker. Men om man bara har en viss framförhållning så brukar det ändå gå vägen.

      Film och tv-serier

      Filmer har blivit ett vanligt inslag i undervisningen och är något som eleverna ofta själva efterfrågar. De är lätta att använda sig av och tacksamma att stoppa in i ett arbetsområde. Ett vanligt problem som jag själv brottas med är att filmerna blir en belöning och inte något som är integrerat i den övriga undervisningen. Särskilt inte när det handlar om spelfilmer. Dokumentärer brukar ha en mer naturlig koppling till arbetsområdet. Pratar man om andra världskriget så är det naturligt att visa en film som ”Schindlers list” och utgå ifrån att den är mer eller mindre självförklarande. Filmer är ofta runt två timmar långa och varar mellan två och tre lektioner. När filmen är slut vill eleverna gå och då är det svårt att komma där med några hastigt påkomna diskussionsfrågor.

      Jag tycker att man, så långt det går, ska bibehålla kontrollen över upplägget och se till att alla delar av undervisningen är genomtänkta och har ett syfte. Man ska ej heller vara rädd för att bara visa en scen eller ett kortare klipp ifrån en film. Det är inte alltid som det är nödvändigt att visa hela filmen för att illustrera en poäng. Ett avsnitt av en tv-serie kan också vara lättare att klämma in i ett tajt planering jämfört med en hel film.

      Jag skulle även vilja slå ett slag för att använda internets filmskatt. Sidor som YouTube innehåller visserligen mycket skräp men också en del användbara klipp. Ett tag fanns det ett klipp ifrån avrättningen av Saddam Hussein. Något sådant skulle kunna vara en vinjett både när man talar om Irakkriget och dödsstraff. Hans Rosling har också flera intressanta föreläsningar ute på nätet. SVT:s öppna arkiv innehåller mängder av material Att släppa ut en skock elever i en datorsal för dock med sig en del risker och att ordna fram projektor och dator kan också vara rätt krångligt. Men det skulle kunna vara en hemuppgift att se och reflektera över ett kortare filmklipp som finns allmänt tillgängligt på nätet.

      Böcker och tidningar

      Många elever är måttligt förtjusta i att läsa böcker och artiklar, i synnerhet sådant som skolan prackar på dem. Elevernas bristande läsvanor är ytterligare ett argument för att skolan ska ge dem texter att bearbeta, men det gäller att anpassa dem både till eleverna och ämnet. Dagstidningar, notiser och artiklar är dessutom betydligt mer lättlästa än många böcker. Särskilt dagstidningar är också bra på att sammanfatta teorier, konflikter och händelser med hjälp av enkla figurer.

      Böcker har annars en unik förmåga att fånga och sätta ord på svåra och komplicerade känslor. Därför kan de vara användbara inom alla ämnen, även om läsningen av en hel bok kan ta mycket tid i anspråk. Det fungerar med kortare utdrag också, men det krävs en hel del arbete att läsa igenom en bok och plocka ut enskilda kapitel eller stycken.

      Övrigt

      Utöver de mer konventionella källorna film, böcker och tidningar finns det andra alternativ. Talböcker, radioprogram, ljudinspelningar, musik, bildspel, hemsidor och bloggar. När Sveriges egen utrikesminister är en aktiv bloggare blir plötsligt bloggen mer intressant både att använda och diskutera. Alla stora tidningar, företag och organisationer har egna hemsidor med alltmer avancerade inslag. SR har flera program som tar upp intressanta ungdomsfrågor. I somras höll komikern Nour El-Refai i ett intressant program när hon var sommarpratare. Det finns mycket som kan användas om man har lite fantasi.

      Självpublicering

      Slutligen vill jag slå ett slag för att låta eleverna själva publicera artiklar, tidningar och böcker. Det är idag möjligt att relativt billigt trycka upp sina egna alster på print on demand-sidor som Lulu och Vulkan. Många kommuner har dessutom egna tryckerier av enklare slag som skolan skulle kunna använda sig av. För att skapa en tryckfärdig produkt krävs det en del layoutarbete och engagemang.

      Att publicera på en blogg eller hemsida är alldeles gratis och relativt enkelt. Många av eleverna har säkert erfarenhet av bloggande sedan tidigare.

      Fördelen med att publicera sig själv är att resultatet bevaras och kan visas upp för andra. Det blir alltså något mer än bara en angelägenhet mellan lärare och elev.

      Risker och möjligheter med en individualiserad skola

      Det har skett ett maktskifte både i skolan och samhället i stort där gamla, självklara auktoriteter har förlorat i inflytande och individen stärkt sin egen position. I alla fall på ytan. Dessvärre utnyttjar inte individen alltid sin nyvunna makt på bästa sätt och är ständig utsatt för påverkan utifrån (i form av vänner, familj, massmedia och så vidare) och inifrån (i form av okunskap, fördomar, ointresse och så vidare). Dessutom finns det dolda hinder i form av systemtröghet och bristande ekonomiska resurser.

