Archive for category Samhällskunskap

Om Wikipedia

wikipediaDe flesta elever är väl medvetna om att Wikipedia anses som en tveksam informationskälla, men det hindrar dem sällan ifrån att använda uppgifter därifrån. Oftast ganska urskiljningslöst.

Jag sticker inte under stol med att jag själv är en flitig läsare av Wikipedia. Den stora skillnaden är att jag enbart läser den engelska versionen, medan eleverna nästan enbart använder den betydligt sämre svenska versionen.

Som lärare tycker jag att det främsta problemet är elevernas okritiska inställning till Wikipedia i synnerhet och internet i allmänhet. Ofta har de hört talas om källkritik utan att egentligen förstå vad det innebär. Precis som annan information på internet, så är den fakta som återfinns på Wikipedia av väldigt varierad kvalitet. Många artiklar är genomarbetade och bygger på mängder av andra källor, men lika många består av illa underbyggda och mycket subjektiva åsikter. Eftersom språket är lättillgängligt och resonemangen ofta förenklade, så är det tacksamt för eleverna att hämta information ifrån någon Wikipedia-artikel.

Jag är mycket tveksam till att godkänna artiklar ifrån den betydligt sämre svenska versionen  som fullgoda källor. I synnerhet om det är den enda källan till information som ingår i ett arbete. Däremot kan det vara en bra utgångspunkt att börja med att titta på Wikipedia och följa de länkar och källor som hänvisas till där.

Kursplanering: övergripande mål

Innan vi går vidare till de specifika arbetsområdena, så skulle jag vilja säga något om de övergripande mål som jag brukar ha i bakhuvudet när jag planerar och genomför en kurs.

Repetition är all kunskaps moder

Olika elever tar till sig information på olika sätt. Därför är det bra om man försöker förmedla samma budskap och kunskaper så varierat som möjligt. Jag brukar först bit för bit gå igenom varje arbetsområde, sedan får eleverna arbeta med det på egen hand, därefter kör jag en kort repetition innan provet, som i sin tur bygger på samma frågeställningar som vi både gått igenom och arbetat med. Alla andra inslag, såsom studiebesök, föreläsningar, dokumentärer och filmer, ska på något sätt knyta an till allting annat som ingår.

Detta förutsätter att läraren själv vet vad hon vill förmedla och jag tycker att det är viktigt att den som är högste ansvarige för varje kurs redan tidigt bestämmer vad som ska ingå och prioriteras.

Kontinuerlig uppföljning och utvärdering

Det är bra och önskvärt att alltid hålla ett öga på elevernas utveckling och betyg. Jag vill att eleverna alltid ska veta ungefär hur de ligger till för tillfället och vilka möjligheter som de har. Efter varje arbetsområde försöker jag uppdatera eleverna om hur det gick och vad de bör tänka på.

Egentligen har jag också som mål att utvärdera varje arbetsområde. Men det gör jag framförallt i början när jag inte känner eleverna. När man etablerat en god kontakt med klassen så är det lättare att känna av deras reaktioner. Samtidigt så är det bra med mer detaljerade kommentarer och därför bör man genomföra mer organiserade utvärderingar. Ofta räcker med en fråga i slutet ett skriftliga provet. Det är viktigare att utvärderingen genomförs regelbundet än att den är jätteomfattande och ambitiös varje gång.

Kontinuitet och förutsägbarhet

Jag vill skapa trygga och förutsägbara kurser, där eleverna inte överraskas av prov, uppgifter eller frågor. Även om arbetsområdena ser olika ut och handlar om olika saker så arbetar vi på samma sätt. De skriftliga proven liknar varandra och arbetsområdena presenteras och introduceras på ett snarlikt sätt. Eleverna ska känna igen sig och få tillgång till en korrekt planering.

Tags:

Marjane Satrapi – Persepolis

Marjane Satrapi föddes i Iran 1969 och den självbiografiska serieromanen ”Persepolis” skildrar hennes barndom och uppväxt som sammanfaller med en tumultartad period i landets historia. Shahen av Iran blir avsatt av Khomeini, det religiösa trycket ökar och ett blodigt krig mellan Iran och Irak inleds.