      Läraren

      En gång var lärarens ord lag; i klassrummet var han gud och mäster. Eleverna hade bara att anpassa sig och utbildning i sig var något exklusivt och vördat. Några större pedagogiska kunskaper var knappast nödvändiga, det var upp till eleverna att vaska fram guldkornen ur lärarens föreläsningar. Så är det inte längre, även om inte alla har insett eller accepterat det. Idag ställs läraren inför andra krav och har andra verktyga att arbeta med. Att använda riset mot besvärliga elever fungerar inte längre; varken samhället eller den enskilde eleven skulle acceptera något sådant.

      Läraren får använda sig mer av lock, pock och diverse knep för att hjälpa eleverna fram till kunskapsmöten. Undervisningen är mer av en kollektiv insats, ett samspel mellan två parter, där tillvägagångssättet ska anpassas efter den enskilde eleven. Åtminstone i teorin.

      För den som likt mig sökt sig till läraryrket för att de är lockade av detta samspel är undervisning något spännande, även om det också kan vara tröttande. För den som ser sig själv mer som enväldig kunskapsförmedlare blir det svårare. Men jag föredrar en mer mänsklig lärare som inte kan gömma sig bakom titel, status och utbildning utan faktiskt måste bege sig ut i bland eleverna och kavla upp armarna. Det utvecklar fantasin och kreativiteten att försöka förklara, förtydliga och pröva sig fram i hopp om att se en glimt av insikt i elevernas ögon.

      Eleven

      Skolan – och i synnerhet gymnasiet – har gått ifrån att vara något för en utvald elit till något som alla förväntas ägna minst 12 år av sitt liv åt. Möjligheterna att få jobb som outbildad är små och skolan blir därför ett nödvändigt ont för många ungdomar som annars hade återfunnits inom industrin, lantbruket och servicesektorn. Elevkullen är mer blandad idag än förr. När det gäller gymnasiet kan även mycket av undervisningen uppfattas som onödig och meningslös. Att lära sig grundläggande läsning och räkning är väl en sak, men varför traggla antika författare och tråkiga gubbar som varit döda i hundratals år? I värsta fall hamnar en grupp omotiverade elever med en lärare som förväntar sig att de ska göra allt arbete åt honom/henne.

      Tack vare sin status som förment självständiga och fria individer kan eleverna också börja ställa andra krav på både skola och undervisning. De kan välja, påverka och utvärdera. I synnerhet verbala och socialt kompetenta elever kan få ett stort inflytande. De kan ta sig plats, förstår koderna och de rätta påverkansvägarna. Även andra elever kan lockas att delta mer i utformandet av undervisningen, men då krävs det ofta en aktiv och intresserad lärare.

      Risken finns dock att eleven jämställer egna värderingar med beprövade kunskaper och avsäger sig ansvaret för sitt eget lärande. Även om man inte ska ha en överdriven respekt för auktoriteter ska man inte heller undervärdera gedigna kunskaper och färdigheter. Läraren är inte där för att leverera ett färdigt paket som utan vidare kan förkastas om det framstår som ointressant. Detta märks inte minst när det handlar om politik och områden där eleverna har starka personliga åsikter. Men det är också en tendens som är tydlig i hela samhället. Det sunda förnuftet och personliga iakttagelser räcker för att förkasta gedigen klimatforskning och beprövade demokratiska traditioner. Om varje individ är kung, vem ska då säga att ens egna fria fantasier inte är lika mycket värda som åratal av studier?

      Det sociala och ekonomiska kapitalet

      Redan i början var jag inne på att elevernas valfrihet och inflytande inte var så stort som det verkade. Hur stort genomslag de får handlar nämligen väldigt mycket om deras bakgrund, status, självsäkerhet, viljestyrka och sociala förmåga. Även om samtliga elever har olika former av lagstadgade rättigheter så krävs det både kunskap och självförtroende för att känna till detta, anse att man förtjänar något bättre och för att driva kampen mot tröga och motsträviga myndigheter. Det låter fint att alla blir betraktade som individer, men när det verkligen gäller är det inte lika enkelt och självklart. Huruvida elever med särskilda behov verkligen får hjälp eller inte hänger väldigt på deras föräldrar. Den enskilda elevens möjligheter att påverka hänger också väldigt mycket på hur bra denne är att spela det sociala spelet och kommunicera med vuxna.

      Skolan och samhället har en tendens att lova runt och hålla tunt, att smeta på en tunn patina på det gamla och utropa att en ny era har anlänt. De ekonomiska resurserna matchar sällan retoriken. Elevernas chans att lyckas utgår fortfarande mycket ifrån social bakgrund och familj. Skolan är inte den stora, rättvisa utjämnare som den ibland utger sig för att vara.

      Slutord

      Alla välfungerande sociala relationer är ett givande och tagande. Så är även fallet när det gäller mötet mellan elev och lärare. Individerna har bara de möjligheter som de gör anspråk på. I slutändan kan det individualiserade samhället vara något av en kalldusch; utnyttjar man inte sin omtalade frihet får man ingen sympati och får själv bära skulden för sin situation. Det går inte att per automatik förvänta sig engagemang och stöttning om man själv inte visar något prov på vilja och drivkraft.