PersepolisFamiljen Satrapi är välutbildade och sekulariserade, med värderingar som en svensk läsare har väldigt lätt att identifiera sig med. Därför är det inga problem att förstå deras oro, rädsla och missnöje. Marjane vill ha samma möjligheter som västerländska barn, men detta krockar med den mycket strikta och djupt troende regimen. Landet blir som ett fängelse och hennes föräldrar lyckas till sist skicka iväg henne till Europa. Men även där uppstår konflikter och kulturkrockar, inte minst eftersom Marjane saknar sina föräldrar.

Ursprungligen gav serien ut i fyra delar. Dessa har sedan samlats i ett, tjockt album. Satrapi tecknar i svart-vitt och stilen är ganska naiv och enkel. Inte helt olik den som återfinns i ”Maus”. Historien är gripande, välberättad och känns fortfarande aktuell. Alla som någon gång varit tonåringar och barn kan identifiera sig med Marjane. Samtidigt är det ingen bok som är skriven för att demonisera Iran eller landets religiösa ledarskap, även om konsekvenserna av deras maktövertagande är att familjen Satrapis liv blir betydligt ofriare. Läsaren får sig en bild av både Irans moderna historia och hur det kan vara att växa upp under sådana omständigheter.

Jag tycker absolut att ”Persepolis” kan användas i undervisning, antingen som bredvidläsning under en kurs om 1900-talshistoria eller så kan man använda utdrag ur den när man pratar om Islam och Mellanöstern.

Kursplanering: inledningen

Min ambition är att i en serie artiklar, diskutera hur man skulle kunna lägga upp en gymnasiekurs och vad som kan vara värt att fundera över när det gäller olika arbetsområden. Eftersom jag är utbildad lärare i Historia och Samhällskunskap – med mest undervisningserfarenhet av det senare ämnet – kommer jag att fokusera på mina egna ämnen. Denna inledande artikel kommer dock att vara ganska allmänt hållen.

De första lektionerna innebär en möjlighet att lära känna varandra och etablera en fungerande relation. Även om det kan dröja ett tag innan eleverna fullt ut litar på läraren, så kan man ändå få väldigt mycket användbar information tidigt, om man frågar efter den.

Få grepp om eleverna

Det är mycket som man kan lära sig bara genom att studera en klasslista, till exempel klassens storlek, elevernas ålder, hemort och vem som är deras mentor/klassföreståndare. Antalet elever har stor påverkan på undervisningen och elever som är lite äldre kan ha bytt utbildning eller skola och därmed redan ha påbörjat kursen. En etta fungerar annorlunda än en klass med elever som gått tillsammans i flera år.

Som lärare vill man också gärna veta vilka förkunskaper eleverna har och vad de förväntar sig av kursen och undervisningen. Dessutom kan det vara bra att få tag i någon form av kontaktinformation, som till exempel en e-postadress, och få veta om det föreligger personliga problem eller svårigheter som påverkar elevernas skolgång. Personligen vill jag hemskt gärna veta om någon elev är dyslektiker, har någon kronisk sjukdom eller helt enkelt avskyr ämnet.

Jag brukar dela ut ett enkelt frågeformulär i början av kursen till varje klass som jag undervisar. När de besvarat frågorna, brukar jag spara det så länge kursen varar. Ofta är eleverna förvånansvärt ärliga och kan berätta en del väldigt privata saker för läraren. Det gäller alltså att man inte bryter mot deras förtroende genom att sprida informationen vidare till vem som helst. Samtidigt finns det många som förnekar att de skulle ha någon form av problem, även när det är alldeles uppenbart. Därför bör man inte räkna med att man ska få veta precis allt om alla elever. Men man får i alla fall ett underlag för planering och fortsatt kontakt med eleverna. Det blir också lättare att lägga dem på minnet om man har lite information om dem som man kan sitta och arbeta med.

I vår kommun har samhällslärarna diskuterat om man skulle genomföra ett gemensamt introduktionsprov för att få en uppfattning om elevernas förkunskaper. Eftersom lärare som regel är individualister med starka åsikter, så rann det hela ut i sanden. Jag tycker att frågeformuläret räcker och vill gärna mjukstarta mina kurser. Dessutom hade det varit svårt att skapa ett heltäckande prov utan att det samtidigt blev jättestort.

Schema

Precis som en klasslista, kan ett schema berätta ganska mycket. Antalet lektioner per vecka, praktik och lov påverkar kursens upplägg. En kurs som löper över tre terminer, går i ett annat tempo än en  kurs som ska vara färdig efter ett läsår. Jag har själv haft en kurs i Historia där jag hade en timme i veckan under höstterminen och mellan fem till sex timmar i veckan under vårterminen. Det ställde stora krav på planering och förberedelser. Långa lektioner leder som regel till mer dötid än korta.

Det kan även vara bra att dra ut ett klasschema så att man inte orsakar en massa problem för sina kollegor genom att boka in studiebesök eller låta eleverna arbeta hemma.

Betygskriterier, kursmål och lärarpresentation

Precis som eleverna presenteras sig själva för läraren, så bör läraren presentera sig själv och kursen för eleverna. Först bör läraren berätta kort om sig själv, var hans arbetsrum är och hur man lättast kan nå honom. Framförallt är det dock nödvändigt att diskutera kursens mål, lärarens krav och förväntningar samt betygskriterier.

Här kan man göra det lätt för sig och bara kopiera upp Skolverkets material och ge till eleverna. Men det är svårbegripligt och svårtolkat även för läraren själv och glöms snart bort av eleverna. Bättre då att försöka ta en diskussion om vad de olika formuleringar betyder och försöka förklara dem i mer konkreta termer. Visserligen kommer eleverna (och ofta även läraren) att glömma mycket av det som sägs i kursens början, ändå är det bra att förklara sin undervisningsfilosofi för eleverna.

Jag har sammanställt en lista över krav och betygskriterier som jag brukar dela ut till eleverna. Samtidigt känner jag att det här är ett område som jag kan arbeta mer med. Särskilt när det gäller att förklara skillnaden mellan de olika betygsnivåerna.

Mentor

Jag tycker att det är viktigt att etablera en fungerande relation till elevernas mentor. Ofta kan hon eller han komma med viktig elevinformation och upplysningar om programspecifika aktiviteter som man inte själv känner till.

Dessutom är det viktigt att kontinuerligt vidarebefordra frånvaro, prestationer eller problem. Om mentorn är en nära kollega, är det lätt att snackas vid i fikarummet, men sitter man i olika delar av skolan krävs det mer. Mentorer och föräldrar vill gärna veta så får problem uppstår. Det är viktigt att man berättar att eleverna börjar hamna på glid innan alltför lång tid har passerat. Visserligen begär mentorerna in information till sina utvecklingssamtal, men det sker kanske inte mer än en gång per termin och mellan dessa kan väldigt mycket hända. Man behöver förstås inte pratas vid varenda dag, men jag tror att det är bra att i alla fall slänga iväg ett mail en till två gånger i månaden och att omedelbart informera om problem eller konflikter som har uppstått.

Arbetssätt

Även om det är viktigt att enas om hur man ska lägga upp en kurs, så är det bra att vänta med den diskussionen till man har lite mer koll på elevernas nivå och lärarens och klassens schema. Olika arbetssätt innebär olika mycket arbete för elever och lärare.

Jag brukar be eleverna om input och sedan bestämma vilket arbetsområde som är först ut och hur de ska läggas upp. Min erfarenhet är att eleverna är lite blyga och avvaktande i början och det dröjer en liten stund innan de vågar ta plats och komma med egna åsikter. Därför behöver man inte bestämma allt precis i början av kursen. Själv planerar jag för det mesta ett arbetsområde i taget och låter eleverna välja i vilken ordning de vill läsa dem, med vissa förbehåll.

Sammanfattning

En 100 poängskurs brukar ge upphov till en hel del material och information. Själv försöker jag ha en pärm för varje kurs och klass där jag kan samla provresultat, elevprofiler, klasslistor, frånvaro och annat väsentligt. Denna pärm är en utmärkt informationskälla och ett bra stöd i kontakten med andra lärare, föräldrar, mentorer och eleverna själva. Samtidigt kommer den också att innehålla uppgifter av en privat natur och bör inte hanteras vårdslöst.

En bra planering och genomtänkt inledning, gör kursen mycket lättare att hålla igång och svarar på många viktiga frågor ifrån både lärare och elever.

Tags:

Skolan och omvärlden

Skolan och lärarnas arbete engagerar och intresserar många: politiker, föräldrar, unga och gamla. De flesta anser att utbildning och undervisning är mycket viktiga samhällsfunktioner. Som lärare är jag tacksam för detta omfattande intresse för mitt arbete. Baksidan är dock att så många tror sig veta precis hur man borde göra för att få saker och ting att fungera bättre. Tyvärr är deras åsikter alltför ofta baserade på fragmentariska minnen ifrån den egna skolgången. Man vill införa elitklasser för att man själv kände sig understimulerad i skolan, man vill betygsätta lärarna för att man själv hade dåliga lärare, man vill slopa vissa ämnen som man själv tyckte var urtråkiga. Lärarnas egna röster och åsikter drunknar i en kakofoni av motsägelsefulla rop efter åtgärder, rättvisa och resultat. Samtidigt är det inte alltid som man intresserar sig särskilt mycket för de egna barnens skolgång eller hemkommunens skolpolitik. Mycket av debatten ligger på idéplanet. Vilka värderingar ska styra skolans arbete? Hur fria ska lärarna vara? Vilka kunskaper behöver eleverna?

Jag har också valt att undervisa i två stycken ämnen som många intressegrupper sliter och drar i. Både Samhällskunskap och Historia är ganska omstridda. Vilken historia ska prioriteras? Hur mycket tid ska man lägga på att fördöma kommunism och nazism? Ska man lägga mer undervisningtid på de svenska entreprenörerna än arbetarrörelsens framväxt? Borde andra folkmord än Förintelsen uppmärksammas? Hur ska man undervisa om Israel-Palestina-konflikten?

Som lärare hade jag gärna sett att vuxenvärlden intresserade sig mer för det konkreta: de egna barnen, skolorna i närområdet, kommunens skolsatsningar. Här finns det otroligt mycket att göra, särskilt när det gäller gymnasiet. Jag upplever ofta att föräldrarna har väldigt lite koll på vad deras tonåringar sysslar med och att gymnasieeleverna har väldigt stor frihet att göra precis som de vill. Det är en frihet som många av dem inte är mogna för. Eftersom den statliga kontrollen över skolorna är mycket svagare idag, finns det också väldigt stora skillnader mellan olika skolor och olika kommuner. I det tysta håller enskilda kommuner och skolledare på att fuska och tricksa med skolorna på ett sätt som få människor skulle acceptera om de visste. En likvärdig skola är något som fler borde kämpa för.

Om varierade lektioner

Variation är viktigt, både när det gäller inom en kurs, ett arbetsområde och ibland under en och samma lektion. I praktiken är det dock inte lika lätt att snabbt dra fram någonting meningsfullt när eleverna börjar slakna och tjatar om att få sluta tidigare. Som lärare i Samhällskunskap och Historia är jag avundsjuk på svensklärarna som alltid kan se till att deras elever har en lämplig bok att läsa när deras energi tar slut. Men det finns alternativ även för mig.

Läsning

Det är, som sagt, väldigt behändigt att låta eleverna läsa böcker eller texter anpassade till ämnet. Dels blir de tysta och dels kan deras läsning förmedla insikter och känslor bättre än fakta och lärarledda föreläsningar. Dessutom läser ungdomar idag alldeles för lite överlag.

I Samhällskunskap kan eleverna få läsa dagstidningar och tidskrifter. Ett alternativ är att man ger olika elever i uppdrag att ta med sig och läsa upp enskilda artiklar som fångat deras intresse under veckan. Till exempel en intressant utrikesnyhet, en intressant inrikesnyhet och något valfritt. I Historia kan de läsa historiska verk, utdrag ur tidskrifter som Populär historia eller böcker med historisk koppling.

Problemen med läsning är att det kan finnas väldigt stor skillnad mellan elevernas läsförmåga och att det sällan är lika kul att läsa sådant som läraren rekommenderat framför vad man själv vill läsa.

Tv och film

Det är sällan lämpligt att se brottstycken av en hel film som ett avbrott i undervisningen. Korta sekvenser som till exempel en nyhetssändning, en mindre dokumentär eller rentav en sketch är mer lämpliga. När jag vikarierade i tyska fick eleverna se en fem minuter långa filmer om olika djurungar. Det fungerade bra eftersom det var på tyska.

Nackdelen med att använda sig av filmklipp och tv-sändningar är att det kräver tillgång till en viss teknisk utrustning (visserligen ingen avancerade, men man kan knappast lita på att tv-apparater fungerar, att fjärrkontroller finns tillgängliga eller att dvd-spelare är lediga) och att läraren har förberett sig ordentligt. Det är inte säkert att det sänds några nyheter under den tid då man har sin lektion.

Ljud och radio

Nyheter kan man förstås även höra på radio, liksom olika typer av hörövningar och inläsningar. The Economist:s nyhetssammanfattning har jag spelat upp för elever vid ett flertal tillfällen. Visserligen på engelska, men lagom långa, väldigt aktuella och lätta att diskutera. UR har ett omfattande arkiv som borde innehålla mycket matnyttigt.

Problemet är återigen att det krävs vissa förberedelser och tillgång till fungerande teknisk utrustning.

Lekar

Lekar är ett utmärkt sätt att ”lura” elever att lära sig saker. I det här fallet har jag en ganska bred definition av lekar. Hit räknar jag till exempel nutidsorientering, korsord, ordflätor, soduku med mera.

Att läsa upp veckans nutidsfrågor brukar var uppskattat i Samhällskunskap, särskilt om det finns någon form av tävlingsaspekt. Sedan kan man som lärare störa sig på den erbarmliga kvaliteten på frågorna och göra egna om det finns tid. Själva konceptet är det dock inget fel på. I Historia skulle eleverna kunna få i uppdrag att para ihop olika historiska personer med yrken, dödsorsak eller nationalitet.

Sedan finns det även olika former av avslappningsövningar och massage. Konstigt nog har jag svårt för att ta rollen som hurtig lekfarbror i klassrummet, även om jag inte är rädd för att göra bort mig i andra situationer. Dessutom är det inte lika relaterat till själva ämnet.

Nackdelen med lekarna är att de kräver förberedelser och att det kan vara svårt att förutsäga hur lång tid som de kommer att ta i anspråk.

Avslutning

Alla inslag i lärarens undervisning bör vara noga genomtänkta, så även mer lättsamma eller varierade inslag. Därför kräver också till synes spontana uppgifter vissa förberedelser. Samtidigt så tror jag att det ger oerhört mycket att pröva något lite oväntat och annorlunda. Att försöka nå bakom elevernas gard med en fint och plantera funderingar och frågor när de minst väntar det.

Tags: , ,

Om att vara en sagofarbror

När man måste förmedla mycket och komplicerad information på kort tid, så är det frestande att använda sig av förenklingar. Båda mina ämnen – Historia och Samhällskunskap – är vidsträckta och omfattande. Att lära ut tusentals år av historia eller förklara invecklade politiska intriger på enbart 100 timmar (om ens det) är inte lätt. Dessutom har man ett enormt övertag både när det gäller information, kunskaper och auktoritet. Lärarens utsagor ifrågasätts sällan. Om läraren dessutom betraktar sig själv som en omnipotent kunskapsförmedlare och eleverna som tomma kärl ökar risken för bekväma sammanfattningar av komplexa skeenden.

Särskilt inom historia är det lätt att förvandlas till en mysig sagoberättare á la Herman Lindqvist. Det är bara att slänga ur sig lite lustiga berättelser om Gustav Vasas äventyr i Dalarna, reducera konflikter till en uppgörelse mellan olika potentater och låta fördomarna styra. Upplägget hämtar man mer ifrån filmens och böckernas värld än den verkliga historien. Det är faktiskt lättare att berätta historier än att undervisa i Historia.

Inom Samhällskunskapen handlar det mer om att använda sig av etablerade fördomar (De där tokiga amerikanarna och deras märkliga samhälle. Stackars fattiga afrikaner, ständigt måste de tas om hand. Sverigedemokraterna – vilket skämt. Den som röstar på dem måste vara tokig.) hos läraren och eleverna eller att förenkla bortom all rimlighet. Eftersom Samhällskunskap är så otroligt brett – Statskunskap, Sociologi, Nationalekonomi – är det svårt för läraren att vara insatt i alla aspekter av ämnet. Dessutom är man kanske inte lika intresserad av alla delar heller.

Att urvattna undervisningen är förstås en form av bedrägeri. Även om de flesta av eleverna kanske inte märker något, finns det alltid en och annan som så småningom kommer att upptäcka att deras lärare faktiskt ägnat sig mest åt att sprida myter och halvsanningar. Det är alltid bättre att erkänna sin okunskap – och lova att läsa på till nästa lektion – framför att dra till med olika former av påhitt.

Tags:

Mark Lynas – Sex grader

Vår miljö och hoten mot den har blivit allt relevantare att även diskutera i skolan. Själv brukar jag försöka diskutera ämnet i Samhällskunskapen. Våra miljöproblem handlar om flera intressanta och viktiga frågor och belyser tydligt många av världens orättvisor.

sexgraderJournalisten Mark Lynas har skrivit en mycket pedagogisk och omtalad bok om vad som kommer att hända vår planet och oss om medeltemperaturen börjar stiga. Boken passar nog bäst som läsning för läraren inför ett arbetsområde om miljö. Men det borde gå utmärkt att lägga upp en serie lektioner kring miljöproblemen med utgångspunkt i hans bok. Först kan man presentera de förändringar som inträder för varje grad som vår genomsnittstemperatur stiger. Sedan kan man diskutera vad eleverna och resten av världen kan och bör göra. Har vi i väst ett större ansvar på grund av vår enorma konsumtion jämfört med fattigare delar av världen? Hur stora uppoffringar kan eleverna tänka sig att göra?

Tags:

A Very Short Introduction

Oxford University Press ger ut en serie korta, små skrifter som är tänkta att ge en bra sammanfattning över så olika områden som franska revolutionen, globalisering och Hegel. Varje bok är mellan 90 och 150 sidor och är skriven av en eller flera experter. Böckerna är skrivna på engelska och innehåller dessutom referenser och tips på vidare läsning.

averyshortDet här är ingen serie som jag skulle rekommendera till elever (även om jag vet att en del böcker har ingått som undervisningsmaterial på IB-programmet) eftersom språket är relativt avancerat och ämnena oftast ganska komplexa. Men för läraren är det ett utmärkt sätt att förkovra sig inom olika områden, utan att behöva läsa en massa tjocka luntor. Varje bok kostar dessutom runt hundralappen och en del finns samlade i boxar kring vissa teman.

Att se bortom det uppenbara

När vi möter främlingar har vi ofta en tendens att hänga upp oss på det uppenbara, det synliga eller det som vi genom fördomar och erfarenhet tror oss veta. Samma nötta skämt upprepas, samma frågor ställs än en gång. Rollerna förstärks och vi bekräftar vår egen bild av världen.

Alla människor – i synnerhet lärare – bör anstränga sig för att se bortom sin egen horisont. Det finns så mycket som vi inte kan veta om varandra, så mycket som vi inte ens vet om oss själva. Att sortera in människor i fack, är ett sätt att bringa ordning i kaoset. Men det kan också bli en tvångströja.

Skolan är tyvärr inte befriad ifrån fördomsfulla antaganden eller fantasilöshet. Det är vanligt att man göra stora skillnader mellan elever på grund av deras kön, deras etnicitet, deras intressen och deras val av utbildning. Alla vet ju att eleverna på Industriprogrammet inte är lika smarta och intresserade av kärnämnen som andra. Eller att killar är stökiga och ständigt måste hållas under uppsikt. Dessa självklara sanningar har eleverna märkt av så ofta, att de själva tror på dem.

För att få eleverna att tro på sig själva, behövs det att någon visar dem vägen och inte accepterar vare sig deras egna eller andras förutfattade meningar. Jag strävar efter att vara en sådan person. Om jag kan och orkar så vill jag ge eleverna en chans att kliva ur sin givna roll.

I synnerhet Samhällskunskap handlar om hur vårt demokratiska system fungerar och hur det kan påverkas. I mina ögon vore det ett misslyckande att nöja sig med att förmedla en schematisk bild av hur det hela fungerar, utan att samtidigt försöka förmå eleverna att ta plats och utnyttja sina rättigheter. Till vilken nytta är våra lagar och vårt demokratiska system om en stor del av befolkningen inte vågar ta plats eller stå på sig? Samhället är inte något som de är delaktiga i, skolan känns inte angelägen.

Det finns alltid sätt att nå fram till även de mest förhärdade och cyniska elever. I alla fall om de fortfarande är intresserade nog att komma till skolan. Finns de i klassrummet så finns det en öppning i deras sinnen. Det är vår skyldighet som lärare att göra vårt bästa för att vidga denna öppning.